- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
273-274

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Devis - De vises sten l. Metallernas kvintessens. Se Alkemi - De Wit, Jacob - De With, Witte Corneliszon - De Witt, Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på en underordnad del af en vapensköld, t. ex. en hvit
ros på de yorkska och en röd på de lancasterska
vapensköldarna, samt 2) Orddeviser, valspråk,
som anbringas på fladdrande band under eller öfver
vapenskölden, t. ex. det engelska riksvapnets Dieu et
mon droit
("Gud och min rätt"), det nordamerikanska
unionsvapnets E pluribus unum ("Af flere blef ett"),
staden Paris’ vapens Fluctuat nec mergitur ("Det
vräkes af vågen, men sjunker ej"), M. Benzelstiernas
Plus esse quam videri ("Mera vara än synas").
Från devisen skiljer sig det s. k. cry de guerre
(se d. o.), hvilket likaledes i äldre tider
anbragtes under vapenskölden. Redan hos forngrekerna
förde krigshöfdingarna deviser på sina sköldar. I
nyare tid anbragte man ofta tänkespråksdeviser på
byggnader. Numera förekomma de äfven i bokegarmärken
(ex-libris) och åtskilliga bokförläggares
firmamärken. Jfr Valspråk. Litt.: Chassant,
"Dictionnaire des devises historiques et héraldiques"
(3 bd, 1878, suppl. 1896).
illustration placeholder
Fig. 1. Ett flammande svärd, vissa kyrkofurstars

devis, symbolen för andans och trons vapen.

illustration placeholder
Fig. 2. Staden Paris’ vapen med devis.


De vises sten l. Metallernas kvintessens. Se Alkemi.

De Wit, Jacob, holländsk figurmålare, f. 1695 i
Amsterdam, d. där 1754, kom redan vid tretton års
ålder till Antwerpen, där han studerade 1708—15 och
i hvars målargille han inskrefs. Senare återflyttade
han till födelsestaden. Under vistelsen i Antwerpen
hade han dock tagit så starka intryck af flamsk
konst, att hans verk ha föga gemensamt med holländskt
måleri. Berömd är han emellertid dels genom sina grått
i grått utförda imitationer af marmorbasreliefer, dels
genom sina allegoriska framställningar af nakna barn
med olika attribut, och bäst lär man känna honom i det
forna rådhuset (nu kungl. palatset) i Amsterdam, ehuru
goda prof på det senare slaget af hans konstnärliga
verksamhet träffas äfven i flera af kontinentens
museer. Fadda och tråkiga äro däremot hans i akademisk
stil hållna religiösa målningar, hvaraf exempelvis en,
Kristi uppståndelse (1724), finnes i Nationalmusei
tafvelgalleris förråd och tre (en daterad 1736)
i Olshammars kyrka.
O. G—g.

De With, Witte Corneliszon, holländsk amiral. Se De Witte.

illustration placeholder

De Witt, Johan (Jan), holländsk statsman, f. i
Dordrecht 24 sept. 1625, tillhörde en gammal patricisk
släkt och fick en mycket omsorgsfull uppfostran. Från
sin fader, Jakob D., som var borgmästare i Dordrecht
och medlem af Hollands generalstater, ärfde han hatet till det oraniska huset
och dess ståthållarskap, och efter fadern blef han
hufvudmannen för det aristokratisk-republikanska
storborgarpartiet i Nederländerna. Såsom sin
födelsestads sekreterare (sedan 1650) inlade D. så
stora förtjänster, att han 1653 utsågs till Hollands
"raadpensionaris", d. v. s. statssekreterare,
och därigenom i själfva verket fick ledningen af
hela republikens angelägenheter i sin hand. Hans
sträfvan gick ut på att alldeles undantränga
det oraniska partiet samt, genom sparsamhet och
omvårdnad af industri och handel, förbättra den
finansiella ställningen. Bevakandet af republikens
handelsintressen förde, mot hans vilja, till
krig. Redan vid hans tillträde till styrelsen befann
sig Holland i krig med England. Fred slöts 1654,
icke utan tillfredsställelse för D., men på ett för
nationen sårande sätt. Bland fredsvillkoren ingick
nämligen en hemlig artikel, som uteslöt det oraniska
huset från alla statsämbeten i provinsen Holland. Karl
X Gustafs framgångar mot Polen och Danmark (1655—60)
ledde, trots svenskarnas försök att genom
beviljandet af handelsförmåner blidka holländarna,
till fientligheter mellan republiken och Sverige, och
för att värna holländarnas handelsvälde i Östersjön
motarbetade D. energiskt Karl X:s försök att blifva
herre öfver Sundets bägge stränder. Efter ett nytt,
lyckligare krig med England (1665—67), hvarunder
D. ådagalade en okuflig kraft — efter det svåra
nederlaget vid Lowestoft förde D. själf flottan
ut till hafs under vindförhållanden, som syntes
omöjliggöra det, och satte den ryktbara expeditionen
in i Thames i verket —, ändrade han plötsligt
sitt politiska system. Genom trippelalliansen
(1668) förband han sig med England och Sverige
mot sin forne bundsförvant Ludvig XIV, som genom
sitt angrepp på Spanska Nederländerna 1667—68
tycktes honom hota republikens frihet och Europas
jämvikt. Frankrike tvangs genom trippelalliansen
(1668) till fred. Året förut hade D. nått sitt lifs
mål, då prov. Hollands ständer förmåddes antaga det
s. k. eviga ediktet, hvarigenom ståthållarämbetet
för alltid förklarades afskaffadt. 1670 förklarade
samtliga provinserna provinsståthållarämbetet
oförenligt med värdigheten af unionens generalkapten
(den s. k. harmonien). D. invaggade sig nu i
fullkomligt lugn. Men i själfva verket undergräfdes
hans ställning genom det mot honom fientliga
kalvinistiska prästerskapets agitation och genom
den unge prins Vilhelms af Oranien tilltagande
popularitet. När så Ludvig XIV 1672, för att hämnas,
störtade sig öfver republiken, som stäckt hans planer
och i hvilken ingenting var förberedt med afseende
på kriget, valdes prins Vilhelm till generalkapten
och ståthållare. D. hade ej underskattat vidden
af den fara, som hotade från Frankrike. Han hade,
ehuru förgäfves, yrkat på omfattande rustningar och
att det vore bättre att förekomma än att förekommas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free