Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dionysius exiguus. Se Dionysius den lille - Dionysius Lambinus. Se Lambin - Dionysodoros - Dionysos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dionysius exiguus. Se Dionysius den lille.
Dionysius Lambinus. Se Lambin.
Dionysodoros (grek. Διονυσόδωϱος), grekisk filosof,
tillhörande de senare sofisterna.
Dionysos l. Bakchos (grek. Διόνυσος, Βάϰχοϛ
lat. Dionysus, Bacchus), grek. och rom. myt., en gud
af mycket omfattande betydelse, dock företrädesvis en
växtlifvets och framför allt vinstockens och drufvans
gud. Om än mycket i de Dionysiska vinterfesterna
häntyder på främmande ursprung, var likväl D:s dyrkan
otvifvelaktigt inhemskt grekisk.
Tebe gällde som stamort för den grekiske D. Han är
son af Zeus och Kadmos’ dotter Semele. När denna,
förledd af den afundsjuka Hera, hade affordrat Zeus
en ed att uppfylla en hennes bön och hon sedan ber
honom visa sig för henne i sin fulla gudahärlighet,
blef detta hennes död, men på samma gång gaf hon
lifvet åt en son. Zeus öfverlämnar den nyfödde
åt nymferna på Nysaberget (vanligen förlagdt till
Tracien) för att af dem uppfostras. Då D. vuxit upp,
planterar han vinstocken, berusar sig själf, sina
fostrarinnor och sin öfriga omgifning med den nya,
jordiska nektarn samt börjar att i larmande tåg
svärma omkring på berg och i aflägsna skogsdalar,
vällustig och rusig, med kvinnligt utseende och i
kvinnlig dräkt, men likväl med oemotståndlig kraft,
åtföljd af satyrer, silener, paner, centaurer,
menader och nymfer. Vid dessa svärmande tåg knyta
sig sagorna om hans vänner, som belönas med vinets
ädla gåfva, och om hans fiender, som under vildt
raseri straffas och förgöras. Så fyllde D. hela
världen med sina triumfer, i det han under växlande
skepnader, ej sällan såsom lejon visade sig än här,
än där. Ofta sammanställes han med Herakles, och
hans lefnads saga utföres alltmer efter förebilden
af dennes hjältebana, tills också han slutligen såsom
hjälte och segrare inträder i Olympen. Dit inför han
jämväl sin moder, Semele, som där får namnet Thyone
(den vildt svärmande), och sin maka, Ariadne. —
Många äro D:s binamn: Bakchos, Iakchos, Bromios, Euios
m. fl. De orter, som berömde sig af att först hafva
mottagit gudens gåfva, voro Etolien och Attika. Den
attiska Dionysoskulten framträdde tydligast i sagan
om Ikaros och i de attisk-joniska nationalfester,
som kallades de attiska dionysierna (jfr Dionysier).
Äfven på Egeiska hafvets kuster och öar
firade man jämte Zeus och Apollon mest D.; från Kreta
härstammar Ariadnesagan.
 |
| Fig. 1. Dionysiska scener från en antik sarkofag. På stora bilden Dionysos och Ariadne med Hermes och följe, åskådande hur Pan besegras af Eros. Öfre bilden (locket) visar en ystrare backisk scen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
