- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
143-144

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dendrocalamus - Dendrocitta, zool. Se Trädskatesläktet - Dendroliter - Dendrologi - Dendrometer - Deneb - Denesjka, mynt. Se Denga - Denfert-Rochereau, Pierre Marie Philippe Aristide - Denga. Se Dinka - Dengis - Demgremont, Maurice - Denguefeber - Denham, sir John

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bambuliknande gräs, inhemska i södra Asien. D. strictus
Nees i Ostindien, där den kallas male bamboo, är
ett af de nyttigaste bambugräsen, hvars stam lämnar
material till byggnader och många andra ändamål. De
unga skotten af D. Hamiltoni Munro utgöra omtyckta
grönsaker.
G. L—m.

Dendrocitta, zool. Se Trädskatesläktet.

Dendroliter (af grek. dendron, träd, och lithos,
sten), paleobot., är kollektivnamn på förstenadt
trä i allmänhet, men användes hufvudsakligen om
kiselvandlade ormbunksstammar från stenkols- och
permsystemen. Slipade och polerade, blifva sådana
stamdelar ofta ganska vackra, och några af dem, hvilka
i tvärsnitt visa ett småfläckigt utseende, hafva en
viss likhet med en stares fläckiga bröst, hvarför de
i Tyskland blifvit kallade "staarsteine". Fläckarna
äro de genomskurna, stenvandlade luftrötterna,
hvilka, liksom hos flera nu lefvande trädartade
ormbunkar, utvecklats från stammens nedre del.
A. G. N.

Dendrologi (af grek. dendron, träd, och
logos, lära), bot., läran om träden. Åtskilliga verk,
som speciellt behandla de odlade trädens och buskarnas
systematik, hafva utgifvits. De mest bekanta äro:
J C. Loudon, "Arboretum et fruticetum britannicum"
(1833), A. S. Örsted, "Frilandstrævæksten i Danmark"
(1864—67), K. Koch, "Dendrologie" (1869—73),
L. Dippel, "Handbuch der laubholzkunde" (1889),
L. Beissner, "Handbuch der nadelholzkunde" (1891),
och E. Kœhne, "Deutsche dendrologie" (1893).
C. G. D.

Dendrometer (af grek. dendron, träd, och metron, mått),
skogsh., trädmätare; ett instrument till mätning af
träds höjd och kubikinnehåll. Se Hypsometer.
F. L.

Deneb (α Cygni), astron., "svansen", den
starkaste stjärnan (andra storleken) i stjärnbilden Svanen.

Denesjka, mynt. Se Denga.

illustration placeholder

Denfert-Rochereau [dãfär-råʃrå], Pierre Marie Philippe Aristide,
fransk ingenjörofficer, f. 11 jan. 1823 i Saint
Maixent (Deux-Sèvres), d. 11 maj 1878 i Versailles,
tjänade som kapten på Krim, blef sedan lärare
i Metz, 1863 bataljonschef i Algeriet, 1864
ingenjörbefälhafvare i Belfort samt 1870 öfverste
och kommendant därstädes. Innan tyskarna cernerade
nämnda fästning, hann D. proviantera staden för en
längre tid och i högst betydlig grad stärka dess
försvarsförmåga. Därefter värjde han sig mot fienden
med beundransvärdt mod och uppgaf fästningen
först på Parisregeringens uttryckliga uppmaning,
16 febr. 1871. Belforts försvar var en af de få
glanspunkterna i fransmännens krigföring. D. kom
också i åtnjutande af stor popularitet. Han utsågs
i febr. 1871 af dep. Haut-Rhin (Elsass) och, efter
Elsass’ afträdande, vid fyllnadsvalen i juli s. å. af
tre andra departement till medlem af nationalförsamlingen,
där han äfven vid valen 1876 fick plats. D., hvilken
var protestant, yrkade såsom deputerad bl. a. på
en förbättrad folkundervisning och på ungdomens
öfning i vapen för att höja arméns sedlighet och
förkorta den militära tjänstgöringstiden. Under
hans tillsyn utgafs (af geniofficerarna E. Thiers
och S. de la Laurencie) "La défense de Belfort"
(4:e uppl. 1874). Ett af det nu i stor stil befästa
Belforts fort bär D:s namn. och statyer af honom
hafva rests i Montbéliard och Saint Maixent.
(L. W:son M.)

Denga (plur. dengi, urspr. tatariskt ord)
l. Denesjka, ryskt bronsmynt = 1/2 kopek. Fordom
betecknades därmed i Ryssland dels silfverpenningar
i allmänhet, dels ett särskildt slags silfvermynt =
1/2 kopek. Silfverdengi slogos första gången enl. en
ukas af år 1535; 520 stycken dengi skulle gå på
2 1/2 rubel. Myntningen af silfverdengi fortgick
till slutet af 1600-talet, men inga årtal utsattes
på dem, och därefter slogos sådana mynt i koppar,
med årtalen 1700—18, 1730—60, 1764—97, 1802—25
och 1827—54. Sedan 1867 präglas brons-dengi.
A. W. S.

Denga. Se Dinka.

Dengis (turk. "haf") ingår i namnet på flera sjöar på
Kirgisstäppen i prov. Akmolinsk, Ryska Centralasien,
däribland Norra D. l. Gorkoje ozero, 1,502 kvkm.,
D. Gorkoje, 1,269 kvkm., och D. Kul, 547 kvkm.,
alla med salt vatten.

Dengremont [dãgrəmå̃’], Maurice, violinist, f. 1866
i Rio de Janeiro, d. 1893 i Buenos Aires, elev af
Léonard, väckte såsom underbarn flerstädes mycket
uppseende, men den fullvuxne artisten höll ej fullt
hvad barnet lofvade. I Stockholm konserterade han
1878, 1880 och 1885.
A. L.*

Denguefeber [de’ȵe-], med., en akut
infektionssjukdom, som synes vara inhemsk i Egypten
och i form af pandemier vid skilda tillfällen utbreder
sig inom de varma länderna. Sjukdomen omtalas första
gången 1779, då den förekom i Kairo och därifrån
utbredde sig åt såväl ö. som v. En annan pandemi
uppträdde på 1820-talet i Indien, Sues, Antillerna och
de sydliga staterna i Nord-Amerika längs kusten. En
tredje pandemi tog sin början 1870 i Sansibar
och utbredde sig därifrån till Aden, Port-Said,
Burma, Kina, Formosa, Malajiska arkipelagen, Främre
Indien, Kochin-Kina. Mauritius och Réunion. Den
sista pandemien förekom 1889 i Egypten, Palestina,
Syrien, Mindre Asien, Turkiet, Cypern, Rhodos och
Grekland. Sjukdomsorsaken är något gift, hvars natur
ännu är obekant och som synnerligen lätt öfverföres
från person till person. Sjukdomen kännetecknas
af feber och ett utslag af växlande utseende samt
svåra smärtor i muskler och ben, hvaraf den engelska
benämningen break-bone-fever (benbrytarfebern)
uppkommit. Särdeles karakteristiska äro smärtorna i
knäna, som förorsaka, att patienten får en egendomlig
gång, hvilken i sin ordning gifvit upphof till
den engelska benämningen dandy fever. Dödligheten
är mycket ringa: högst 1/2 procent. Man påstår
emellertid, att mottagligheten ökas för andra
sjukdomar, såsom malaria, gula febern och kolera.
J. E. J—n.

Denham [de’nəm], sir John, engelsk skald, f 1615,
d. 1669, gjorde Karl I betydande tjänster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free