- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1461-1462

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - DC - d.c. - D.C.L. - Dcsne. - D.D. - d.d. - D.D.D. - D dur - De - Deacon-process - Dead heat - Dea Dia - Dead letter - Deadweight - De Ahna - Deak

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DC, vid växtnamn förkortning för A. P. De
Candolle (d. ä.)
.

d. c., mus., förkortning för it. da capo (se
Dakapo).

D. C. L. [disiä’1], förkortning för eng. Doctor of
civil law
, doktor i civilrätt (romersk rätt).

Dcsne., vid växtnamn förkortning för Joseph
Decaisne
.

D. D. 1. Förkortning för lat. Deo duce (under Guds
ledning, med Guds hjälp) och i latinska inskrifter för
Diis (åt gudarna), domus divina (det från gudarna
härstammande huset, d. v. s. kejsarfamiljen). -
2. Förkortning för eng. doctor of divinity, teologie
doktor.

d. d., förkortning för lat. de dato (från dagen
för utfärdandet), dicto die (på sagda dag) eller
dono dedit (har gett till skänks, har stiftat).

D. D. D., förkortning för lat. dat, donat, dicat
l. dat, dicat, dedicat (vid gåfvor till gudarna och
senare vid dedikationer af böcker: N. N. gifver,
skänker och helgar l. gifver, helgar och tillegnar).

D dur (fr. ré majeur, eng. d major), mus., den
durtonart, som har d till grundton och företecknas
med ? framför f och c (parallelltonart: h moll). A. L.

De, lat. och fr. [på franska uttaladt de],
preposition, som i allmänhet har en frånskiljande
eller aflägsnande betydelse: af, ur, från o. s. v. Den
förekommer ofta i sammansättningar. Det franska de
förekommer i familjenamn på samma sätt som det svenska
af och det tyska von, t. ex. De Camps, De la Gardie
o. s. v.

Deacon-process [dl’kn-], eng., kem. tekn., ett efter
en engelsk ingenjör Deacon uppkalladt förfaringssätt
att framställa klorgas genom att leda saltsyreångor
blandade med luft öfver glödande, med kopparvitriol
impregnerade tegelstenar, hvarvid reaktionen 2HC1+O=
2C1+H2O lätt försiggår. En ringa mängd kopparvitriol
kan sönderdela en betydlig mängd saltsyra och
verkar i reaktionen såsom katalysator. Se Katalys.
P. T. C.*

Dead heat [de’d hi’t], eng., sportt. Se Död löpning
och Heat.

Dea Dia, en fornromersk gudinna, hvars tjänst
firades af arvalbröderna, särskildt i en nära
staden Rom, på högra stranden af Tiberfloden,
belägen offerlund. Denna gudomlighet tyckes hafva
varit föga skild från Tellus, Ceres och Ops samt
företrädesvis tillbedts såsom beskyddarinna af den
romerska landsbygdens åkerfält. R. Tdh.

Dead letter [de’d"le’tt9], eng., "dödt bref", på
grund af otillräcklig adress eller andra orsaker
obeställbar försändelse.

Deadweight [de’d ciéVt]. Se Död vikt.

De Ahna, Heinrich Karl Hermann, tysk violinist,
f. 1835 i Wien, d. 1892 i Berlin, elev af Mayseder
och Mildner, uppträdde tolfårig som virtuos, deltog
som löjtnant i kriget mot Italien 1859, men återtog
sedan sina konstresor och blef 1868 konsertmästare
vid hofkapellet i Berlin samt följande år lärare vid
k. högskolan för musik därst. Han var framför allt
berömd som kvartettspelare (i Joachims stråkkvartett,
från 1869). A. L.

Deák [de’äk], Ferenc (Frans), ungersk statsman,
f. 17 okt. 1803 i Söjtör, komitatet Zala,
d. 29 jan. 1876 i Budapest, egnade sig tidigt åt
advokatyrket och började 1825 med ifver deltaga i
komitatförhandlingarna samt gjorde sig snart
känd som en utmärkt talare. 1832-36 representerade han
Zala på riksdagen (i Pressburg), där han med kraft
och talang bekämpade Wien-regeringens inkräktningar
på Ungerns rättigheter. Under riksdagen 1839-40
lyckades D. åstadkomma en tillfällig försoning
mellan regeringen och reformpartiet, hvars chef han
var.
illustration placeholder

1843-47 var han icke medlem af riksdagen, men
anlitades alltjämt såsom sitt partis rådgifvare. Under
denna tid utarbetade han ett förslag till strafflag,
af utländska sakkunnige högeligen prisadt, samt
redigerade 1847 ett liberalt manifest, hvilket kräfde
Ungerns oberoende ställning under huset Habsburgs
spira. Som justitieminister inträdde D. 23 mars 1848 i
kabinettet Batthyány, Ungerns första konstitutionella
ministär. Men hans plan att omorganisera hela
lagskipningsväsendet omintetgjordes genom Kossuths
tillträde till makten i sept. s. å., och han
utgick då ur ministären, enär Kossuth bröt med den
strängt lagenliga förhandlingspolitik D. konsekvent
förfäktade. Sedan riksdagen under Kossuths ledning
afgjordt brutit med dynastien, drog sig D. tillbaka
från det offentliga lifvet och deltog icke i
revolutionskriget. Då Österrikes olyckor i Italien
1859 förmått regeringen i Wien att ändra politik
i förhållande till Ungern och riksdagen 1861 ånyo
inkallats, lät D., som förut från sitt gods Kellida
gifvit nationen det passiva motståndets lösen, välja
sig till deputerad för Pest. Det moderat-liberala
s. k. adress-partiet, hvilket samlade sig omkring
honom och Andrássy, ställde sig på grundvalen af
1848 års lagar och kräfde oeftergifligt en ungersk
ministär. Förbittrad öfver denna oväntade hållning,
upplöste regeringen hastigt riksdagen i sept. 1861,
sedan Frans Josef afvisat den af D. redigerade
adress, hvari dess bägge kamrar häfdade den af honom
förfäktade rätts-ståndpunkten. Denna sammankallades
emellertid åter 1865, kort efter det D. i sin berömda
påskartikel i tidningen "Pesti naplo" vädjat till
Frans Josef personligen och försäkrat honom om Ungerns
beredvillighet att sätta sina historiska rättigheter
i samklang med hela rikets inre lugn och yttre
stormaktsställning. Efter Österrikes olyckor 1866
ville det radikala partiet begagna sig af monarkiens
allmänna upplösningstillstånd för att tvinga
regeringen i Wien till förödmjukande eftergifter. Men
D. motsatte sig denna politik och vann riksdagen
för den åsikten att de båda rikshälfterna skulle
blifva likställda och Ungern erhålla en särskild
ministär. Ej minst genom D:s moderation kom det på
denna grundval till en uppgörelse ("ausgleich") med
Österrike undär Beusts ministär. Det nya förhållandet
mellan den österrikisk-ungerska monarkiens båda delar
oktrojerades högtidligt genom Andrássys utnämning
till ungersk ministerpresident (febr. 1867) och
Frans Josefs högtidliga kröning i Ofen (juni s. å.);
uppgörelseakten af 26 sept. 1867 bestämde slutgiltigt
den nya unionens villkor. D. gaf den af hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbe/0779.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free