- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
45-46

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dekorationsväxter - Dekorativ - Dekoratör - Dekorera - Dekrement - Dekrepit. Se Decrepit - Dekrepitera - Dekrepitus. Se Decrepit - Dekret - Dekretal - Dekretera. Se Dekret - Dekretist - Dekretorisk. Se Dekret - Dekuragera - Dekurie. Se Decuria och Decurio - Dekusserad bladställning - Dekuvertera - Del. - del. - De la Barre,Reinhold Johan - De la Barre-Duparcq, Nicolas Edouard,fransk militärskriftällare. Se Duparcq - De la Bèche, Henry Thomas,engelsk geolog. Se Bèche - Delaborde,Jean Joseph

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

m. m. — Dekorationsblommor kallas afskurna, dyrbarare
blommor, som anbringas till prydande af middagsbord
o. d., äfvensom i dylikt ändamål använda konstgjorda
blommor (se Blommor).

Dekorativ (fr. décoratif, af lat. decorare, pryda),
tjänande till utsmyckning af föremål; bygnk.,
motsatsen till konstruktiv (jfr Dekoration). —
Dekorativa konster, en sammanfattande benämning på
sådana konstslöjdsgrenar som ornamentsbildhuggeri,
tapisseriväfnad, intarsia, läderplastik m. m.

Dekoratör, fem. Dekoratris (fr. décorateur, -trice,
af lat. decorare, pryda), en som målar eller anordnar
dekorationer för fester och högtidliga ceremonier
eller för utstyrsel af elegantare boningsrum och
butiker m. m.

Dekorera (lat. decorare), pryda, smycka, sira, förse
med dekoration (se d. o.), ornera; utmärka medelst
ordenstecken.

Dekrement (af lat. de, af, ifrån, och crescere,
växa), aftagande, förminskning. Se Logaritmiskt dekrement.

Dekrepit. Se Décrépit.

Dekrepitera (af lat. crepitare, smattra), spraka,
smattra, springa sönder med ett knastrande ljud. —
Inom kemien begagnas uttrycket dekrepitera om
kristallers sönderspringande vid upphettning. Därvid
förnimmes nämligen ett sprakande ljud, hvilket
kommer däraf, att kristallerna innesluta vatten,
som vid upphettningen antager gasform och spränger
sönder kristallen. Så dekrepiterar t. ex. vanligt
koksalt, om det kastas i elden. Jfr Detonera.
P. T. C.*

Dekrepitus. Décrépit.

Dekret (lat. decretum, af decernere, afgöra),
beslut, påbud, förordning af en myndighet. D. brukas
på svenska äfven för att beteckna Gratianus’
Decretum.
Dekretera, besluta, bestämma, påbjuda,
befalla. — Dekretorisk (lat. decretorius), beslutande,
ovillkorligt bestämmande, afgörande.

Dekretal (lat. literæ l. epistolæ decretales, af
decretum, påbud), skrifvelse eller påbud, som en påfve
i tvifvelaktiga fall utfärdar rörande kyrkodisciplin
och kyrkotukt. Dekretalen gällde i början endast
såsom förklaringar och anlitades i likhet med andra
ansedda kyrkolärares yttranden. Men på grund af
den romerske biskopens (påfvens) primat framträdde
de alltifrån 5:e årh. med anspråk på obligatorisk
åtlydnad, blefvo likställda med konsiliebesluten
och intogos såsom "canones", d. ä. ett slags
lagparagrafer, i den kanoniska rätten, som de
alltmera kommo att utgöra. Största uppseendet väckte
de s. k. Pseudo-isidoriska dekretalen (se d. o.).

Dekretera. Se Dekret.

Dekretist (af lat. decretum, påbud), lärare
och tolkare af den kanoniska rätten (jfr Kanon
och Dekretal); under medeltiden benämning på de
rättslärde, hvilka, i motsats till legisterna,
eller anhängarna af den romerska rätten, betraktade
den kanoniska rätten såsom grund och källa för alla
statsförhållanden samt yrkade på påfvens öfverhöghet
och åberopade de s. k. decreta paparum.

