Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 327-328 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diaz del Castillo - Diazoamidoföreningar - Diazoaminoföreningar - Diazobensoklorid - Diazoföreningar - Diazoniumklorid. Se Diazoföreningar - Diazoniumnitrat. Se Diazoföreningar - Diazoniumsalter. Se Diazoföreningar - Diazoniumsulfat. Se Diazoföreninga - Diazotat - Diazotypi - Diazoättikester, kem., Se Diazoföreningar - Dibarn - Dibbelmaskin - Dibbla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mexico samt utförde allestädes militära
bragder. Cortez’ sekreterare, Francisco Lopez de
Gómaras färgade framställning af händelserna i kriget
i "Cronica de la conquista de la nueva España"
(1552) gendrefs af D. i Historia verdadera de la
conquista de la nueva España (tr. 1632; flera uppl.;
öfv. till franska, 1877—78, och tyska, 1838—48), ännu
i dag läsvärd genom många lustiga episoder och det
enkla, naiva framställningssättet. D. finnes intagen
i Spanska akad:s "Catálogo de autoridades de lengua".
Ad. H—n.

Diazoamidoföreningar, detsamma som Diazoaminoföreningar (se d. o.).

Diazoaminoföreningar (af grek. di, dubbelt,
och fr. azote, kväfve), kem., benämnes en
klass af indifferenta, vanligen gulfärgade
diazoföreningar, som uppstå ur diazobensolsalter
(diazoniumsalter) och aminer och åter kunna
spjälkas i dessa beståndsdelar. Den enklaste
representanten är diazoaminobensol
C₆ H₅ . N = N . NH C₆ H₅. Diazoaminoföreningar
omvandlas lätt i amidoazoföreningar,
hvilka jämte många derivat äro viktiga färgämnen.
H. E.

Diazobensolklorid, kem., äldre namn för
diazoniumklorid. Se Diazoföreningar.

Diazoföreningar (af grek. di, dubbelt, och fr. azote,
kväfve), kem., en af Griess 1862 upptäckt märkvärdig
klass af kväfvehaltiga organiska föreningar, hos
hvilka en oftast aromatisk radikal är bunden vid
en dubbelatom kväfve (häraf namnet). De uppstå
i allmänhet vid inverkan af salpetersyrligheten
eller dess estrar på primära aromatiska aminer,
d. v. s. aminer, hvilka innehålla en NH₂-grupp vid
en aromatisk kärna.

Det finnes 3 hufvudtyper af diazoföreningar,
nämligen diazoniumsalter, normala diazoföreningar
och isodiazoföreningar.

Till diazoföreningar hör dessutom den
tekniskt utomordentligt viktiga klassen af
diazoaminoföreningar (se d. o.).

Ett diazoniumsalt (diazoniumklorid) bildas t. ex. af
salpetersyrlighet och anilinklorid enligt formeln:

        C₆H₅NH₂HCl+HONO = C₆H₅N₂Cl+2H₂O

Analogt uppstå diazoniumnitrat och sulfat ur motsvarande
anilinsalter. De saltartade diazoniumföreningarnas
analogi med ammoniumsalterna har först framhållits
af den svenske kemisten Blomstrand, som för dem
uppställde den f. n. gällande formeln

? o. s. v. Diazoniumföreningarna sönderdelas i vattenlösning mer eller mindre lätt under
utveckling af kväfgas och bildning af fenoler (se
d. o.). Äfven med andra ämnen undergå de lätt en
mängd omsättningar, t. ex. "Sandmeyers reaktion",
hvarvid under inverkan af kopparklorur (bromur,
jodur, cyanur) eller fint fördelad metallisk
koppar och motsvarande kaliumsalter (Gattermann)
diazoniumgruppen utbytes mot klor (brom, jod eller
cyan). I torrt kristalliseradt tillstånd explodera
de lätt vid slag eller upphettning. Genom inverkan
af reduktionsmedel öfvergå diazoföreningarna under
upptagande af väte till en särskild klass af baser,
hydraziner (Emil Fischer 1878), t. ex. diazoniumklorid
till fenylhydrazinklorhydrat, C₆H₅ NH—NH₂ . HCl.

