Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dioskurerna - Dioskurias - Dioskurios - Diosma - Diosmos - Diospolis - Diospyros - Diostos - Diozeg - Diotima - Dioxia - Dioxiantrakinon - Dioxibensol - Dioxitoluol, kem. Se Orselj - Dioxivinsyra - Dipavamsa - Dipenten - Diphteritis, patol. Se Difteri - Diphylla. Se Vampyrer - Diplanometer - Diplasiasm - Dipleidoskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af sistnämnda slag äro de båda berömda
kolossalstatyerna på Monte Cavallo i Rom.
A. M. A.
Dioskurias (lat. Sebastopolis), i forntiden
hufvudstad i Kolchis, vid Pontos Euxeinos (Svarta
hafvet). Det var en milesisk koloni och handelsplats
för de vilda kaukasiska stammarna. 66 f. Kr. var det
Mithridates’ hufvudkvarter. Ruiner vid byn Iskurija
s. ö. om Suchum.
Dioskuros (grek. Διόϛϰουϱοϛ, lat. Dioscurus),
patriark i Alexandria, d. 454. I likhet med sin
företrädare, Kyrillos, arbetade han målmedvetet
på att skaffa Alexandria primatställning inom
Öst-Roms kyrka och sökte liksom denne stöd hos
den då mäktiga munkrörelsen och det parti i de
kristologiska striderna, som stöddes af Egyptens
munkar, eutychianismen (antagandet af en enda natur
i Kristi person). Genom den s. k. röfvarsynoden i
Efesos 449 (som ej var värre än andra synoder i de
dåtida dogmatiska striderna) stod han nära målet;
den farligaste rivalen, patriarken i Konstantinopel
Flavianus, afsattes. Men D:s opolitiska hänsynslöshet
liksom motståndet från det till primat i hela
kyrkan sträfvande Rom förstörde hans sak. På det 4:e
ekumeniska mötet, i Chalkedon 451, afsattes han, och
eutychianismen fördömdes. Konstantinopels patriark
intog första platsen bland Orientens kyrkofurstar.
Hj. H—t.
Diosma L. (Coleonema Bartl. et Wendl.), bot.,
växtsläkte af fam. Rutaceæ. Arterna, som ej
äro många, utgöras af ljunglika, ständigt gröna
småbuskar. De härstamma från Syd-Afrika. Blommorna
äro tämligen oansenliga. För sitt prydliga
utseende och sin starka aromatiska lukt odlas
flera arter såsom krukväxter i växthus och
boningsrum, t. ex. D. alba Thunb., med hvita,
och D. calycina Steud., med röda blommor.
Ldt. (G. L—m.)
Diosmos (af grek. dia, genom, och osmos, lukt),
fys., kroppars gång genom porösa hinnor, skiljande
tvenne vätskor. Jfr Osmos.
Diospolis (af grek. Dios, gen. af Zeus, och
polis, stad), i forntiden namn på flera städer,
bl. a. på Kabeira, en af hufvudstäderna i Pontos, på
nuv. Mensale i Egypten, Tebe (D. magna), nuv. byn Hou
(D. parva) vid Nilens tvära krökning ofvanför Kene,
samt på Lydda i Palestina.
Diospyros L., bot., växtsläkte af fam. Ebenaceæ,
omfattar en mängd arter, träd och buskar, af hvilka de
flesta växa i varmare länder. Hufvudmassan af handelns
ebenholts erhålles af Diospyros-arter. Åtskilliga
arter hafva ätliga frukter. Mest bekant och
odlad är D. Kaki L., kakifikon, persimon,
ett af de viktigaste fruktträden i Kina
och Japan, odladt äfven i Kalifornien och
därifrån exporteradt till Europa. Andra
arters frukter äro giftiga. Jfr Ebenholts.
G. L—m.
Af de många fossila Diospyros-arter, som äro
beskrifna, torde flera, såsom grundade endast på
mer eller mindre fullständiga blad, till bestämningen
böra anses tvifvelaktiga, medan andra, af hvilka äfven
blomdelar och frukter föreligga, med säkerhet synas
angifva släktets förekomst i södra Europa under den
tertiära tiden.
