Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dimitrij - Dimitrij Rostovskij - Dimitsana - Dimittera - Dimity - Dimkristaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde möjligen ha varit en oäkta son till Stefan
Báthory (så uppger den samtidige Massa). Enligt
andra var han af storrysk börd och möjligen som tsar
Ivans oäkta afkomling i besittning af vissa anspråk på
den ryska tronen; endast detta skulle förklara hans
underbara framgång (Sjtjepkin). För öfrigt framstår
D:s uppträdande alltmer som en storartad och länge
förberedd intrig, hvars upphofsman möjligen varit
Leo Sapieha, som under sin beskickning till Moskva
1600—01 tycks ha trädt i förbindelse med D. och vissa
missnöjda bojarkretsar.
Vasilij Sjujskij hade 1606 utropats till tsar af
sina medsammansvurne, men D:s förra anhängare reste
sig omedelbart mot den nya regeringen vid det genast
utkolporterade ryktet om hans förnyade underbara
räddning. Massorna upphetsades af den nya rörelsens
ledare Bolotnikov genom löften om penningutdelning på
de besuttnes bekostnad. Stora upprorsskaror drogo
mot Moskva redan hösten 1606. Först i aug. 1607
framträdde emellertid i Putivl en person, troligen
någon lägre kyrkotjänare, som utgaf sig för den
sannskyldige D. (den andre falske D.). Upprorets
ledare mottogo honom gärna som den efterlängtade
ideella medelpunkten för folkrörelsen. I Polen grep
man med glädje detta tillfälle till nya intriger,
och de efter det stora polska upprorets (rokoszens)
dämpande arbetslösa krigarskarorna strömmade massvis
öfver ryska gränsen. Våren 1608 tågade D. själf mot
Moskva, besegrade tsarens trupper och slog ett befäst
läger i hufvudstadens omedelbara närhet, vid Tusjino
(hvaraf han fick namnet "skälmen i Tusjino"). Marina
erkände honom motvilligt som sin man. D. tycktes
vara nära sitt mål. Det var i denna förtviflade
ställning, som tsar Vasilij antog konung Karl IX:s
förnyade erbjudande att afstå trupper till polackernas
bekämpande. I apr. 1609 började undsättningshären
sitt tåg, och efter täta strider med D:s skaror
kunde den i mars 1610 intåga i det befriade Moskva
(se De la Gardie, Jakob). Samtidigt hade Sigismund
ändtligen för egen räkning ingripit i de ryska
förvecklingarna och börjat belägra Smolensk. Den
från två håll hotande faran hade i Tusjino alstrat
sådan oro, att D. måst fly därifrån till Kaluga
(jan. 1610). Hans affallna polska anhängare erbjödo
kronan åt Sigismunds son Vladislav, men kosackerna
förblefvo honom trogna. Sedan den polske hetmanen
Zolkiewski slagit den svensk-ryska hären vid Klusjino
(juni 1610) och tsar Vasilij blifvit störtad, sökte
D. vinna Sigismunds understöd i sina planer genom att
lofva stora subsidier och förbund mot Sverige. Han
afvisades snöpligt, hans maktställning var skakad,
ehuru han ännu behärskade sydöstra Ryssland och äfven
Pskov med vidsträckta områden. I dec. 1610 blef
han ihjälslagen af en personlig ovän.
