Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 81-82 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Delaware - Delawares - De la Warr - Delavigne - Delbarhet - Delbrück,Martin Friedrich Rudolf von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fördraget i Westminster 1674 och förlänades då åter
åt hertigen af York. 1682 lyckades William Penn
förvärfva D. och införlifvade det med sin koloni
Pennsylvania för att skaffa denna förbindelse med
hafvet. D. bevarade emellertid alltid en viss
själfständighet, fick 1691 egen lagstiftande
församling och en viceguvernör, erkändes 1703 som
själfständig koloni, men fortfor att ha samme guvernör
som Pennsylvania. Gränsen mellan D. och Maryland
var föremål för långa rättstvister mellan Penns
och lord Baltimores arfvingar och blef först 1768
fastställd i sitt nuv. läge. D. deltog i kongressen
i New York 1765, fick sin första konstitution
1776, och s. å. undertecknade dess representanter
oafhängighetsförklaringen. Det deltog på nordstaternas
sida i inbördeskriget 1861—65 och hör till de
"osäkra" staterna, men vid de sista presidentvalen
ha republikanerna haft majoritet.
J. F. N. G. B—e.

3. Stad i nordamerikanska staten Ohio, 40 km. n. om
Columbus. 7,940 inv. (1900). Wesleyanskt universitet
(sedan 1845).

Delawares [de’ləωä͡əṡ], till algonkin-indianerna
hörande stammar, som bebodde Delawares dalgång
samt området för nuv. staten New Jersey. Att
de varit synnerligen mäktiga synes däraf, att
de andre algonkinerna ansågo sig härstamma från
dem. Själfva hufvudstammen, Lenni Lenape, bebodde
Delawaredalen. Till delawares hörde också de genom
Coopers romaner bekante mohikanerna. För närvarande
utgöra de omkr. 1,700 pers., af hvilka 1,000 bo
tillsammans med cherokees i Indianterritoriet, de
öfrige på spridda ställen. Deras språk är noga kändt,
då såväl lexikon som grammatik finnas. Den tyske
herrnhutaren Zeisberger har skrifvit en grammatik,
och svensken Campanius har öfversatt Luthers katekes
till deras språk. Ett lenape-engelskt lexikon är
publiceradt af Brinton och Anthony (Philadelphia
1888). Jfr Heckewelder, "Narrative of the mission of
the United brethren among the Delaware and Mohegan
indians" (Philadelphia 1820).
E. Rld.

De la Warr [dəlā-ωä’], lord, brittisk
kolonigrundläggare. Se West (Thomas).

Delavigne [dəlavi’nj]. 1. Germain D., fransk
vådevill- och operalibrettförfattare, f. 1790,
d. 1868 i Paris, skref, tillsammans med sin broder
Casimir D., texten till Halévys opera "Karl VI" och,
tillsammans med Scribe, orden till "Den stumma från
Portici" (musik af Auber) och "Robert af Normandie"
(musik af Meyerbeer) m. fl.


2. Jean François Casimir D., den förres broder,
fransk skald, f. 4 april 1793 i Havre, d. i Lyon
10 dec. 1843. Redan vid aderton års ålder ådrog
han sig uppmärksamhet genom en dityramb öfver
konungens af Rom födelse. Fäderneslandets olyckor
utvecklade kraftigt hans talang. Han hade genomlefvat
kejsardömets fall och främlingarnas invasion. Han
sökte att trösta Frankrike genom att frammana minnet
af dess forna storbragder och skref sina Messéniennes,
patriotiska oden, som erinra om de hymner, hvilka
Tyrtaios skref under messeniska krigen. De började
utkomma 1818 och gjorde honom hastigt så berömd,
att han en tid jämte Béranger och Lamartine var
Frankrikes populäraste skald. Till och med konungen
gynnade honom och gjorde honom till bibliotekarie,
en sinekur, som han dock förlorade, då de följande
"Messéniennes", som besjöngo grekernas frihetskamp,
uttryckte liberala tendenser. Hertigen af Orléans gjorde honom i
stället till bibliotekarie vid Palais royal. Från
1819 utgaf han flera tragedier och komedier af
framstående värde: Les vêpres siciliennes (1819),
Les comédiens (1820), Le paria (1821), L’école des
vieillards, hans bästa komedi (1823; "Giftermål på
gamla dagar", 1830). Dessa dramer voro skrifna i den
klassiska stilen. Efter en af hälsoskäl företagen resa
till Italien samt under intryck af den uppstigande
romantiken, sökte han emellertid en medlande ställning
mellan romantiken och klassiciteten, hvilken visar sig
både i ämnesvalet och behandlingen. 1829 uppfördes
Marino Falieri ("Marino Falieri", 1842), i hvilken
ett komiskt och ett tragiskt element äro förenade och
som vittnar om inflytande från Byron. Under 1830 års
revolution greps D. af den allmänna stämningen och
skref folkhymnerna La parisienne (med musik af Auber),
La varsovienne och La bruxelloise, utan att dock låta
hänföra sig till deltagande i politiken. I stället
fortsatte han sitt dramatiska författarskap och skref
bl. a. sorgspelen Louis XI (1832; "Ludvig XI", 1845),
Les enfants d’Édouard (1833; "Konung Edvards söner",
1837), La fille du Cid (1839; "Cid och hans dotter",
1843) och lustspelen Don Juan d’Autriche, ou la
vocation (1835; "Don Juan af Österrike", 1840) samt
La popularité (1838). Hans Œuvres complètes utgåfvos
1845 och hafva omtryckts 1851, 1856 och 1885. Som
författare utmärkte han sig genom ädel uppfattning,
värme och innerlig känsla samt elegans, renhet och
kyskhet i uttrycket. I hans dramatiska verk finner man
en konstfullt anlagd och upplöst intrig, men däremot
brist på lyftning och djupare karaktärsteckning. Den
mellanställning han intog mellan tidens strömningar
gjorde, att hans arbeten snabbt föråldrades. —
Jfr arbeten öfver D. af Vuacheux (1893) och Favrot
(s. å.).
J. M.

Delbarhet, fys., den egenskapen hos en kropp att den
genom mekaniska medel låter sönderdela sig i smärre
stycken. Man plägar räkna delbarheten till kropparnas
allmänna egenskaper, ehuru man antager, att den har
en gräns, eller att kropparna äro sammansatta af
molekyler (atomer och elektroner), hvilka ej vidare
kunna delas på mekaniskt sätt. Erfarenheten visar
emellertid, att delbarheten går mycket långt. Om
man t. ex. till en spritlåga sätter 0,000003
mg. natronsalt och med ett spektroskop undersöker
lågan, ses tydligen den gula linje, som härleder sig
från natrium. Man kan efter åratal känna lukten af
en obetydlig mängd mysk i ett rum, äfven om detta
blifvit väl vädradt. Den kvantitet af myskämnet, som
under sådant förhållande kvarstannat i rummet, måste
vara ytterst ringa. Antalet molekyler i en kbcm. gas
af 0° C. och 760 mm. tryck är ungefär 35 trillioner
(35 . 10¹⁸).
R. R.*

Delbrück. 1. Martin Friedrich Rudolf von D.,
tysk statsman, f. 16 april 1817 i Berlin, d. där 1
febr. 1903, inträdde efter i Halle, Bonn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>