A. G. N.
Diostos (grek. diostosis, af osteon, ben), kir.,
förskjutning, en leds eller ett bens försättande ur
dess riktiga läge.
Diószeg [diåsäg], köping i ungerska komitatet Bihar,
vid Ér och statsjärnvägen Grosswardein—Ér—Mihályfalva.
6,000 inv. (1901), ungrare. Storartad vinodling.
(K. B. W.)
Diotima (grek. Διοτίμα), uppgifves i Platons dialog
Symposion ("Gästabudet") såsom en vis prästinna från
Mantineia i Arkadien, från hvilken Sokrates säger sig
hafva erhållit den af honom i samma dialog framställda
idealistiska teorien om kärlekens väsen. Sannolikt
är D. en helt och hållet diktad person.
A. M. A.
Dioxia (grek. dioxeia), mus., detsamma som diapente
(se d. o.).
Dioxiantrakinon, kem., förekommer i flera isomera
former, hvilka utgöra viktiga färgämnen, såsom
alisarin, kinisarin, purpuroxantin.
Dioxibensol, kem., C6 H4 (OH)2 förekommer i 3 isomera former, kallade pyrokatekin, resorcin och hydrokinon (se d. o.).
Dioxitoluol, kem. Se Orselj.
Dioxivinsyra, kem., en s. k. ketosyra af
sammansättningen CO2H . CO . CO . CO2H,
bildar ett karakteristiskt svårlösligt
natriumsalt. Med fenylhydrazinsulfonsyra
ger den ett gult färgämne, tartrazin.
H. E.
Dipavamsa ("Öns, d. v. s. Ceylons, krönika") är
den äldsta framställningen af Ceylons historia,
särskildt att betrakta som en (syd-)buddistisk
kyrkohistoria affattad på pali från 300- à 400-talet
e. Kr. Utgifven med engelsk öfvers. af H. Oldenberg
(1879). Jfr W. Geiger, "Dīpavaṁsa und Mahāvaṁsa,
die chroniken der insel Ceylon" (1904) och "Dīpavaṁsa
u. Mahāvaṁsa u. die geschichtliche überlieferung in
Ceylon" (1905).
K. F. J.
Dipenten, Limonen, Cinen, kem., ett kolväte
af sammansättningen C10 H16, hörande till
terpengruppen. Dipenten är en vätska med angenäm
citronlukt, kokar vid 175°. Det förekommer i oleum
cinæ (maskörtolja) och uppstår bl. a. ur kautschuk
genom destillation.
Diphtheritis, patol. Se Difteri.
Diphylla, zool. Se Vampyrer.
Diplanometer, meteor., mindre vanligt instrument
för bestämmande af vindens riktning och styrka. Det
utgöres af en vindfana. Med denna bestämmes först
vindens riktning, och därefter vrides fanan 90°, så
att den är vinkelrät mot vindriktningen. Genom att
mäta den kraft, som fordras för att kvarhålla fanan
i denna ställning, kan man beräkna vindens styrka.
L. A. F.
Diplasiasm (grek. diplasiasmos, fördubbling),
språkv., fördubbling, liktydigt med gemination (se
d. o.) och reduplikation (se d. o.).
Dipleidoskop (af grek. diploos, dubbel, eidos,
utseende, och skopein, se), fys., ett af engelske
urmakaren Dent (f. 1790, d. 1853) 1844 konstrueradt
instrument för observation af solens och starkare
stjärnors kulmination. Det består af tre rätvinkliga
plana glasskifvor med parallella ytor, sammansatta
till ett rätvinkligt prisma, af hvars sidor
hypotenusan och den ena kateten utåt äro belagda med
kvicksilfver. Uppställes instrumentet framför en tub
så, att hypotenusan faller i meridianplanet och står
vinkelrätt mot tubens optiska axel, ser man genom
denna senare före och efter kulminationen två bilder
af föremålet, af hvilka den ena bildas genom direkt
reflexion mot den första (genomskinliga) katetytan,
den andra efter reflexion mot de båda öfriga sidorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