I alkalisk lösning öfvergå diazoniumföreningarna
mycket fort till alkalisalter af normala
diazoföreningar, s. k. normala diazotater.

Dessa och öfriga diazoföreningars konstitution
har varit föremål för en långvarig polemik mellan
kemisterna Bamberger och Hantzsch samt är delvis
ännu oafgjord. De normala diazotaterna reagera lika
energiskt som diazoniumsalterna. Utmärkande för
båda klasserna är egenskapen att reagera med aminer
och fenoler (s. k. koppling). I förra fallet bildas
primärt diazoaminoföreningar (se d. o.), hvilka sedan
omlagras till de stabilare aminoazoföreningarna. I
senare fallet uppstå direkt oxiazoföreningar (se
Azofärgämnen).

Vid upphettning med koncentrerade alkalier
öfvergå de normala diazotaterna till de isomera
isodiazoföreningarnas alkalisalter, isodiazotater;
dessa senare äro i motsats till de förra mycket
beständiga och sakna förmågan att genom koppling bilda
azofärgämnen, men återfå sin kopplingsförmåga genom
behandling med syror. Isodiazotaternas konstitution
uttryckes genom formeln R . N = NO Me (där R betyder en
aromatisk radikal och Me en metallatom). Gentemot
Bamberger betraktar Hantzsch de normala och
isodiazotaten som stereoisomera kroppar och kallar de
förra syndiazotater, de senare antidiazotater. (Se
Stereoisomeri.) Diazoföreningar äro
karakteristiska för de aromatiska föreningarna. I
den alifatiska serien känner man endast några
enstaka diazoföreningar af något afvikande typ,
såsom diazoättikestern.

f^>CH-CO₂C₂H₅ (Curtius 1895).
H. E.

Diazoniumklorid, kem. Se Diazoföreningar.

Diazoniumnitrat, kem. Se Diazoföreningar.

Diazoniumsalter, kem. Se Diazoföreningar.

Diazoniumsulfat, kem. Se Diazoföreningar.

Diazotat, kem., metallsalt, som uppstår ur
diazoniumsalter och baser (normalt diazotat)
eller ur isodiazohydratfenylnitrosamin och baser
(isodiazotat). Se äfven Diazoföreningar.

Diazotypi, fot., ett fotografiskt
kopieringsförfarande, som grundar sig på en del
diazoföreningars egenskap att under ljusets inverkan
sönderfalla och bilda svårlösliga fenoler, hvilka åter
med vissa diazoföreningar bilda färgämnen. Förfarandet
har ej fått någon praktisk användning.
J. Htzg.

Diazoättikester, kem. Se Diazoföreningar.

Dibarn, spädt barn, som mottager sin näring från sin
moders eller en ammas bröst. Se <sp>>Afvänjning</sp>,
Amma och Digifning.

Dibbelmaskin, Dibbelsådd. landtbr. Se Dibbla.

Dibbla (eng. dibble), landtbr., nedlägga frö
enstaka eller gruppvis. Detta sätt att gå till väga,
hvilket är det vanliga i trädgårdsskötseln, t. ex
vid plantering af ärter, bönor, gurkor o. s. v.,
då fröna nedläggas enstaka och vanligen i särskildt,
med planteringspinne gjordt hål, brukas mindre ofta
vid åkerbruket och utföres då så, att frön gruppvis
nedläggas i såfåran. Detta sker vanligen med tillhjälp
af en på såningsmaskinen anbragt apparat, som låter
utsädets utmaning ske stötvis. Genom dibbling vinnes,
att fröna komma på lämpligt djup och afstånd från
hvarandra samt att de i grupp uppkommande broddarna
lättare än enstaka groddplantor genombryta tillhårdnad
ytjord.
H. J. Dft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>