Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diepraem - Dierauer - Diervilla - Dierx, Leon - Dies - Diese - Diesel, Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talang interiörer med bönder, men förföll tidigt
till dryckenskap och råkade i elände. Taflor
af honom finnas i museerna i Amsterdam, Berlin,
Mannheim, Schwerin o. s. v. I Stuartska samlingen i
Stockholm Interiör med drickande och rökande bönder.
O. G—g.
Dierauer [dīr-], Johannes, schweizisk historiker,
f. 1842, sedan 1868 lärare i historia vid
kantonskolan i S:t Gallen och sedan 1874 därjämte
bibliotekarie vid stadsbiblioteket (Vadiana),
har skrifvit bl. a. en förträfflig Geschichte der
schweizerischen eidgenossenschaft (2 bd, 1887—91).
Diervilla Juss. bot., växtsläkte af
fam. Caprifoliaceæ. Det skiljes från de närstående
släktena (Lonicera m. fl.) därigenom, att frukten
är en kapsel. Arterna, hvilka utgöra ett fåtal,
äro buskar. De härstamma från Nord-Amerika och
Öst-Asien. Flera odlas allmänt som prydnadsväxter i
trädgårdar och parkanläggningar, bl. a. D. coræensis
DC (Weigelia amabilis hort.) och D. florida S. et
Z. (Weigelia rosea), två särdeles praktfulla
buskar, hvilka härstamma från Öst-Asien och
utmärkas af vackra röda blommor. Under namn
af D. hybrida odlas talrika synnerligen vackra
trädgårdsformer, hvilkas härstamning är osäker.
Ldt. (G. L—m.)
Dierx [diä’rks], Léon, fransk skald, f. 1838 på ön
Réunion, slöt sig till "les parnassiens" och skref
i "Le parnasse contemporain". Hans sparsamma,
formstränga och tungsinta diktning föreligger
i diktsamlingarna Aspirations poétiques (1858),
Poèmes et poésies (1864), Lèvres closes (1867),
Les paroles d’un vaincu (1871) och Les amants (1879)
och den dramatiska scenen La rencontre (1875), med
undantag af det första arbetet samlade i Poésies
complètes (2 bd, 1889—90; ny uppl. under titeln
"Œuvres complètes" 1894—96). Efter Mallarmés död
1898 korades D. af de unga till fransk skaldefurste.
R—n B.
Dies, lat., dag; tidpunkt, termin. — Dies absolutionis
("aflösningsdagen"), skärtorsdagen, på hvilken
dag aflösning från de kyrkliga straffen eger rum
i katolska kyrkan. — Dies academicus, dag, på
hvilken det icke föreläses vid ett universitet. —
Dies adoratus ("den tillbedda dagen"), långfredagen,
på hvilken tillbedjan plägade egnas korset. — Dies
a quo ("dag från hvilken"), jur., den bestämda dag,
fr. o. m. hvilken en öfverenskommelse, ett kontrakt
får gällande kraft, i motsats till dies ad quem
("dag till hvilken"), dagen för dess utlöpande. —
Dies ater ("svart dag") l. dies religiosus l. dies
nefastus ("olycksam dag"), hos antikens romare en
dag, på hvilken hären lidit något svårt nederlag,
t. ex. årsdagen af slaget vid Allia (18 juli). —
Dies caniculares, "hunddagarna", rötmånaden. — Dies
cineris (af cinis, aska), askonsdagen. — Dies
competentium ("de sökandes dag"), skärtorsdagen,
så kallad i den fornkristna kyrkan, därför att på den
dagen de katekumener, som skulle undfå dopet i påsken,
egde att framsäga trosbekännelsen. — Dies consecrati
("helgade dagar"), juldagarna. — Dies criticus, med.,
kritisk dag (i afseende på vändningen i
ett sjukdomsfall). Se Krislära. — Dies depositionis
("nedläggningsdag"), en "confessors" dödsdag; ett
helgons begrafningsdag. — Dies dominica. Se Dominica.
