Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Desinfektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sistnämnda ändamål kunna de lätteligen undvaras och
ersättas med torfmull eller torr och väl sållad
jord, hvilka bägge ämnen, om de täcka latrinmassorna,
så godt som fullständigt borttaga illaluktande gaser
från de sistnämnda. Därtill äro de billigare än de
förstnämnda preparaten.
Desinfektion vid sjuksängen. Vid en smittsam
sjukdom är det den sjuke, som i främsta rummet
hyser smittan. Den sjuke måste vårdas på det sätt,
att smittan icke sprides från honom. Personer och
föremål i den sjukes omgifning bli misstänkta i
högre grad, ju närmare beröringen varit med den
sjuke. Vid ett fall af en smittsam sjukdom i en
familj är ofta klokt att under de närmaste dagarna
misstänka äfven de samboende för att bära smittfröet
inom sig, till dess så lång tid förflutit, som man af
erfarenheten lärt, att smittämnet behöfver för sin
utveckling i människans kropp, innan sjukdomen ger
sig till känna med tydliga symtom. Denna tid är vid
difteri och skarlakansfeber kortare än en vecka; vid
koppor och mässling uppgår den till 10—14 dagar. —
Smittämnet kan lämna den sjuke på olika sätt vid
olika sjukdom. Alltefter det sätt, hvarpå detta
företrädesvis sker, kan man indela de smittsamma
sjukdomarna i tre grupper: 1) Diarrésjukdomar,
bland hvilka de viktigaste äro kolera, nervfeber
och dysenteri l. rödsot. Vid diarrésjukdomarna
förekommer smittämnet i den sjukes afföring, urin och
kräkningar. 2) Hostsjukdomarna. Smittan förekommer
dels i de upphostade slemklumparna och spotten,
dels i mycket fina "flygande droppar", somliga ej
synliga för blotta ögat, som vid hosta och nysning,
men äfven vid vanligt tal kunna lämna den sjukes
mun. Till denna grupp höra exempelvis difteri,
lungsot m. fl. sjukdomar. 3) Sjukdomar med utslag
och fjällning. Smittämnet antages här delvis finnas
i de hudfjäll, som i ett skede af sjukdomen afstötas
från patientens kropp och hvilka kunna flyga omkring
i rummet som damm. Hit höra koppor, skarlakansfeber,
mässling m. fl. — Den allra viktigaste åtgärd, som kan
vidtagas för att hindra smittas spridande, är att
vårda den sjuke i afskildt rum, att isolera honom,
så att inga friska människor med undantag af läkare
och sköterska komma i beröring med honom. En sådan
isolering är knappast möjlig annat än på särskilda
sjukhus, s. k. epidemisjukhus. I hemmet är det mycket
sällan möjligt att åstadkomma tillfredsställande
isolering. Ett nödvändigt villkor för att isoleringen
här skall bli någorlunda god är, att den sjuke
vårdas i eget rum och har sin egen sköterska och att
bäggedera icke hafva någon som helst direkt beröring
med den öfriga världen. — Vid vården af en person,
som lider af smittsam sjukdom, är af största vikt,
att smittämnet oskadliggöres omedelbart efter det
smittan lämnat den sjuke. Gäller det en smittsam
diarrésjukdom, desinfekteras uttömningarna med
kalkmjölk, klorkalk eller kresolsåpa. Tvättkläderna
läggas ned i en större kittel med vatten, i hvilken de
uppkokas några minuter, hvarefter de kunna öfverlämnas
till tvätterskan, utan fara för smittas spridning. Är
det en hostsjukdom, tillvaratagas upphostningarna i
särskilda kärl, spottkoppar, eller på annat lämpligt
sätt och oskadliggöras genom uppbränning, behandling
med desinfektionsmedel (sublimat, kresolsåpa)
eller också slås de ut i kloakledningen eller i
afträdeskärlet, hvarefter spottkoppen
rengöres och desinficieras antingen genom kokning i
vatten, med het sodalösning, eller med sublimat eller
kresolsåpa. Mot de "flygande dropparna" skyddar man
sig dels genom att tillhålla den sjuke att hosta med
sluten mun, genom att vid hosta hålla näsduken för
munnen, dels genom att den vårdande icke onödigt
uppehåller sig alldeles inpå patienten. "Fjällar"
patienten, har man rekommenderat att ingnida
patientens kropp med något fett och att då och då
såptvätta densamma. Smittämnen kunna komma äfven i
dammform; allt damm och smuts i ett sådant sjukrum,
som här är fråga om, äro misstänkta och böra noggrant
aflägsnas med fuktig trasa. Den sjukes och sköterskans
händer blifva lätt förorenade och måste ofta
rengöras. Den servis, som användes i sjukrummet, får
icke under sjukdomens gång sammanblandas med familjens
öfriga servis. — Sjukrummet bör helst vara ett för
sig i bostaden liggande, stort och ljust rum, där
luften flera gånger om dagen ombytes genom öppnande
af fönsterna. — Innan patienten efter tillfrisknandet
får komma i beröring med människor, bör han ett par
gånger få bada och iföras rena kläder. — Skulle en
person aflida i smittsam sjukdom, aftvättas den döda
kroppen lämpligen med sublimatlösning. Att sammanföra
en mängd människor till begrafningshögtidlighet i hem,
där en person aflidit i smittsam sjukdom, kan medföra
risk för smittas spridande och bör icke ega rum.
Rumsdesinfektion. I den för Sverige gällande
epidemistadgan af 19 mars 1875 är påbjudet, att
desinfektion skall ega rum i bostäder, där fall
förekommit af smittkoppor, kolera, rödsot, nervfeber,
fläckfeber, skarlakansfeber och difteri, hvarjämte
äfven på sista tiden desinfektion af bostäder
börjat användas vid fall af lungtuberkulos. Dessa
åtgärder skola enligt nämnda stadga utföras i städer
genom hälsovårdsnämndernas och på landsbygden genom
kommunalnämndernas försorg. Erfarenheten har visat,
att det härvidlag i allmänhet är tillfyllest att
desinfektionen inskränkes till själfva sjukrummet
och de föremål, som med den sjuke varit närmast i
beröring. Därvid förfares vanligen så, att, sedan
den sjuke tillfrisknat eller afförts till sjukhus, af
honom begagnade gång- och sängkläder desinfekteras
med ånga, hvilket i städerna vanligen eger rum i
särskilda desinfektionsanstalter, linnepersedlar
bykas och tvättas eller nedläggas i baljor, fyllda
med desinfektionslösningar, väggar, golf och möbler i
sjukrummet besprutas med en vattenlösning af något af
de ofvan angifna medlen, samt föremål, som ej tåla
någon af dessa behandlingsmetoder, dammas, borstas
och rengöras. Taken i själfva sjukrummen lämnas
vanligen orörda, dels emedan de äro särdeles ömtåliga,
dels emedan det genom särskilda undersökningar har
konstaterats, att bakterierna till följd af sin tyngd
aflagra sig företrädesvis å golfvet och de undre
partierna af väggarna. Ett dygn efter afslutadt
desinfektionsarbete skuras och rengöres rummet
omsorgsfullt samt vädras och luftas väl under några
följande dagar.
Genom lag af 13 maj 1904 är stadgadt, att bostad,
som bebotts af en person, hvilken aflidit i lungsot,
skall jämte gång- och sängkläder samt andra brukade
persedlar ofördröjligen underkastas erforderlig rening
eller desinfektion. Med anledning häraf utfärdade
Medicinalstyrelsen 21 sept. s. å. råd och anvisningar
att tjäna till ledning vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
