- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1457-1458

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Davout - Dawson - Dawson city - Dawsonia - Davus - Davy

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antalet underlägsna kår preussarnas hufvudstyrka vid
Auerstädt, samtidigt med att Napoleon slog den öfriga
delen af den preussiska hären vid Jena (14 okt.),
och fick med anledning däraf 1808 titeln hertig af
Auerstädt. 1809 besatte D. med sin kår Regensburg,
förrän Napoleon ankom till krigsskådeplatsen. Men
då han där hotades af österrikarnas hufvudstyrka,
utförde han med sina fyra divisioner sin ryktbara
flankmarsch åt söder, utefter Donau, och deltog
sedan i slaget vid Eckmühl (22 april), hvars för
fransmännen gynnsamma utgång till största delen var
D:s verk och förskaffade honom s. å. titeln furste
af Eckmühl. I slaget vid Wagram (5 och 6 juli) förde
han högra flygeln och bidrog genom en storartad
kringgående rörelse till segern. 1812 förde han en
armékår i kriget mot Ryssland, och 1813 samlade han
i Sachsen en fransk härafdelning, men begaf sig
till Hamburg, då fälttåget öppnades. Redan 1811 hade
D. blifvit generalguvernör i Hamburg och dess omnejd,
hvarest hans styrelse utmärktes af mycken hårdhet; så
t. ex. utskref han en kontribution af 48 mill. frcs
och bortjagade 30,000 människor. Han beredde sig
att till det yttersta försvara den befästa staden,
men efter Napoleons fall utrymde han densamma. Efter
kejsarens återkomst från Elba var han 20 mars–14 juli
1815 krigsminister, hvarjämte han ledde försvaret af
Paris. Då allt vidare motstånd var fåfängt, öppnade
han underhandlingar och förband sig att med armén
gå bakom Loire, hvilket äfven skedde. 14 juli 1815
öfvergick han till Ludvig XVIII. Han förlorade sina
värdigheter, men återfick dem 1817 och blef 1819
t. o. m. pär af Frankrike. Död i Paris 1 juni 1823. –
D. var en af Napoleons utmärktaste generaler. Han
egde en utomordentlig militärisk skarpblick, stor
personlig tapperhet och diplomatisk begåfning, men
hans stränghet urartade ofta till grymhet. Jfr
"Le maréchal D., raconté par les siens et par lui-même", af hans dotter, markisinnan de Blocqueville (4 bd, 1879–80),
D:s "Correspondance" (4 bd, 1885) och
"Correspondance inédite" (1887),
"Opérations du 3:e corps, 1806–1807. Rapport du maréchal D.", utg. af hans brorson, general D. (1896), och
Vigier, "Davout" (2 bd, 1898).

C. O. N.

2. Léopold Claude Étienne Jules Charles D., den
föregåendes brorson, fransk militär, sedan 1864 hertig
af Auerstädt, f. 1829, d. 1904, deltog i italienska
och tyska krigen samt kampen mot Paris-kommunen,
befordrades 1877 till divisionsgeneral,
var 1879–80 chef för stora generalstaben och
därefter kårbefälhafvare till 1894. Han utnämndes
till storkansler för Hederslegionen 1895, men
såsom motståndare till republikanska ministären
afskedades han plötsligt 1901, hvilket föranledde
alla ordenskapitlets militära medlemmar att afgå.

Dawson [då’sn]. 1. Sir John William D.,
brittisk paleontolog, f. 1820 i Nova Scotia, d. 1899,
författade bl. a.
Acadian geology (1855; 3:e uppl. 1878),
behandlade i flera skrifter de fossila landdjuren och
växterna från paleozoiska perioden i Canada m. m. och
den förste, som beskref Eozoon canadense (se d. o.).
D., som 1850 blef superintendent för undervisningsväsendet
i Canada och som 1855–93 var styresman för
Mac Gilluniversitetet i Montreal, där han äfven flera
år skötte en professur, erhöll 1881 Lyell-medaljen af
Geological society i London, utnämndes 1882 till president
för Royal academy i Canada och adlades 1884.

2. George Mercer D., den föregåendes son, brittisk
geolog, f. 1849 i Nova Scotia, d. 1901 i Ottawa,
förordnades 1873 till geolog vid amerikanska
gränskommissionen och utgaf 1875
Geology and resources of the 49:th parallel.
S. å. anställdes han vid Canadas geologiska undersökning
och blef 1895 dess chef. D. utforskade efter hand
det väldiga kanadensiska Nordväst-territoriet samt
Brittiska Columbia i geologiskt afseende. Hans skrifter,
i hvilka äfven paleontologiska, geografiska och
etnografiska rön finnas nedlagda, äro mestadels
intagna i kanadensiska fackpublikationer.

Dawson city [då’sn si’ti] 1. Dawson, stad
i Yukonterritoriet, Canada, vid Klondikeflodens
mynning i Yukon. 9,142 inv. (1901). D. grundlades
efter upptäckten af Klondike-guldfälten, 1896, och
förser arbetarna där med deras förnödenheter. Ångbåtar
gå till Yukons mynning och till Lewis river, Yukons
källflod. Staden har elektrisk gatbelysning och
tre tidningar.

Dawsonia Fritsch, paleont., fossilt amfibiesläkte
stående i närheten af Branchiosaurus, från
hvilken det skiljer sig genom sin rikare
tandbeväpning, på alla benen i munhålans tak.

A. Hng.

Davus, ett i fornromerska lustspel vanligt namn
på slafvar med inskränkt förstånd. – Davus sum,
non Oedipus,
latinskt ordspråk (efter Terentius),
"Jag är D. och ej Oedipus", d. v. s. jag är ingen
mästare i att tyda gåtor.

Davy [dei’vi]. 1. Sir Humphry D., en af Englands
störste kemister, f. 17 dec. 1778, d. 29 maj 1829
i Genève, blef 1802 professor i kemi vid Royal
illustration placeholder

institution i London och var 1820–27 president i Royal
society. – Genom sina 1806 påbörjade undersökningar
öfver den elektriska strömmens inverkan på kemiska
föreningar förde D. sin vetenskap ett stort steg
framåt. Vid dessa undersökningar leddes han till
upptäckten af viktiga enkla kroppar; kalium och
natrium, de alkaliska jordarternas metaller och bor,
samt sönderdelade vattnet i dess enkla beståndsdelar:
syre och väte. D. var den förste, som insåg (1810)
den elementära naturen hos klor, hvilken sedan
Scheeles tid ansetts vara en sammansatt kropp, och
som visade, att metallernas föreningar med klor bilda
en särskild grupp af salter (af Berzelius sedermera
kallade haloidsalter). Äfven genom sin elektrokemiska
teori utöfvade D. ett stort inflytande på sin tids
vetenskapliga uppfattning. Enligt D. beror elementens
förening på ett utbyte af motsatta elektriska fluida,
och den kemiska frändskapen framkallas af atomernas
elektriska laddningar. Från Berzelius’ elektrokemiska
teori skilde sig D:s hufvudsakligen däri, att enligt
D. de förut oladdade atomerna först vid beröring
bli elektriska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0777.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free