— Dies fastus ("loflig dag"), dag, då rättegång
fick hållas hos de gamle romarna. — Dies fausti,
lyckosamma dagar. — Dies feriati l.
festi, hvilodagar, festdagar, på hvilka
forntidens romare offrade åt någon gud eller
höllo offentliga täflingsspel, medan alla rätts-
och statsangelägenheter lågo nere. — Dies fixa,
liturg., den en gång för alla bestämda dag, på
hvilken en kyrklig fest är förlagd, då den till
följd af sammanträffande med en högre fest ej kan
hållas på sitt egentliga datum (dies propria). —
Dies florum ("blomstrens dag"), palmsöndagen. —
Dies incarnationis ("människoblifvandets dag"),
Marie bebådelsedag. — Dies indulgentiæ
("öfverseendets dag"), skärtorsdagen. —
Dies intercalaris ("inskjutningsdag"), skottdag. —
Dies interpellat pro homine, "dagen anmanar
i stället för människan", d. v. s. en gäldenar eger
att på kontraktsenligt utsatt dag för en likvid
fullgöra denna äfven utan anmaning af fordringsegaren.
— Dies iræ, se d. o. — Dies Jovis ("Jupiters
dag"), torsdag. — Dies lunæ, måndag.
— Dies Martis ("guden Mars’ dag"), tisdag.
— Dies Mercurii ("guden Mercurius’ dag"),
onsdag. — Dies natalis ("födelsedag"). Se
Natalis. — Dies nefastus ("oloflig dag"). 1.
Dag, då icke rättegång fick hållas i det forna Rom
(jfr ofvan Dies fastus). — 2. Se ofvan Dies
ater. — Dies non (näml. juridici; "icke-rättsdagar"),
de dagar, på hvilka de engelska domstolarna under
sina sessionstider hållas stängda.
— Dies novissimus, yttersta dagen.
— Dies omnium sanctorum, Alla helgons
dag (se d. o.). — Dies palmarum, palmsöndag. —
Dies profestus, söckendag, hvardag (jfr ofvan
Dies feriati). — Dies ramorum ("grenarnas dag"),
palmsöndagen. — Dies reconciliationis
("försoningsdagen"), skärtorsdagen. — Dies
rogationum l. supplicationum, böndag.
— Dies salutaris ("den frälsande dagen"),
långfredagen. — Dies sancti ("heliga dagarna"),
vanl. påskveckan. — Dies Saturni ("guden Saturnus’ dag"),
lördag. — Dies solis ("solens dag"), söndag.
— Dies spiritus, Helige andes dag (15 maj);
äfven pingstdagen. — Dies stationum
l. stationarii ("vaktdagar"), de i den fornkristna
kyrkan bestämda fastedagarna. — Dies
strenarum ("nyårsgåfvornas dag"), nyårsdagen.
— Dies suprema, yttersta dagen. — Dies Veneris
("Venus’ dag"), fredag. — Dies viridium.
Se Skärtorsdag.
Dièse [diǟs], fr. (af grek. diesis, liten
intervall, kvartston), mus., fransk benämning
på det kromatiska höjningstecknet, "kors"
(♯): ut dièse, ciss, fa dièse, fiss o. s. v.
A. L.*
Diesel [dīsel], Rudolf, tysk ingenjör, f. 1858 i
Paris af tyska föräldrar, genomgick industriskolan
i Augsburg och tekniska högskolan i München,
där han särskildt studerade termodynamik under
v. Lindes ledning. 1879 blef D. assistent hos denne
vid utarbetandet af den bekanta Lindes kylmaskin,
arbetade därefter i Paris som konsulterande ingenjör
för kylmaskiner och bryggerianläggningar till 1890, då
han återvände till Tyskland. Alltsedan studieåren hade
D. arbetat på att konstruera en mera bränsleekonomisk
kraftmaskin än ångmaskinen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