Dekretorisk. Se Dekret.

Dekuragera [-ʃēra], Decouragera, fr. décourager
(af courage, mod), göra modfälld, afskräcka.

Dekurie, Dekurion. Se Decuria och Decurio.

Dekusserad bladställning (af lat. decussare, korsvis
afdela), bot., sådan bladställning, i hvilken motsatta
blad omväxla med hvarandra på det sätt, att hvarje
följande bladpar sitter öfver mellanrummen mellan
det föregående parets blad.
G. A.*

Dekuvertera (af fr. prefixet dé, bort, och couvert,
brefomslag); befria (ett bref) från kuvertet.

Del. 1. Förkortning för Delaware, nordamerikansk
stat. — 2. I botaniska benämningar förkortning
för A. Raffeneau Delile (professor i Montpellier,
f. 1778, d. 1850).

del. 1. Boktr. Förkortning för lat. deleatur,
"det skall utplånas", borttages, utgår (på
korrektur). Tecknas vanligen ϑ. — 2. På konstnärliga
teckningar förkortning för lat. delineavit, "har
tecknat". Jfr Delineavit.

De la Barre [dəlaba’rr], Reinhold Johan, militär,
tillhörde en urgammal fransk ätt, hvilken kom
till Livland med Vilhelm D., som dog 1650 såsom
generalmajor i svensk tjänst. Dennes son öfverste
Antonius D. (d. 1698) naturaliserades såsom svensk
adelsman 1672. En son till denne var Reinhold Johan
D., hvilken 1684 blef volontär vid Lifgardet till fot
i Stockholm, 1690—1700 tjänade i franska armén först
vid Qvadts och sedan 1697 vid Königsmarcks regemente
("Royal allemand") och 1700 vid sachsarnas infall
i Livland fick fullmakt på ett kompani af M. J. von
Tiesenhausens dragonregemente, där han 1702 utnämndes
till sekundmajor och 1703 till major. D. var med vid
Narva. 1701—09 var hans regemente detacheradt till
Ingermanland, där det låg i strider med ryssarna. Han
blef 1710 öfverste vid Åbo och Björneborgs läns
kavalleri och 1713 generalmajor samt öfverste vid
Nylands och Tavastehus läns kavalleri. D. utmärkte sig
i striden vid Pälkäne (okt. 1713), men ansågs vållande
till nederlaget vid Storkyro (febr. 1714). Före
sistnämnda slag ingingo till konungen från Österbotten
klagomål öfver, att D. lämnade landet utan skydd
mot fienden, men D. förklarade, att endast fiendens
stora öfvermakt nödgat honom att draga sig tillbaka
"för att icke hasardera kommenderingen". Äfven
hans operationer i Västerbotten 1715 blefvo föremål
för klander, i det att allmänheten ansåg honom för
fordrande och för rask i reträtten. Men hans försvar
för sina åtgärder tyckes hafva ställt konungen till
freds, ty D., som 1716 med sitt regemente varit
kommenderad att försvara Roslagen, utnämndes 1717
till generallöjtnant. I denna egenskap deltog han i
Armfelts norska fälttåg 1718 samt jagade därunder med
350 ryttare öfverste v. Motzfelts dragoner söderut
och upp på Dovre, hvarefter han 10 dec. besatte den
af norrmännen öfvergifna Röros skans. Han afled 1724.
J. Th. W.  (L. W:son M.)

De la Barre-Duparcq [dəlaba’rr dypa’rk], Nicolas
Édouard
, fransk militärskriftställare. Se Duparcq.

De la Bèche [be͡i’ʃ], Henry Thomas, engelsk geolog. Se
Bèche.

Delaborde [dəlabå’rd]. 1. Jean Joseph D., markis,
fransk bankir och filantrop. Se Laborde 1.
— 2. Alexandre Louis Joseph D., grefve, fransk
arkeolog. Se Laborde 2. — 3. Léon Emmanuel Simon
Joseph D
., grefve, fransk arkeolog och konsthistoriker.
Se Laborde 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free