- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
181-182

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dernath, Gerhard von - Dernburg, Heinrich - Dérobé - Derogation - Derosne, Charles. Se Cail J.F. - Derosnes salt. Se Narkotin och Opium - De Rossi. Se Rossi, F. de - Dérolède, Paul

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från Turkiet 1715 anlände till Stralsund, blefvo
emellertid Görtz och D. vänligt emottagna af honom,
och under den görtziska maktperioden i Sverige,
hvilken tog sin början 1716, fick hans vän D. en
betydande ställning. Han vardt 1716 hertig Karl
Fredriks guvernör i stället för Arv. Horn och ledamot
af den s. å. inrättade Upphandlingsdeputationen
(se d. o.), åt hvilken omsider öfverlämnades hela
statshushållningen med hvad däraf berodde, och
för hvilken D. under Görtz’ långa utrikesvistelse
(juni 1716—nov. 1717) och därefter följande
diplomatiska resor stod i spetsen. Han ogillade
flera af de ytterlighetsåtgärder, som Görtz vidtog
för att skaffa konungen medel, och gjorde såväl
konungen som den allsmäktige ministern allvarliga
föreställningar. Men han fick sin del af det
allmänna hat, som Görtz’ regering bragte öfver sin
upphofsman och hans "handtlangare". Samma dag som
underrättelsen om Karl XII:s död nådde Stockholm
(5 dec. 1718) arresterades D. Han hölls i ganska
strängt fängelse, hvarur han under loppet af 1719
försökte rymma. I juni 1720 befriades han därur,
men fick ej lämna riket. Betydande röster hade höjt
sig till D:s förmån. Arv. Horn ansåg, att D. ej
"kunde öfvertygas om något besynnerligt", och ansåg
ovärdigt, att han hölles såsom "en kriminell fånge,
där likvisst konungen af England och prins Eugenius
skrifvit Hennes M:t till för honom". G. Cronhielm
hade hört honom tala med konung Karl XII så, "att
ingen redlig patriot kunnat tala bättre för landets
bästa", och J. Cederstedt försäkrade, att "ingen
har sig af våra svenske män understått att göra
sal. Kungen de föreställningar, som han har gjort"
(jfr sekr. utsk:s prot. mars och juni 1720). Den
kommission, som hade sig uppdraget att granska
Upphandlingsdeputationens förvaltning, godkände ej de
summor, sammanlagdt 127,569 dal. smt (omkr. 160,000
kr., oafsedt myntvärdets fall), som D. under namn
af lön och gratifikation uppburit under sina tre
tjänsteår, utan dömde honom att däraf återbära
82,569 dal. (45,000 dal. tillerkändes honom nämligen
såsom lön för besvär och ersättning för respengar
m. m.) samt dessutom betala 41,000 dal. för stångjärn,
som för hans räkning utskeppats. Däremot uppställde
D. en genfordran på 23,000 rdr, som han förskotterat
till det holsteinska gardets rekrytering. Efter sin
frigifning synes D. åter blandat sig i det politiska
intrigspelet, i det han jämte sin måg, kejserlige
ministern i Stockholm, grefve von Fridag, tyckes
hafva förmedlat brefväxlingen mellan hertig Karl
Fredrik och hans svenska vänner. I sept. 1721 fick han
ändtligen tillstånd att lämna Sverige. Sedan hertig
Karl Fredrik från Ryssland återvändt till Tyskland
(1727), aflägsnades D. af hans nye rådgifvare
och gick för en tid i kejserlig tjänst. Sina
sista år lär han hafva framlefvat i armod.
J. Th. W.

Dernburg, Heinrich, tysk rättslärd, f. 1829
i Mainz, blef 1852 professor i Zürich, 1862 i Halle
och 1873 vid Berlins universitet, där hans ämnen
äro romersk och allmän preussisk rätt. Han valdes
1866 till Halles och 1873 till Berlins universitets
representant i preussiska herrehuset, hvarest han
understödde Bismarcks politik. D:s förnämsta arbete
är Lehrbuch des preussischen privatrechts und der
privatrechtsnormen des reichs
(3 bd, 1871—80: bd I och
II i 5:e uppl. 1894—97). Vidare märkes hans Pandekten
(3 bd, 1884—87; 7:e uppl. 1902—03).
— Hans broder Friedrich D., f. 1833, advokat vid
hofgericht i Darmstadt, var 1871—81 nationalliberal
ledamot af tyska riksdagen och 1875—90 redaktör af
"Nationalzeitung" i Berlin, men har sedan varit
anställd i "Berliner tageblatt".

Dérobé, fr., undanstulen, lönnlig.— À la dérobée,
förstulet, i smyg, i lönndom, hemligen.

Derogation (lat. derogatio, af derogare, upphäfva),
upphäfvande af delar af en lag eller förordning i och
genom antagande af nyare bestämmelser i dessa delar
(till skillnad från abrogation, fullständigt
upphäfvande).

Derosne [dərån], Charles. Se Cail, J. F.

Derosnes salt [dəråns]. Se Narkotin och Opium.

De Rossi. Se Rossi, F. de.

illustration placeholder

Dérouléde [derolä’d], Paul, fransk skald och
politiker, släkt med dramatikern Émile Augier,
f. 2 sept. 1846 i Paris, studerade juridik och
deltog därefter som frivillig i kriget 1870—71 samt
togs svårt sårad till fånga vid Sedan. Internerad
i Breslau, flydde han förklädd till Frankrike samt
kämpade under Chanzy och Bourbaki, i hvars flykt till
Schweiz han deltog. D., hvilken som skald debuterat
i "Revue nationale" under pseudonymen Jean Rebel
samt 1869 fått Juan Strenner, ett enaktsdrama
på vers, uppfördt på Théâtre français, gaf i de
glödande fosterländska sångerna Chants du soldat
(1872) och Nouveaux chants du soldat (1875), hvilka
fått en oerhörd spridning, ett kraftigt uttryck åt
revanschtanken och tyskhatet samt vann genom dem en
utomordentligt stor popularitet. I sammanhang därmed
sökte han praktiskt verka för utbredande af militär
uppfostran bland sina landsmän genom att 1882 stifta
Patriotligan (La ligue des patriotes), en ur alla
partier rekryterad nationell sammanslutning, hvars
president han blef och för hvilken han oegennyttigt
offrade sina krafter och delvis sin förmögenhet. Dess
språkrör blef D:s tidning "Le Drapeau", och den vann
snabbt stor anslutning. Vid Boulangers framträdande
slöt sig D. till denne, men vållade därigenom en
splittring inom Patriotligan och måste afgå från
presidentskapet. I boulangismens tecken valdes han
1889 till deputerad för Angoulême och uppträdde,
sedan regeringen upplöst Patriotligan på grund af
dess våldsamma agitation, som ledare för kammarens
boulangistgrupp med yttersta häftighet mot den
parlamentariska republiken, som han ville ha ersatt af
en plebiscitär, och tog väsentlig del i de stormiga
debatterna i Panamaaffären (jfr Clémenceau),
där han lade grunden till sitt rykte för omutlig
redlighet. 1898 åter invald i kammaren, förde han
en förbittrad kamp mot revisionen af domen öfver
Dreyfus, och 23 febr. 1899 sökte han begagna Félix
Faures begrafning till att förmå general Roget att med
sina trupper störta republiken. Statskuppsförsöket
misslyckades, och D. anklagades för högförräderi,
men frikändes. Jämte André Buffet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free