- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
111-112

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Delos - Delp. - Delph berg på Eueba. Se Delfi - Delphi - Delphinapterus. Se Hvitfisksläktet - Delphinatus. Se Dauphiné - Delphinida. Se Delfiner - Delphinium - Delphinus. Se Delfinsläktet - Delphinus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och dels inom, dels i närheten af detta område
åtskilliga åt andra gudar (Leto, Artemis, Afrodite,
Dionysos) helgade tempel; dessutom altaren,
pelarhallar, skattkammarbyggnader, kajmurar vid den
"heliga hamnen" o. s. v. Längre mot s. ligga ruinerna
af Herakles’ och kabirernas helgedomar, mot ö. på
sluttningen af berget Kynthos lämningarna af ett
odeion och från sengrekisk tid härrörande tempel
helgade åt "de främmande gudarna" (den syriska
Afrodite, Serapis, Anubis, Isis), öfver hufvud har
man påträffat de mer eller mindre tydligt skönjbara
grundmurarna till ungefär 60 byggnader, däribland
åtskilliga privatbostäder, hvilka påminna om husen
i Pompeji. För öfrigt hafva gräfningarna gifvit en
rik skörd af plastiska bildverk från den grekiska
konstens äldsta till dess yngsta tider, däribland
fragment af en kolossal arkaisk Apollonstaty, skänkt
af invånarna på Naxos, samt öfver 2,000 inskrifter af
mestadels stor historisk betydelse. De förnämsta af
dessa fornfynd äro införlifvade med det arkeologiska
museet i Aten, några öfverflyttade till Mykonos. —
Litt.: Lebègue, "Recherches sur Délos" (1876),
"Bulletin de correspondance hellénique" (1879
ff.), Schœffer, "De Deli insulæ rebus" (1889),
samt Ardaillon och Convert, "Carte archéologique de
l’île de D., levée en 1893—1894" (1901). Fullständig
bearbetning af de deliska antikviteterna
väntas i ett ännu ej utkommet verk af Homolle.
A. M. A.

Delp., vid växtnamn förkortning för italienske
botanisten Federico Delpino, f. 1833, professor
i Neapel, känd för goda växtbiologiska rön och
företrädande en teleologisk uppfattning rörande
arternas förändring.

Delph, berg på Eubea. Se Delfi.

Delphi. 1. Stad i forngrekiska landskapet Fokis. Se
Delfi. — 2. Berg på Eubea. Se Delfi.

Delphinapterus [-fi-], zool. Se Hvitfisksläktet.

Delphinatus [-fi-], geogr. Se Dauphiné.

Delphinida, zool. Se Delfiner.

Delphinium (af grek. delfis, delfin, med
anledning af blommans förmenta likhet med en
sådan), Riddarsporre, bot. farm., växtsläkte af
fam. Ranunculaceæ, utmärkes i synnerhet därigenom,
att det åt axeln vända foderbladet bildar en yttre
sporre, hvari är inskjuten en eller två inre sporrar,
bildade af kronbladen. Hos oss finnes blott en enda
art, D. consolida L., ett i södra och mellersta
Sverige tämligen allmänt åkerogräs. En mängd
former af flera arter odlas för blommornas och
örtståndets ståtliga utseende, t. ex. D. nudicaule
Torr. et Gr. (från Kalifornien). D. elatum L. (från
Sibirien), D. orientale Gay och D. Ajacis L. (båda
från Medelhafsländerna). Den sistnämnda har sitt
artnamn däraf, att man på dess kronblad tyckt sig
läsa bokstäfverna A I A, hvilket gifvit upphof till
den sägnen att växten upprunnit ur den grekiske
hjälten Aias’ blod. (Enligt en annan sägen — som,
i likhet med den förra, omtalas af Ovidius i hans
"Metamorfoser" — skapades denna växt af Apollon, till
åminnelse af dennes älskling, Hyakinthos, hvilken han
själf af våda dödat. Bokstäfverna skulle beteckna
den döendes klagoskri.) Den ofvanjordiska delen af
D. consolida utgör drogen herba Consolidæ regalis.
S. A. (G. L—m.)

Arten D. Staphisagria är en i Mindre Asien och
södra Europa vildt växande och äfven odlad, tvåårig
ört. Fröna, semina Staphisagriæ (ty. Stephanskörner
l. läusekörner), äro ärtstora, oregelbundna och
mångkantiga. Ytorna äro groft nätlikt skrynkliga af
gråbrun eller svartaktig färg. Företrädesvis i de
tunna fröskalen finnas de för fröna karakteristiska 4
alkaloiderna delfinin, stafisagrin, delfinoidin och
delfisin. Stafisagrinets egenskap af enhetligt
kemiskt individ är omtvistad. Delfinin och
delfisin kristallisera, de båda öfriga ej.
Delphinium-alkaloiderna äro häftigt och egendomligt verkande
gifter, i fråga om effekt erinrande om
akonitin (se d. o.), men med bestämda olikheter
sinsemellan. Stafisagrinet verkar mer förlamande
än delfinin och saknar dettas (och akonitinets)
hjärtverkan. Förgiftningar med Delphinium äro
sällsynta. Fröna af D. Staphisagria användes förr
till dödande af ohyra (löss), men hafva numera på sin
höjd bruk i folkmedicin i växtens hemland. Äfven
den hos oss vildt växande D. consolida
L. och andra Delphinium-arter äro giftiga.
C. G. S.
illustration placeholder
Delphinium Ajacis och D. orientale (med enkla

blommor).


Delphinus, zool. Se Delfinsläktet.

Delphinus (lat.), Dauphin, fordom titel för
hertigdömet Dauphinés furstar och för Frankrikes
tronföljare. — In (l. Ad) usum delphini, lat., till
bruk för "dauphin". På Ludvig XIV:s befallning
utgåfvos till läsning för tronföljaren åtskilliga
grekiska, romerska och franska författares skrifter
i särskilda upplagor, på hvilkas titelblad orden
"in usum delphini" förekomma och ur hvilka alla
anstötliga eller i annat afseende för ändamålet,
olämpliga ställen äro uteslutna. Mest bekant är
den samling af grekiska och romerska klassiker (64
band, 1674—1730), hvilken, under tillsyn af hertigen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free