- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
331-332

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dickens, Charles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig själf stenografi och sökte bättra på sin
skolundervisning, och i slutet af 1828 blef han
referent i ett af Londons rättegångsverk (Doctors’
Commons) samt 1831 äfven i en tidning. Först 1834 blef
han emellertid anställd vid whigtidningen "Morning
chronicle". Därmed börjar hans litterära bana. Den
1 jan. 1834 trycktes i "The old monthly magazine"
hans första skiss: A dinner at Poplar Walk (senare
omtryckt under titeln Mr Minns and his cousin).

På sina ständiga resor för tidningen i dessa
gamla diligenser, hvilka han sedan så pittoreskt
beskrifvit, utvecklade han sitt medfödda sinne för
humor och observation. Redan under åren 1835—36
kunde han i två volymer samla sina första skisser
Sketches (under pseudonymen Boz, som han sedan ofta
använde, ursprungligen ett smeknamn i familjen för
en yngre broder). 1836 ingick han äktenskap med sin
redaktörs dotter, Catherine Hogarth, ett äktenskap,
som icke blef lyckligt, utan slutade med en vänskaplig
skilsmässa 1858.

illustration placeholder
Gadshill, där Dickens bodde.

D:s nästa arbete, The posthumous papers of the
Pickwick club
(fullbordadt i slutet af 1837;
"Pickwick-klubbens efterlemnade papper", 1861;
senaste uppl. 1903) ställde honom redan såsom den
främste bland tidens romanförfattare. I detta geniala
och ännu i dag lika ungdomsfriska arbete förnyade
D. den humoristiska roman, som Fielding och Smollett
grundlagt under 1700-talet. Från och med utgifvandet
af denna roman (den utkom liksom de flesta följande af
hans romaner i periodiska häften) och ett trettiotal
år framåt åtnjöt D. en popularitet, som ingen
annan lefvande engelsk författare. Hans andra stora
berättelse, melodramatisk och dyster och utan humor,
Oliver Twist (slutad 1838; svensk öfv. 1844, senaste
uppl. 1904), en i kraftiga drag utförd teckning
af de lägsta samhällsklassernas nöd och elände,
öppnade raden af hans sociala romaner. I Nicholas
Nickelby
(slutad 1839; "Nicholas Nickleby’s lefnad och
äfventyr", 1842; senaste uppl. 1904) förenade han för
första gången det komiska och det spännande elementet,
som sedan blef typen för hans längre berättelser,
i hvilka feberaktigt patos eller hemlighetsfull fara
ständigt omväxla med rent farsartade scener eller
beskrifningar. I detta arbete, som angrep det engelska
undervisningsväsendet med förkrossande styrka, finnes
också en högre, humanare synpunkt än i de första
skisserna och en viss puritanism i behandlingen
af moraliska frågor samt äfven denna öfverdrifna
sentimentalitet, som förstör mer än ett af de bästa
partierna i hans skrifter. 1840—41 utkom Master
Humphrey’s clock
("Mäster Humphreys klocka", 1842;
senaste uppl. 1905), som innehåller The old curiosity
shop
och Barnaby Rudge (sv. öfv. 1845). 1841 inbjöds
han att besöka Edinburgh, hvarest han — ännu icke
trettio år — emottogs med stora hedersbetygelser
och utnämndes till hedersborgare. Nästa år besökte
han Amerika, där han emottogs icke mindre varmt
"såsom nationens gäst", men han tyckte icke om
amerikanerna. Hans American notes (1842) och ännu mera
de amerikanska scenerna i Martin Chuzzlewit (1844;
"Martin Chuzzlewits... lif och lefnadsöden", 1871—72)
uppväckte vrede och förstämning i Amerika. Det var vid
återkomsten från den amerikanska resan som D. började
serien af sina julberättelser (många svenska öfv.,
samlade i "Julhistorier", ny uppl. 1884)
med A christmas carol (1843), som följdes af The
chimes
(1844), The cricket on the hearth (1845),
den populäraste af dessa berättelser, The battle
of life
(1846) och The haunted man (1848), hvilka
alla hafva något visst feberartadt och hysteriskt
i sin öfverdrifna känslofullhet — väl ett tecken
på den trötthet, som hans oerhörda verksamhet
framkallade. Under dessa år vistades D. mycket äfven i
södern, för att hämta krafter; från Italien hemsände
han Pictures from Italy (1846). I början af 1846
startade han den stora dagliga tidningen "The daily
news", men fann snart, att daglig journalistik icke
låg för honom, hvarför han åter reste utrikes. 1848
utkom Dombey and son ("Dombey och hans son", 1856;
senaste uppl. 1880), 1850 David Copperfield ("David
Copperfield den yngres... lefverneshistoria",
1852; senaste uppl. 1895), som af många betraktas
som hans förnämsta arbete, och 1852 Bleak house
(sv. öfv. 1877—78). Samtidigt utgaf han fr. o. m. 1850
veckotidningen "Household words" (19 bd, 1850—59;
ny uppl. 1868—73; i Tauchnitz i 36 vol. samt utdrag
i 11 vol.). Då denna tidning upphörde, fortsatte han
med "All the year round". Som medarbetare i dessa veckotidningar
hade han bl. a. Wilkie Collins, hans lärjunge,
hvars sensationella maner äfven öfvat inflytande
på hans eget skriftställeri. Nedgången i hans
författarskap märkes kanske först i Hard times (1854;
"Hårda tider", 1881), och Little Dorrit (1857;
"Lilla Dorrit", 1856—57, och "Liten Dorrit", 1856;
senaste uppl. 1892) vittnade ännu tydligare om
hans öfveransträngdhet. 1859 utkom A tale of two
cities
("Två städer" 1869; senaste uppl. 1901);
Great expectations (1861; "Lysande utsigter", s. å.;
senaste uppl. 1885), en i många afseenden utmärkt bok,
vittnar om det välgörande inflytande, som hvilan
på hans villa Gadshill, där han bott sedan 1860,
utöfvat på honom. Hans sista färdigskrifna novell
var Our mutual friend (1865; "Vår gemensamma vän",
s. å.). Under dessa sista år hade han äfven slitit
på sin hälsa genom att resa ikring och offentligen
uppläsa sina arbeten. Som D. var en framstående
talare (flera samlingar af hans tal äro utgifna) och
skicklig skådespelare — ett af hans största nöjen var
amatörkomedi —, voro dessa tillställningar ytterst
besökta. De entusiastiska applåder, som öfverallt
hälsade honom, blefvo slutligen en nödvändighet för
hans lycka. Dessutom betalades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free