Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dibbla - Dibidin - Dibon - Dibrachys - Dicaearchus. Se Diaiarchos - Dicefalisk - Dicellograptus - Dicenta, Joaquin - Dicentra, bot. Se Diclytra - Diceras - Dicerobatis, zool. Se Djäfulsrockor - Dicey - Dichogami, bot. Se Dikogami - Dicholphus, zool. Se Ormstorksläktet - Dichorisandra - Dichthardia, zool. Se Dorylinae - Dickel. Se Klockgjutning - Dickens, Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dibdin. 1. Charles D., engelsk kompositör,
skådespelare, sångare och skriftställare, f. 1745,
d. 1814, skref redan i sitt sextonde år en hel
operett, The shepherd’s artifice, lefde sedan ett
oregelbundet lif, höll deklamatorisk-musikaliska
föredrag och uppförde med mäkta stort bifall sina
divertissemang. För sina omkr. 100 sjömanssånger
(Sea songs; ny uppl. 1861), som höjde andan inom
engelska marinen under kriget med Frankrike, erhöll
han på äldre dagar en statspension, som dock snart
togs ifrån honom. D. diktade omkr. 1,400 visor och 30
teaterpjäser samt skref engelska teaterns historia (5
bd, 1795), en själfbiografi (4 bd, 1803) m. m. — Hans
illegitime son Thomas John D., f. 1771, d. 1841, var
en ytterst alsterrik teater- och visförfattare. Han
skref inemot 2,000 sånger och 200 pjäser (lustspel,
operor, farser, pantomimer). Jfr E. R. Dibdin,
"The Dibdins" (1888).
2. Thomas Frognall D., den föregåendes brorson,
engelsk bibliograf, f. 1776 i Calcutta, d. 1847
som kungl. kaplan i Kensington. Hans mest värderade
arbeten äro Introduction to the knowledge of rare and
valuable editions of the greek and latin classics
(1802; 4:e uppl. 1827), och The bibliomania
(1809; 4:e uppl., under titeln Bibliomania, a
bibliographical romance, 1876), Typographical
antiquities of Great Britain (1810—19) och
Bibliographical decameron (1817). D. utgaf dessutom
redogörelser för sina undersökningar af kontinentens
bibliotek. Hans Reminiscences of a literary life
utkommo 1836. D. stiftade 1812 "Roxburghe club"
för utgifning af manuskript och gammal litteratur.
Dibon, en stad i Moab, ofta nämnd i G. T. Det
tillhörde vid tiden för Israels invandring
ammonitkonungen Sihons rike och tillföll efter
hans besegrande Gads stam (4 Mos. 21: 30; 32: 34),
men räknas ibland till Rubens område (Jos. 13:
17). Längre fram i tiden föll det i moabiternas
händer och var t. o. m. hufvudstad (Jer. 48: 18,
22). Staden (nuv. Diban) låg omkr. 1 timmes väg
n. om Arnonfloden. I nyare tid har den blifvit berömd
genom den där 1868 funna Mesa-inskriften. Se Mesa.
E. S—e.
Dibrachys, grek. (af di, dubbelt, och brachys, kort),
metr., i den antika metriken versfot, bestående af två
korta stafvelser (‿ ‿). Jfr Pyrrhichius.
Dicæarchus. Se Dikaiarchos.
Dicefalisk (af grek. di, dubbelt, och kefale, hufvud),
tvehöfdad (om missbildade foster).
Dicellograptus Hopk., paleont. Se Graptoliter.
Dicenta, Joaquín, spansk författare, f. 1863, skref
vid några och tjugu år novellsamlingarna Spoliarium
och Tinta negra (delvis af kulturhistoriskt innehåll)
samt en volym vers, Desnudos, men har gjort sig ett
namn företrädesvis som dramatisk skriftställare. Han
debuterade på detta område med El suicidio de Werther
(1888, på vers), hvarpå följde La major ley (1889),
båda mindre betydande. Los irresponsables (1890)
väckte en storm af ovilja på grund af sin naturalism,
under det att Honra y vida (1891) passerade mera
oanmärkt. Dramat Luciano (1894) — den fria kärleken
efter franskt mönster — framkallade skarp kritik och
kan ej tillmätas större konstvärde, men med det våldsamma
kärleksdramat Juan José (1895, på prosa), som
blifvit ett repertoarstycke, blef han en af de få,
som f. n. behärska den spanska teatern. Hans sista
drama, Aurora, betecknar samma revolutionära tendenser
i dramat som Pérez Galdós förfäktar. D. var en tid
äfven direktör för "El Pais" och har skrifvit några
förträffliga libretter.
Ad. H—n.
Dicentra, bot. Se Diclytra.
Diceras Lam. (af grek. di, dubbelt, och keras,
horn), paleont., ett i öfre juran och undre
kritan förekommande musselsläkte med umbo vriden,
hornliknande, med mycket tjocka skal och med
en enda hästskoformad låstand i vänsterskalet.
A. Hng.
Dicerobatis, zool. Se Djäfvulsrockor.
Dicey [da͡i’si]. 1. Edward D., engelsk skriftställare,
f. 1832, har synnerligen flitigt lämnat politiska
artiklar till de stora revyerna, var länge medarbetare
i "Daily telegraph" och dess specialkorrespondent i
flera länder på kontinenten, var några månader 1870
redaktör för "Daily news" och 1870—89 utgifvare
af "Observer". Bland D:s många arbeten märkas
Cavour, a memoir (1861), Rome in 1860 (s. å.), The
Schleswig-Holstein war (1864), England and Egypt
(1884), Bulgaria, the peasant state (1895) och The
story of the khedivate (1902). D. anses särskildt
rörande det moderna Egyptens politiska förhållanden
som en auktoritet.
2. Albert Venn D., den föregåendes broder, engelsk
rättslärd, f. 1835, blef 1863 praktiserande advokat
och 1882 professor i engelsk rätt vid Oxfords
universitet. Han har bl. a. utgifvit The privy council
(1860, ny uppl. 1887), The law of domicile (1879),
England’s case against home rule (1886), The law of
the constitution (hans förnämsta arbete, 1886, 3:e
uppl. 1889) och Lectures on the relation between law
and public opinion in England during the nineteenth
century (1905). Liksom sin broder är han en trägen
medarbetare i de förnämsta politiska tidskrifterna
i England.
Dichogami, bot. Se Dikogami.
Dicholophus, zool. Se Ormstorksläktet.
Dichorisandra Mik., bot., växtsläkte af
fam. Commelinaceæ, inhemskt i tropiska Amerika. Flera
arter, utmärkta af vackert blåa blommor eller brokiga
blad, odlas i växthus och boningsrum.
G. L—m.
Dichthardia, zool. Se Dorylinæ.
Dickel. Se Klockgjutning.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
