Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 221-222 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deslandes, Raymond - Deslys, Charles. Se Collinet, Ch. - Desman, farm. Se Mysk - Desman-näbbmöss - Desmarée, Georg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i förening med andra ett stort antal komedier och
vådeviller.

Deslys [däli’], Charles. Se Collinet,
Ch.

Desman, farm. Se Mysk.


Desman-näbbmöss l. Bisam-näbbmöss, Myogale, zool., ett litet till
mullvadsfamiljen (Talpidæ) och insektätarnas ordning
(Insectivora) hörande släkte, som är igenkännligt
bl. a. därpå, att öronen utvändigt knappast äro
synliga, ögonen mycket små, den långa svansen
(hos en art) sammantryckt från sidorna utefter en
del af sin längd och naken eller glest hårig samt
de fem tårna förenade genom simhud och väpnade
med skarpa klor. Nosen är utdragen till en lång
snabel, som medelst muskler kan ledigt röras åt
alla håll och begagnas för åtskilliga ändamål.
Vid svansroten äro körtlar belägna, hvilka gifva ifrån
sig en ovanligt stark mysklukt.
Desmannäbbmössen, hvilka vid första anblicken något påminna om bäfrar
— ehuru de äro betydligt mindre —, äro utpräglade
vattendjur; därom vittna både deras kroppsform och
framför allt fötternas bildning. De lefva af insekter
o. d. samt uppehålla sig i jordhålor vid vatten, där
de oupphörligt simma och dyka med stor skicklighet. Af
detta släkte förekomma i Europa tvenne arter, af
hvilka den ena bebor Pyrenéerna och de bergskedjor,
som utlöpa därifrån, den andra sydöstra Ryssland,
sydvästra Sibirien och Turkestan. Af den sistnämnda
eller en med denna nära besläktad art har man funnit
lämningar i Englands kvartära lager. Den pyreneiska
arten, Myogale pyrenaica, mäter i längd omkr. 25
cm. — däruti inberäknad svansen, hvilken är ungefär
lika lång som den öfriga kroppen och sammantryckt
endast i sin yttersta tredjedel — samt är ofvantill
brun, under silfvergrå och lefver vid bäckar uppe
i Pyrenéernas fjällbygder. Den ryska desmanen,
Myogale moschata, äfven kallad bisamråtta, är nästan
dubbelt så stor som den förra, omkr. 40 cm., men
har en jämförelsevis betydligt kortare svans, som
utefter större delen af sin längd är sammantryckt
från sidorna. Till färgen är den ofvantill gråbrun,
under hvitaktig, med svans och fötter svartaktiga, och
å undersidan vid svansroten har den några körtlar,
som afsöndra en gulaktig, oljeartad vätska af
stark mysklukt. Företrädesvis i vissa trakter mellan
Volga och Don träffas den i särdeles stor mängd. Till
lefnadsvanor är den snarlik fiskuttern. Stillastående
eller långsamt rinnande vatten med höga stränder, där
den gör sig gångar, hvilka öppna sig under vattnet,
utgör dess käraste tillhåll. Utmärkt simmare och
dykare, tillbringar den största delen af sitt lif
i vattnet och träffas mera sällan på land. Ytterst
snabbt rör den sig framåt under vattnet, snor sig
oupphörligt än hit och än dit, med snabeln i ständig
rörelse, samt kommer ofta upp till vattenytan för att
andas. Tatarerna i Kazan sälja till ytterst lågt pris
tusental af dessa näbbmöss, hvilkas skinn begagnas
som pälsverk. Oangenämt blir dock alltid djuret genom
sin mysklukt, hvilken är nog stark att icke endast
uppfylla ett helt rum, utan äfven meddela sig åt och
fullständigt genomtränga de djur, hvilka det tjänar till föda. Djuret när sig
af larver, maskar och i synnerhet iglar, som det med
sin snabel uppsöker i gyttjan.
J. G. T.*

Själfporträtt af Georg Desmarées.

Desmarées [dämarē], Georg, porträtt- och
historiemålare, f. 1697 i Stockholm, d. 1775 i
München, var son af en till Sverige inflyttad
fransman, bruksinspektören Jean D., och kom 1710 i
lära hos sin morfars bror Martinus Mijtens, hvars
mest begåfvade elev han var och hos hvilken han ännu 1724
bodde. Från och med 1718 — från hvilket år hans
äldsta arbeten torde förskrifva sig — synes han
varit verksam som själfständig konstnär och var
redan i unga år mycket produktiv. Enligt uppgift i
Gahmska samlingarna i Uppsala utförde han redan före
sin utresa 128 konterfej. I jan. 1724 begaf han sig
utomlands, i förhoppning om att kunna lefva på sin
konst. I mars anlände han till Amsterdam, stannade
där året ut och skördade riklig vinst, öfver Nürnberg
och München styrde han kosan till Venezia, där han
studerade någon tid, samt kom 1726 till Rom, målet
för hans färd. Där uppehöll han sig ett par år, men
råkade, till följd af sitt nit för protestantismen,
att ådraga sig ledsamheter och begaf sig i hast åter
till Venezia. 1728 for han till Augsburg och stannade
där, tills ett porträtt, som han målat, föranledde
hans kallelse till München, där han bosatte sig
och 1730 öfvergick till katolska läran. Där fortfor
han att arbeta som porträttör af stort anseende,
men mottog då och då kallelser till furstliga hof
för att utöfva sin konst. Så vistades han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>