Efter tsar Vasilijs störtande hade Karl IX sett sig
om efter någon, som kunde ersätta denne som motvikt
till det polska inflytandet i Ryssland. Okunnig om
den "andre falske D:s" död, inlät han sig i början
af 1611 i underhandlingar med dennes efterlämnade
befallningsmän på det pskovska området och lofvade
D. hjälp och beskydd. En ny bedragare, vid namn Sidor,
framträdde då plötsligt i Ivangorod (mars 1611),
utgaf sig för D. och anhöll om svenskt understöd
(den tredje falske D.). På grund af Jakob De la
Gardies föreställningar kom något
sådant honom icke till del, men han lyckades på egen
hand lägga under sig hela pskovska området. Då
han hotade att utbreda sitt välde till det
novgorodska herrskapet, blef Evert Horn sänd att
bekämpa honom (augusti 1611), men fälttåget utföll
mindre lyckligt. Bedragaren blef för en tid erkänd
äfven af Trubetskojs kosacklandtvärn vid Moskva,
men kort därefter ditförd som fånge (juli 1612)
och ihjälslagen. Litt.: Caro, "Zur Demetriusfrage"
(i "Hist. zeitschr., bd 88), Pierling, "La Russie
et le Sàint-Siège" (III, 1901), Pantenius,
"Der falsche Demetrius" (1904), Waliszewski,
"La crise révolutionnaire 1584—1614" (1906).
H. A—t.
Dimitrij Rostovskij, D. den helige (hans
världsliga namn var Tuptalo), rysk prelat och
författare, f. 1651, d. 1709, metropolit i Rostov
(i nordöstra Ryssland), hörde till den krets af
begåfvade lillryska lärde, som, utgångna från
den latinsk-slaviska akademien i Kiev, under
brytningstiden mellan nytt och gammalt till det
moskovitiska riket öfverförde den västerländska
bildningens element. Den helige D. är känd som tidens
bäste predikant, som psalm- och mysterieförfattare,
som dogmatiker och polemiker samt historiker. Man
har i behåll öfver ett hundratal predikningar;
de hålla medelvägen mellan kievsk skolastik
och bysantinsk svulst. I hans mysterier (Ester,
Den ångerfulle syndaren, Kristi födelse, Jungfru
Marias himmelsfärd, Martyren Dimitrij) äro instuckna
scener ur lillryska folklifvet. Utom några dogmatiska
specialafhandlingar författade han (i katekesform)
Korta frågor och svar om tron (med strängt systematisk
ordning) samt Den rättrogna religionens spegel. I
striden mot sektväsendet utmärkte han sig genom
en för tiden ovanlig fördomsfrihet i uppsatserna
Rozysk o brynskoj vjerje (Undersökning om den
brynskiska sekten, 1709) och Om Guds beläte i
människan (med anledning af frågan om bärandet af
skägg). D. redigerade en samling helgonbiografier
(Tjeti mineji), en biblisk historia och en krönika
(om det slaviska folkets ursprung). Hans samlade
skrifter utgåfvos i Moskva 1786, 1838—42 och 1849.
Lll.
Dimitsana (Demetsana). 1. Stad i grek. nomarkien
Arkadien, i en vild bergstrakt 10 km. n. om
Karytana. 2,400 inv. (1896; som kommun
5,833). Biskopssäte. Staden, som har ett kloster från
900-talet, en borg från frankernas tid samt rester af
en cyklopisk mur, motsvarar sannolikt (enligt Leake
och Rangabes) den homeriska staden Teuthis. Sedan
1764 hade den en af Greklands mest besökta skolor,
från hvilken många lärde utgingo och som var utrustad
med ett jämförelsevis godt bibliotek. — 2. Flod. Se
Erymanthos 2.
Dimittera (lat. dimittere), bortskicka, afsända, låta
gå, med betyg öfver godkända kunskaper entlediga från
ett läroverk till en högre undervisningsanstalt. Jfr
Dimission.
Dimity [di’miti; af grek. di, dubbelt, och
mitos, tråd], ett tämligen tjockt, kypradt
bomullstyg, hvars kypertränder till följd af
den fylliga, ofta nog dubbeltrådiga varpen
synas upphöjda. Användes till underkläder m. m.
G. A. W.
Dimkristaller, meteor. Vid mycket låg temperatur
utgöres dimman ofta af små iskristaller, sväfvande
i luften, såväl i de lägre lagren, under vintern,
som i de högre kalla luftlagren, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
