Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daviel - Davies - Davila - Davioud - Davis, John, engelsk sjöfarare - Davis, sir John Francis, engelsk sinolog - Davis, Jefferson, nordamerikansk krigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oftalmolog snart stort anseende. I egenskap af
operatör kallades han till en mängd olika länder,
och man sökte flerstädes kvarhålla honom med de
mest glänsande anbud. Han afböjde dock alla och
slog sig 1746 ned i Paris, där han 1749 utnämndes
till kungl. ögonläkare. D:s förnämsta vetenskapliga
bragd är införandet af starrextraktionen såsom allmän
metod (1748). Den innebär ett af de största framsteg
ögonläkekonsten någonsin gjort. Före D. användes den
s. k. reklinationen, vid hvilken den starrvandlade
kristall-linsen medelst ett nålformigt instrument
nedtrycktes i glaskroppen - en operation, som endast
i omkr. 20 proc. af fall gaf ett varaktigt godt
resultat. Medelst den ännu i dag, om ock i modifierad
form, brukliga extraktionen åter aflägsnas starren
ur ögat genom ett snitt vid hornhinneranden, och af
de sålunda opererade återfå de flesta synen. Ryktet
om denna metod utbredde sig hastigt, och D:s praktik
vann därigenom så stor ökning, att han t. ex. 1752
på en månad skall hafva utfört 206 operationer,
af hvilka 182 med lycklig utgång. I Sverige vann
metoden insteg företrädesvis genom Ribe, Acrel
och Odhelius. En af sina vetenskapliga skrifter,
Berättelse om tvenne anvuxna starrar (cataractæ),
har han publicerat i Vet.-akad:s handlingar (1759).
J. Wk.
Davies [déYvis], sir John<sp></sp>, engelsk jurist, statsman
och skald, f. 1569, d. 1626, inträdde 1601, efter
en stormig ungdom, i parlamentet. Jakob I var honom
mycket bevågen och utnämnde honom 1606 till attorney
general för Irland. 1613 utsågs han till talman i
detta lands första parlament. Under sin vistelse
på Irland (till 1619) ifrade han mycket för Ulsters
kolonisering genom protestantiska nybyggare. Under
sina sista år var han domare i England. Såsom
skald gjorde sig D. tidigt bemärkt genom en dikt
om danskonsten, Orchestra (1596), och en annan,
på sin tid vida berömd, om själens odödlighet,
Nosce te ipsum (1599), hvilken sedermera genom
sin versbyggnad blef förebilden för Gray (i dennes
berömda "Elegi"). D. författade jämväl en samling
akrostiska lofkväden till drottning Elisabet,
Hymns to Astræa (1599). D:s arbeten ha utgifvits
af d:r Grosart (i "Fuller worthies", 3 bd, 1869-76).
(V.S-g.)
Davila, Arrigo (Enrico) Caterino, italiensk
historieskrifvare, f. 1576, kom 1583 till franska
hofvet och inträdde 1594 i franska hären, men
återvände 1599 till Italien och ingick i republiken
Venezias tjänst. Han blef ståthållare på Kreta samt
i Dalmatien och Friuli och gällde i Venezia som
den förste, näst dogen. 1631 blef han förrädiskt
skjuten. D:s Storia delle guerre civili di Francia
(1630, bästa upplagan 1733), som öfversattes på
flera europeiska språk, är en hufvudkälla för hans
tids historia.
Davioud [davjö], Gabriel Jean Antoine, fransk
arkitekt, f. i Paris 1823, d. 1881 därstädes,
var lärjunge af École des beaux-arts. Hans första
byggnadsverk var Teatern i Étampes (1850). Sedermera
blef han arkitekt för de allmänna anläggningarna i
Paris och utförde såsom sådan Fontaine S:t-Michel
(1859), Panoramabyggnaden i Champs-Élysées, de båda
teatrarna vid Place-du-Châtelet och många privata
byggnader. Hans största verk är Trocadéro-palatset,
som han utförde i samarbete med Bourdais (färdigt
1878). (G-g N.)
Davis l. Davys [delvis], John, engelsk sjöfarande,
f. omkr. 1550 i Sandridge, nära Dortmouth. I jan. 1583
deltog han i hemliga underhandlingar med regeringen
om möjligheten att finna en nordvästpassage, och
1585 uppdrogs åt honom att söka en sådan. Efter ett
snart af isen af brutet försök att tränga uppför
Grönlands östra kust inträngde han i det efter
honom uppkallade Davis’ sund, nådde Cumberlandviken
och återvände lyckligt. Under de två följande åren
företog han nya resor till samma trakter, hvilkas
hufvudsakliga drag han klargjorde under färder,
som omfattade Grönlands kust från Kap Farvel till
det nuv. Upernivik samt södra delen af Baffins
land. D. deltog som skeppsbefälhafvare i striden mot
armadan (1588). Därefter deltog han i expeditioner,
som sökte nå Sydhafvet genom Magalhāes’ sund. 1591
sökte D. förgäfves tränga genom de svåra passagerna
och råkade i svår nöd, hvarefter han under stora
mödor lyckades hemföra den kvarlefvande besättningen
1593. Följande år utgaf han en för sin tid förträfflig
handbok i praktisk navigation, The seaman’s
secrets. 1598 åtföljde han som lots ett holländskt
skepp till Ostindien, under hvilken resa Kaplandet,
Madagaskar, Maladiverna och Sumatra besöktes och
strider utkämpades med portugiser. D. återkom till
England 1600, men anställdes genast som öfverlots vid
en engelsk flotta, som s. å. afseglade till de nyss
besökta trakterna, likaså 1604. Under en kamp med
japanska sjöröfvare ö. om Singapore stupade D. i
dec. 1605. D:s journaler utgåfvos 1880 af Markham
för Hakluyt society. Se C. R. Markham, "Life of John
D." (1889). - D. förväxlas stundom med ostindiefararen
John Davis från Limehouse (d. 1622).
Davis [déYvis], sir John Francis, engelsk sinolog,
f. 1795, d. 1890, var 1844-48 superintendent för
den brittiska handeln i Kina och guvernör i kolonien
Hongkong. 1845 upphöjdes han till baronet. D. utgaf
åtskilliga öfversättningar från kinesiskan och skref
en mängd intressanta verk öfver Kina, bl. a. The
chinese (2 bd, 1836), Sketches of China (4 bd, 1841;
2:a uppl. 1845) och Chinese miscellanies (1865).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
