- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
117-118

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deluc, Jean André - Deluge - Delwartplåster - Delvau, Alfred - Delvenau - Delvig, Anton Antonovitj - Delvigne, Henri Gustave - Delvinon - Delyannis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lettres à Blumenbach sur l’histoire physique de la terre (1798)
och Introduction à la physique terrestre
etc. (1803). D. var ock den, som fulländade
konstruktionen af den 80-gradiga termometern (jfr
T. M. Fries, "Några blad ur termometerns historia",
i "Nord. tidskr." 1897).

Déluge [delȳʃ], fr. (af lat. diluvium),
öfversvämning, syndaflod. — Après nous le déluge
[aprä no lə], egentl. "efter oss syndafloden",
d. v. s. efter vår död må hända hvad som helst;
hvad som inträffar efter vår tid angår oss ej (må vi
därför obekymradt fråssa i njutningar) — ett yttrande,
som markisinnan de Pompadour uppgifves ha fällt
till Ludvig XV för att uppmana honom att icke fästa
afseende vid de stormtecken, hvilka bebådade räfst
för missbruken under "l’ancien régime". Emellertid
finnes upptecknadt ett utförligt, på grund af de
hotande tidstecknen fälldt yttrande af Ludvig XV
själf, afslutadt med orden: Après moi le déluge
(efter mig kommer syndafloden).

Delwartplåster, veter., består af 2 delar beck och
2 delar tjära, som sammansmältas och därefter under
ständig omröring försättas med 1 del veneziansk
terpentin. Sådant plåster användes förr (innan
gipsförbanden kommo i bruk) såsom fixeringsförband
vid benbrott, under benämningen Delwarts
orörliga förband
. Det anlägges på det sätt att,
sedan benändarna bragts i läge och huden skyddats
genom något tunt tyg, omlindas brottstället med starka
lärftsbindor, som för hvarje hvarf bestrykas med den
ofvannämnda blandningen. Förbandet stelnar inom några
minuter till en stenhård massa och kan, om det behöfs,
äfven förstärkas genom inläggande af träskenor.
E. T. N.

Delvau [-vå], Alfred, fransk skriftställare, f. 1825 i
Paris, d. 1867 därst., författade en del skildringar
från Paris af litteratur- och kulturhistoriskt
intresse, bl. a. Henry Murger et la Bohême (1866),
samt vittra, historiska och språkliga arbeten.

Delvenau, biflod till Elbe, i hertigdömet
Lauenburg. Jämte den till Trave flytande Stecknitz,
med hvilken D. stått i kanalförbindelse, bildade
D. förr en omkr. 73 km. lång, för smärre fartyg
segelbar vattenväg mellan Elbe och Trave. Denna väg
följer till största delen äfven den 1900 öppnade
Elbe—Trave-kanalen, som nu trädt i stället för den
gamla vattenvägen.

Delvig, Anton Antonovitj, baron, rysk lyriker,
tillhörande en ursprungligt livländsk släkt,
som inflyttat från Westfalen, f. 1798 i Moskva,
d. 1831 såsom ämbetsman i utrikesministeriet. Föga
produktiv och originell såsom lyriker, försökte
D. dels imitera den grekiska idyllen, dityramben och
epigrammet (Pindaros, Anakreon, Teokritos), dels
dikta romanser, byggda på ryska folkliga motiv,
båda delarna med tvifvelaktig framgång. Hans
dikter utkommo hufvudsakligen i de små poetiska
kalendrarna "Sjevernye tsvjety" (Nordiska blommor)
under åren 1825—30. Personligt har D. dock spelat
en ej oviktig roll i den ryska vitterhetens historia
såsom medlem af den s. k. pusjkinska plejaden och
en af Pusjkins allra intimaste vänner redan från
skoltiden. En fullständig upplaga af hans dikter
jämte några kritiska uppsatser och litterära bref
utkom 1893 med inledning af Valerian Majkov.
A—d J.

Delvigne [-vi’nj], Henri Gustave, fransk
kapten, f. 1799 i Hamburg, d. 1876 i
Toulon, försökte 1829 att till räfflade
framladdningsgevär använda spetskulor i stället
för rundkulor. Detta försök var första uppslaget
till rundkulans undanträngande af spetskulan.
W. G. B.

Delvinon (Delfino, Delonia, Delvino),
vackert belägen stad i turkiska vilajetet Janina
(Albanien). Omkr. 7,000 inv. D. ligger 17 km. från
sin hamn Hagíoi Saránta och är omgifvet af oliv-,
citron- och granatäppleplanteringar. Det har ett slott
och flera moskéer. Handel med olja och sydfrukter.

Delyannis, Deligiannis l. Delijannis [dilija’nni],
grekisk släkt från Arkadien. I befrielsekriget deltogo
sju bröder af denna släkt, bland dem Anagnostis som
en af de civile ledarna, Kanelos som militär
befälhafvare. — En brorson till dem var

illustration placeholder

1. Theodoros D., grekisk statsman, f. 1826 i Kalavryta
(Peloponnesos), studerade juridik i Aten, blef 1862
deputerad och inträdde följande år i ministären,
som han sedan gång på gång och på skilda poster
tillhörde. Han var minister i Paris 1867, året
för upproret på Kreta. Såsom medlem af regeringen
1877—78 arbetade han för Greklands deltagande
i kriget mot Turkiet, och han var en af sitt
lands representanter på Berlin-kongressen. I den
oafbrutna politiska kampen mellan D. och Trikupis,
som till stor del fyller Greklands senare historia,
representerade D. mot sin mera besinningsfulle
rival de djärfva och i sina verkningar ruinerande
nationalistiska expansionsidealen. I maj 1885 blef han
konseljpresident, och kort därefter gaf Öst-Rumeliens
förening med Bulgarien Grekland anledning att fordra
utvidgning af sitt område på Turkiets bekostnad. Det
öfverhängande kriget afvärjdes, då stormakterna
(med undantag af Frankrike) genom en blockad af
Greklands kuster tvungo detta till afrustning, i
samband hvarmed D. afgick i maj 1886, efterlämnande
statsfinanserna i ett genom rustningarna ytterligt
förstördt tillstånd. Han återkom till makten i
okt. 1890, men kunde ej reda upp den ekonomiska härfvan;
mot sin vilja och trots kammarmajoritetens stöd
afskedades han af konung Georg i mars 1892. Han blef
emellertid i juni 1895 åter konseljpresident. Trots
sina finansers bankruttmässiga ställning började
Grekland i anledning af upproret på Kreta 1896 stora
rustningar och kastade sig 1897 i ett illa förberedt
krig med Turkiet; strax efter de första motgångarna
afskedades D., i apr. 1897. Han stod sedan endast
under två korta perioder i spetsen för regeringen,
nämligen dec. 1902—juni 1903 och dec. 1904—13 juni
1905, då han i Aten nedstacks af en person, anställd
i ett af polisen stängdt spelhus. — 2. Nikolaos D.,
den föregåendes brorson, f. 1844, var minister i Paris
1886—92, konseljpresident under tiden mellan Trikupis’
fall i jan. 1895 och Theodoros D:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:27:50 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free