- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1473-1474

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Decaen - Decagynia - Decaisne - Decameron - De Camps - Decamps - De Candolle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter slaget vid Magenta utnämndes han
till divisionsgeneral, och i drabbningen vid
Solferino fäste han jämte La Motterouge segern
vid fransmännens redan vikande fanor. 1870
förde D. mot tyskarna 4:e divisionen af Bazaines
kår. 12 aug. fick han befälet öfver denna kår,
men blef redan 14 s. m. dödligt sårad i slaget
vid Colombey-Nouilly och dog tre dagar därefter.
C. O. N.

Decagynia l. Dekagynia (af grek. deka, tio,
och gyne, kvinna), bot., en inom någon af de tretton
första klasserna i Linnés sexualsystem förekommande
ordning, som kännetecknas däraf att dithörande
växter hafva tio pistiller i hvarje blomma. Sådana
växter kallas dekagynister och deras
blommor dekagyniska.

Decaisne [dokån]. 1. Henri D., belgisk målare, f. 1799
i Bruxelles, d. 1852, studerade hos David, Girodet och
Gros samt förvärfvade sig ett framstående namn såsom
historie- och porträttmålare. Bland hans arbeten må
nämnas Milton, dikterande "Det förlorade paradiset"
för sina döttrar
.

2. Joseph D., den föregåendes broder, belgisk
botanist, f. 1807 i Bruxelles, d. 1882 i Paris. Sedan
1847 medlem af franska vet. akad. och sedan 1851
professor vid Jardin des plantes i Paris, inlade
D. stor förtjänst särskildt på den beskrifvande
botanikens, växtfysiologiens och den använda
botanikens områden. Skrifter: Flore élémentaire
des jardins et des champs
(med Le Maout, 1855;
2:a uppl. 1865), Le jardin fruitier du museum
etc. (1857 -78 i 9 bd), Manuel de 1’amateur
des jardins
(jämte Naudin, 4 bd, 1862-72)
samt Traité général de botanique descriptive
et analytique
(med Le Maout, 1867) m. fl.
(T. K.)

Decameron (Decamerone), Il, en samling noveller af
G. Boccaccio (se denne).

illustration placeholder

De Camps [d9 ka’nj, Louis Marie, generalmajor, Karl
XIV Johans förtrogne, f. 14 jan. 1767 i den franska
staden Pau, hvarest han fick skolundervisning
till 1781, då han begaf sig till Spanien, där
han som handelsbiträde och handlande vistades
omkr. 10 år. Återkommen till Frankrike i början
af 1790-talet, ingick han i krigstjänst. Från
1805 tillhörde han marskalk Bernadottes närmare
omgifning, som handsekreterare, affärsbiträde och
enskild förtrogen. 1808 fick han öfverstelöjtnants
grad. När Bernadotte 1810 blifvit vald till svensk
kronprins, erhöll D. uppdrag att sälja hans gods i
Frankrike, hvarefter han 1811 anlände till Stockholm,
där rum upplätos åt honom på kungl. slottet. Han
erhöll nu i svensk tjänst sin förra officersgrad,
blef kronprinsens adjutant och åtföljde honom som
sådan till Åbo, när prinsen där skulle möta kejsar
Alexander. D. fick öfverstes titel 1814, blef
generalmajor och förste adjutant hos konungen 1815
samt adlades i Sverige 1824. År 1828 öfvergick han
till lutherska kyrkan. Under sina tio sista lefnadsår
bodde D. på Karl Johans egendom Kil å Värmdön,
hvarest han dog 20 mars 1844. - D. gjorde ingen
egentlig militärtjänst i vårt land; men han var
Karl Johans enskilde förtroendeman och har som
sådan en plats i Sveriges häfder. Genom honom
gingo konungens allra privataste meddelanden,
välgörenhetsåtgärder o. s. v., och åt honom var en
tid äfven anförtrodd en "halfofficiell" uppsikt
öfver hufvudstadens litografiska press. Han var Karl
Johans trognaste tjänare och tillgifnaste vän, men
missbrukade aldrig denna ställning och var därför
till sin död följd af allmän aktning. Karl Johan
kallade honom sin "dibroder" - D. var dock fyra år
yngre -, och en tämligen allmänt spridd förmodan
gjorde honom rent af till konungens broder. Detta
påståendes oriktighet framgår ur F. U. Wrangels
utredning i broschyren "Jean Bernadotte". D:s
adliga ätt utgick på svärdssidan med hans yngste son,
kammarjunkare H. J. B. De Camps, d. nyårsaftonen 1905.
H. W.

illustration placeholder

Decamps [dokä’], Alexandre Gabriel, fransk målare,
f. 3 mars 1803 i Paris, började sina studier hos
akademikern Abel de Pujol och utbildade sig inom
kort till en skicklig och mångsidig konstnär, som
intog en själfständig plats mellan klassicister
och romantiker. Färgens verkan var för honom
hufvudsaken, och hans förmåga som kolorist fick
sin näring och utveckling genom en resa (1827-28)
till Konstantinopel och Mindre Asien. Från dessa
trakters soluppfyllda luft hemförde han minnen,
hvilka han sedan öfversatte i färgstarka och
lifliga målningar: Nattvakten i Smyrna, Barn,
som leka med en sköldpadda, Den turkiska byskolan,
Josef säljes af sina bröder, Eleasar och Rebecka
,
den storslagna ökenstämningen Vadstället m. fl. Genom
dessa och andra dylika arbeten blef han den förste,
som införde orientaliska ämnen i den franska konsten,
i hvilken de sedan spelat en stor roll. Därjämte
egnade han en liflig uppmärksamhet åt djurens lif,
åstadkom utmärkta häst- och hundstudier och äfven
satiriska djurframställningar, såsom Konstförståndiga
apor
m. fl. Som krigsmålare försökte han sig med
den ganska egendomliga bataljbilden Cimbrernas
nederlag
(1843, Louvre). Från hans sista skede äro
flera landskapsstämningar från Fontainebleau, dit
han flyttade 1855. Han omkom genom olyckshändelse
på en jakt därstädes 22 aug. 1860. Förträffligt
representerad i Louvre af ett 20-tal målningar, de
flesta tillhörande Thomy Thierys donation. Jfr Moreau,
"D. et son œuvre" (1869), och Clément, "Decamps"
(1886). (G-g N.)

De Candolle l. Decandolle [ctekädå’!]. 1. Augustin
Pyramus D
., schweizisk (fransk) botanist, f. 4
febr. 1778 i Genève, d. därst. 9 sept. 1841, studerade
botanik i Paris och företog 1806-12, på uppdrag af
franska regeringen, resor genom Frankrike och Italien
för botaniska och agronomiska ändamål. 1810 blef
han professor i botanik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbe/0785.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free