Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 1463-1464 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deak - Deakin - Deal - Deals - De Amicis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

meningsfränder sammansatta nya ministären - hvars
ledning han själf afböjt - sitt betydelsefulla
stöd och representerade till sin död de den
grundlagsenliga själfständighetens och den
frisinnade moderationens idéer, hvilka han fört
till seger i Ungerns politiska lif. D:s begrafning
firades som en nationell sorgehögtid; ett ståtligt,
af staten rest minnesmärke öfver honom, af Huszár,
aftäcktes i Frans Josefs närvaro 1887 i Budapest. -
Med rätta prisas D. som den rikast begåfvade och
mest sympatiske statsman Ungern frambragt. Hans
varma hängifvenhet för sitt land och fullständiga
personliga oegennytta förvärfvade honom alla partiers
aktning. Från sina ledande politiska grundsatser
vek han aldrig en tum, men förstod samtidigt att
genom moderat och taktfullt uppträdande samt klok
medgörlighet i frågor af underordnad vikt underlätta
uppgörelsers åvägabringande. Som politisk talare
utmärkte han sig genom klarhet, sakkännedom och
en uppfriskande humor. - D:s tal ha utgifvits af
Kónyi (6 bd, 1881-98). Bland lefnadsteckningar öfver
D. märkas sådana af Pulszky (1876) och Csengery (1877)
- såväl på ungerska som tyska - samt af Steinbach
(1888). Jfr äfven A. F. Almberg, "Frans D. och Ungerns
kamp för sin rätt" (Hälsingfors 1903; sammandrag
af hans 1902 på finska utgifna biografi öfver D.).
(V. S-g.)

Deakin [dfkin], Alfred, australisk statsman, f. 3
aug. 1856 i Melbourne, blef 1878 praktiserande
advokat, verkade en tid som medarbetare i tidningen
"Melbourne age" och invaldes 1879 i kolonien
Victorias parlament, där han snart kom att intaga
en bemärkt plats som politiker. D. blef 1883
minister (för vattenvägar och offentliga arbeten)
och har sedan innehaft flera ministerplatser,
bl. a. 1886-90 som Victorias inrikesminister
(chief secretary), hvarjämte han tagit verksam
del i sträfvandena för de australiska koloniernas
federativa sammanslutning. Han var sålunda en af
Victorias representanter i förbundsrådet (federal
council) vid dess sammanträden 1889, 1895, 1897
och 1899 samt deltog såväl i förbundskonferensen i
Melbourne 1890 som i de förbundskonvent, hvilka voro
samlade 1891 och 1897-98 för att utarbeta förslag till
en australisk förbundsförfattning (jfr Australiska
statsförbundet), samt deltog som representant för
Victoria i de slutliga förhandlingar i London 1900,
hvilka föregingo antagandet af Commonwealth act. I
det australiska statsförbundets första kabinett,
ministären Barton, ingick D. 1901 som justitieminister
samt blef vid Bartons afgång 1903 det rekonstruerade
kabinettets chef. Valen till förbundsparlamentet i
dec. s. å. gåfvo emellertid ej hans ministär någon
säker majoritet, och den föll i april 1904 på frågan
om obligatorisk skiljedom i arbetstvister, där
D. motsatte sig skiljedomslagens utsträckning till
att gälla äfven statsjärnvägarnas betjänte. Sedan
de kortvariga ministärerna Watson och Reid efter
hvartannat störtats, blef D. ånyo, i juli 1905,
australiska statsförbundets premiärminister. - D. är
en varm vän af den brittiska riksenhetens befästande
och har vid flera tillfällen uttalat sympati för
Chamberlains preferenstullsystem. Australiens
bevattningsfråga har alltid varit föremål för D:s
noggranna studium, och han har skrifvit flera arbeten
såväl därom som om andra landers bevattningssystem
(bl. a. Irrigation in Egypt
and Italy, 1887; Irrigated India,
1892; Irrigation in Australia, 1893).
V. S-g.

Deal [di’l], stad och badort i engelska grefskapet
Kent, vid Nordsjön. 10,581 inv. (1901). Besökt
hafsbad, med säsong från juni till sept. Liflig
handel med skeppsförnödenheter. Ypperlig hamn, som
kam rymma öfver 200 fartyg. Utanför densamma ligga
farliga sandbankar (Goodwin sands).

Deals [dl’ls], eng. (besläktadt med ty. diele, bräde,
planka, och sv. tilja], träv., furuplankor. Dessa
kallas äfven red deals ("röda d.") l. yellow deals
("gula d.") till skillnad från white deals ("hvita
d."), granplankor. Se Plank. F. L.


De Amicis [ami’tjis], Edmondo, italiensk författare,
f. 1846 i Oneglia i Piemonte, af en ursprungligen
genovesisk familj. Efter skolstudier i Cuneo och
Turin blef han 1863 elev vid militärskolan i Modena,
hvarifrån han 1865 utgick med underlöjtnants rang. Som
ung officer var han först med på en expedition mot
de sicilianska röfvarbanden och deltog sedan (1866) i
fälttåget mot österrikarna (slaget vid Custozza). 1867
blef han redaktör för den militära tidskriften
"Italia militare", som utkom i Florens, och 1871 tog
han afsked ur krigstjänsten och bosatte sig i Turin
för att uteslutande egna sig åt litteraturen. Han
var redan vid den tiden, en mycket populär författare
genom sina Bozzetti della vita militare ("Skildringar
ur militärlifvet" 1877; "Skizzer ur militärlifvet"
1891), en samling med älskvärdt humör och personligt
berättade skisser och noveller ur militärlifvet,
delvis själfupplefvelser, som först publicerades i
"Italia militare". Denna popularitet ökades med
hans Novelle (bl. a. Camilla, Furio, Alberto),
som utmärka sig för samma goda litterära egenskaper,
samma precisa observationsförmåga och en efter Manzoni
utarbetad stil.

Sin största berömmelse och sitt europeiska rykte
har han dock förvärfvat som reseskildrare. Han har
företagit talrika resor till Spanien, England,
Holland, Nord-Afrika, Turkiet, Frankrike,
Syd-Amerika o. s. v. och berättat sina intryck
i charmanta böcker. Han är en idealisk litterär
turist, som snabbt och riktigt ser det väsentliga
och karakteristiska i nya landskap, folklynnen,
civilisationscentra och kulturer och som med några
raska, träffsäkra drag lyckas återgifva intrycket
frappant. Det är förstklassiga skisser, pittoreska och
pikanta, ofta gjorda med medryckande entusiasm. De
yppersta af dessa äro nog de från Holland (1874;
sv. öfv. 1890), Marokko (1875; sv. öfv. 1835)
och Konstantinopel (1877; sv. öfv. 1884; ny
uppl. 1895). Af de öfriga må nämnas Spagna (1873;
"Spanien"" 1890), Ricordi di Londra (1874; "London"
1890), Ricordi di Parigi (1879; "Paris" 1890),
Alle porte d’Italia (1886; "Vid Italiens portar"
1891) och Sull’ Oceano (1889; "På oceanen" 1890). D:s
senare produktion visar dock en väsentlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>