- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
447-448

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dingon - Dingsrud - Dingtuna - Dingwall - Dinheiro. Se Dinero - Dini, Ulisse - Dinitronaftol, kem. Se Naftalinfärgämnen - Diniz - Diniz da Cruz e Silva - Dinka - Dinkelsböhl - Dinobryon, bot. Se Chrysomonadineae och Plankton - Dinoceras

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvudet stort, svansen buskig, nående till hälen,
benen korta och tämligen tjocka. Färgen varierar,
är vanligtvis rödbrun, stundom grå eller helt
svart. Dingon är Australiens enda äkta rofdjur
och träffas tämligen allmänt i täta skogar eller
ute på slätterna. I lefnadssätt och vanor har den
stor likhet med räfven. Liksom denne håller dingon
sig om dagen gömd i hålor — åtminstone i trakter,
där den icke känner sig fullt säker — och kommer
fram först emot nattens inbrott, för att börja sina
ströftåg. Sällan jaga flera djur tillsammans; endast
där åtel lockar, kan man stundom få se dem i större
skaror. Med rätta anses dingon för boskapshjordarnas
värste fiende, emot hvilken befolkningen tid efter
annan företager formliga utrotningskrig. Vid ett enda
schäferi lära icke mindre än 1,200 får hafva inom tre
månader fallit offer för dingons roflystnad. Kanske
ännu större skada gör dingon genom den gränslösa
förskräckelse, som dess åsyn injagar hos fåren,
hvilka, vansinniga af skrämsel, störta åt alla håll
ut på stäpperna, där de falla offer för nya fiender,
törst o. s. v. Har dingon tillfälle att fly, undviker
den alltid människan och ådagalägger med verkligt
mästerskap räfvens slughet och list; men i motsatt
fall vänder den sig med förtviflans raseri mot
sina fiender. Man antar, att dingon inkommit till
Australien med människan i förhistorisk tid och på
samma vägar; högst sannolikt var den dock ej tämd
vid sin ankomst till Australien. Numera tämjes den
af infödingarna.
J. G. T. (L—e.)

Dingsrud, gård i Norge, Urskogs socken och Akershus
amt. Å en höjd strax n. ö. om D., där vägen från
Rakkestad stöter till vägen från Skillingmark i
Värmland till Kristiania öfver Fetsund, anlades
efter 1900 ett slutet och taggtrådsomgifvet
verk för artilleri och infanteri. Bestyckningen
utgjordes dels af pansarskyddade 10,5 cm.,
dels af 8,4 cm. kanoner. Fästet var en af de
s. k. gränsfästningarna samt tillhörde Urskogsgruppen,
hvarför det äfven kallades Urskogsfästet. Dess
uppgift var dels att utgöra en ö. om Glommenlinjen
framskjuten offensivpost, dels att bilda ett något
tillbakadraget stöd för gränsförsvarets vänstra
flygel samt att spärra de från Östervallskog och
Västmarken kommande vägarna äfvensom järnvägen från
Skulerud till Glommen. Fästet, som låg rätt v. om
Charlottenberg samt 20 km. inom gränsen, har nu, i
enlighet med konventionen mellan Sverige och Norge 26
okt. 1905, nedlagts.
L. W:son M.

Dingtuna, socken i Västmanlands län, Tuhundra
härad. 7,850 har. 1,886 inv. (1905). D. utgör ett
regalt pastorat i Västerås stift, Domprosteriet.

Dingwall [di’ȵωål], stad i skotska grefskapet
Ross and Cromarty, vid Conans utlopp i Cromarty-viken. 2,519
inv. (1901). Ypperlig hamn. Laxfiske. I närheten
Strathpeffer med mycket besökt mineralkälla (350 inv.).

Dinheiro [dinje͡i’ro]. Se Dinero.

Dini, Ulisse, italiensk matematiker, f. 1845,
professor i högre analys i Pisa sedan 1870, har
utgifvit en framstående lärobok om funktioner af
en reell variabel (Fondamenti per la teorica
delle funzioni di variabili reali,
1878)
samt dessutom offentliggjort viktiga arbeten
rörande funktioners utveckling i serier.
I. F.

Dinitronaftol, kem. Se Naftalinfärgämnen.

Diniz [dinīṡ], portugisisk namnform för Dionysius.

Diniz da Cruz e Silva [dinīṡ da krōth], Antonio,
portugisisk skald, f. 1731, d. 1799 i Rio de Janeiro,
skref en mängd kärlekssånger, epistlar, dityramber,
sonetter och idyller samt en komisk hjältedikt, O
hyssope
(vigvattenskvasten). D. var äfven stiftaren
af det litterära sällskapet "Arcadia", hvars medlemmar
införde en ny poetik och sökte lyfta den portugisiska
poesien ur dess förfall.

Dinka (Denga, Denka), ett till Sudannegrerna
hörande folk, som bebor Hvita Nilens stränder från
6° n. br. till på östra sidan 12° och på västra
10°. Till dinka räknas omkr. 30 olika stammar, hvilkas
författning liknar andra närbesläktade negerfolks. De
äro ett högväxt folk — medellängd 1,6 m., utan anlag
för fettbildning. Till karaktären äro de öppna och
pålitliga, ehuruväl arabernas och äfven de hvites
hänsynslöshet gjort allt för att förkväfva deras goda
egenskaper. I likhet med andra östliga negerfolk
gå de i allmänhet nakna. Endast de gifta kvinnorna
bära äfven under arbetet en mer eller mindre utsirad
gördel. Dinkas hufvudnäring är boskapsskötsel,
men äfven fiske och litet jordbruk förekomma. I
allmänhet bekänna de sig numera till islam. Äfven
kristna missionärer finnas bland dem. Dinka beräknas
utgöra något mer än 1 mill. Jfr Mitterrutzner,
"Die Dinkasprache in Centralafrika" (1866),
Marno, "Reisen im gebiete des Blauen und Weissen Nil"
(1874), Schweinfurth, "Im herzen von Afrika" (1878),
Emin Pascha, "Eine sammlung von reisebriefen und
berichten" (utg. af Schweinfurth o. Ratzel, 1888).
E. Rld.

Dinkelsbühl, stad i bajerska regeringsområdet
Mittelfranken, vid Wörnitz. 4,573 inv. (1900). D. är
omgifvet af murar med torn, har progymnasium och
realskola, spannmålshandel och industri. Det var förr
fri riksstad och kom 1804 till Bajern.

Dinobryon, bot. Se Chrysomonadineæ och Plankton.

illustration placeholder
Skalle af Dinoceras mirabile.

Dinoceras (af grek. deinos, förskräcklig, och keras,
horn), paleont., ett släkte jättestora klöfdjur,
hvaraf lämningar träffas i eocena lager
i sydvästra Wyoming (Nord-Amerika).
Hufvudet är långt och smalt samt bär på öfre sidan tre par
benutsprång. Upptäckaren, O. C. Marsh, antager,
att åtminstone de två främre paren af dessa varit
fästen för horn. Hjärnkaviteten är i jämförelse med
kroppsstorleken mindre än hos något annat kändt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free