- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
397-398

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Digby - Digel - Digenis Akritas - Digeon, Alexandre Elisabeth Michel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungamakten hänsynsfullare form för parlamentets kraf
än den genom petition of right valda, gjorde äfven
under det långa parlamentets första tid försök att
bringa å bane en uppgörelse i den konstitutionella
striden, men kunde till följd af puritanernas
misstro mot hans kyrkliga hållning intet uträtta,
slöt sig vid inbördeskrigets utbrott till konungen,
tvangs 1646 till landsflykt och dog i Paris. Sin
politiska hållning under konflikten mellan kronan
och parlamentet försvarade han i An apology of John,
earl of Bristol
(Caen 1647). Gardiner skattar hans
statsmannabegåfning synnerligen högt och skildrar
utförligt hans politik i "History of England 1603—1642"
och "History of the great civil war". — D:s
rikt, men oharmoniskt begåfvade son George, 2:e earl
af Bristol, f. 1612, d. 1677, hade en ytterligt
skiftande och motsägelserik bana, var bl. a. Karl
I:s statssekreterare 1643—45, invecklades djupt
i Fronde-stridernas intriger, var general först i
fransk, sedan i spansk tjänst, öfvergick i Spanien
till katolicismen och bekämpade efter restaurationen
med stor häftighet Clarendon i öfverhuset.

illustration placeholder

3. Sir Kenelm D., son till D. 1, filosof
och politiker, f. 1603, d. 1665, var liksom fadern
katolik, företog 1628—29 en kaparexpedition till
Medelhafvet och egnade sig efter hemkomsten åt
kemiska experiment och filosofiska studier, väckte
sedan genom politiska intriger långa parlamentets
misstroende, fängslades 1642 och måste året därpå
gå i landsflykt. Han blef 1644 drottning Henrietta
Marias kansler och sändes flera gånger i diplomatiska
uppdrag för den rojalistiska saken till Rom. 1654
återvände D. till England med tillstånd af Cromwell
och förhandlade med denne om fri religionsutöfning
för de engelske katolikerna. Från nya utländska resor
återvände han efter restaurationen och medverkade
till grundandet af Royal society, hvars ledande män
han sedan tillhörde till sin död. Bland D:s talrika
skrifter märkas de filosofiska arbetena Nature of
bodies
(1644) och Nature of man’s soul (s. å.), en
kritik af Brownes "Religio medici", en afhandling om
ett af honom uppfunnet mystiskt läkemedel mot sår,
"sympatiskt pulver", samt Vegetation of plants
(1661). Sin kaparfärd har D. skildrat i Private
memoirs
(utg. 1827) och Journal of a voyage
into the Mediterranean
(utg. 1868). Hans Poems
utgåfvos 1877 af F. Warner. D. var som forskare en
lättrogen amatör med böjelse för astrologiska och
alkemistiska funderingar. Jfr T. L., "Life of sir
Kenelm D." (1896).
V. S—g.

Digel (ty. tiegel, isl. tigull, fyrkantigt
l. tegelformadt föremål), digelpress, digeltryck,
boktr. Se Tryckpress.

Digĕnis Akritas (grek. Διγενὴς Ἀϰϱίτας) är i den
bysantinska medeltidens folkepos hvad Roland och
Cid äro i Västerlandets — folkhjälten, kring hvars
gestalt den skapande folkfantasien koncentrerar
sig. Folkdikter om hjälten hafva sannolikt uppstått
redan i 11:e årh.; ännu i dag lefva visor om honom
kvar på folkets mun. Till ett epos samlades kärnan
af dessa dikter mot medeltidens slut. Innehållet är
i korthet följande.

Basilios Digenis (Digenis = den "tvefödde", den från
två raser stammande) är son till den syriske emiren
Musur och Andronikos Dukas’ dotter, hvilken Musur vid
ett öfverfall röfvat, men sedan genom att öfvergå
till kristendomen fått till laglig hustru. Med
underbar snabbhet utvecklar sig kroppsligen och
andligen den i detta äktenskap födde sonen. Tolf
år gammal ger han på en jakt prof på sin kraft och
tapperhet; mot röfvarna vid rikets gränser (Akritas =
gränsvaktare, "markgrefve") drar han ut och anställer
bland dem en väldig manspillan. På ett af sina tåg
förälskar han sig i den sköna Eudoxia, äfven hon
en Dukas-ättling; naturligtvis röfvar han henne och
kämpar sedan väldigt mot sina förföljare för att få
behålla rofvet. Försoning och ett jublande bröllop
blifva resultatet. Hans unga maka följer honom nu på
alla hans afventyrståg; en gång sammanträffar han på
ett af dessa jämväl med själfve kejsaren, som villigt
af honom låter undervisa sig i sina härskarplikter
för undersåtarnas väl (ett mycket omtyckt bysantinskt
tema) samt visar honom stora hedersbetygelser. Som
en bysantinsk Herakles går D. nu från seger till
seger: han betvingar en drake och ett lejon, tre
röfvarhöfdingar och till slut en af desse tillkallad
amason, med hvilken dock segraren inlåter sig i ett
kärleksäfventyr. Småningom blir den unge hjälten
emellertid mätt på sitt äfventyrslif och bygger sig
vid Eufrat ett praktfullt slott, dit han drager sig
tillbaka med sin Eudoxia för att njuta af en lugn
familjelycka. Blott 33 år gammal dukar han under för
en svår sjukdom; hans sista och största tröst är, att
han själf döende ser sin maka dö förut och därigenom
sparas från att skyddslös öfverlefva honom.

Att Digenissagan har en historisk kärna är
otvifvelaktigt; tiden för dess händelser är midten
af 10:e årh., platsen är Kappadocien och trakterna vid
Eufrat. Kring denna historiska kärna har folkfantasien
i århundraden kretsat, fogat till densamma nya
motiv från annat håll, koncentrerat sina olika
hjältesånger kring D:s gestalt. Medeltidsgrekernas
folkepos visar till uppkomst och utveckling alltför
tydliga analogier med öfriga stora episka folkdikter,
för att de icke genast skulle träda i dagen, i trots
af att de ännu äro föga studerade. Digenisdiktningens
utbredning och historia — spår af densamma hafva
återfunnits t. o. m. i folkpoesien på de sarmatiska
stäpperna — är en af den bysantinska filologiens
allra största forskningsuppgifter. När den en gång
är löst, skall bysantinarnas folkepos tvifvelsutan
i litteraturhistorien få intaga sin rätta plats,
till arten om också icke till graden i paritet med de
homeriska dikterna, Nibelungenlied, Cid och Kalevala.

Den första kända versionen af Digenisdikten hittades
i en handskrift i Trabezon och offentliggjordes
af Sathas och Legrand 1875; den väckte genast i
forskarkretsar stort uppseende. Fyra andra versioner
hafva sedan påvisats (den senaste af Krumbacher 1904
i en Escorialhandskrift). En sammanfattande edition
saknas tyvärr ännu.
V. Lm.

Digeon [diʃå̃’], Alexandre Elisabeth Michel, vicomte,
fransk general, f. 1771, d. 1826, avancerade under
Napoleons krig till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free