- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
559-560

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djenne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kolgrufvorna och äfven vid stenbrott. Brytningsmetoderna
ställa sig dock olika alltefter de respektive fältens
särskilda förhållanden. Se Grufbrytning.
B. O.

Djupetsning. Se Etsningskonst.

Djupgräfning, trädg., är ett arbete, som utföres
i trädgårdar, då man för att göra jorden lämplig
för vissa växter med djupt gående rötter, t. ex.
fruktträd, bearbetar densamma till större djup än
ett spadtag. Djupgräfning kan utföras på olika
sätt alltefter matjordens och alfvens beskaffenhet.
I sin enklaste form tillgår den så, att längs ena
sidan af det ifrågavarande trädgårdslandet jorden
uppgräfves och bortföres från en smal, vanligen
högst meterbred remsa till det djup, som man
finner lämpligt för bearbetning (omkr. 45—60 cm.).
Därefter afmätes en ny, lika bred jordremsa bredvid
den förra, och härifrån kastas jorden öfver i den
uppgräfda fåran. Sålunda uppkommer en ny fåra,
som i sin tur fylles från närliggande remsa, o. s. v.
Vid s. k. holländsk djupgräfning
bortgräfves endast matjorden till ett spadtags djup från
den först afsätta remsan, och den därunder blottade
alfven omgräfves såsom vid vanlig gräfning för att
sedan täckas med matjord från nästa remsa. I den
fåra, som uppstår efter gräfning af den sista remsan
af landet, ifylles den vid landets motsatta sida
uppgräfda jorden. Som djupgräfning är ett ganska
dyrbart arbete, kan den vanligen ej utföras annat
än i jämförelsevis liten skala.
C. G. D.

Djupgående, skpsb. Det vertikala afståndet från
vattenytan till ett fartygs understa punkt kallas
fartygets djupgående. Djupgåendet angifves af
den s. k. åmningen, hvilken består af siffror,
uppsatta på eller inhuggna i stäfvarna (äfvensom
midskepps). Dessa siffror sättas på stäfvarna så,
att deras underkanter inträffa just på det antal
decimeter (eller fot) öfver kölens underkant, som
angifves af siffrorna. Då åmningen angafs i fot,
voro siffrorna vanligen romerska och af en half fots
höjd, hvadan deras öfverkanter angåfvo djupgåenden
af halfva fot. Oftast ligger ett fartyg djupare
akter än för, och man säger då, att det har
styrlastighet. Styrlastigheten är skillnaden mellan
djupgåendena akter och för. Om fartyget ligger
lika djupt både akter och för, säger man, att det
ligger ”på jämn köl”, och om det, såsom någon
gång händer, ligger djupare för än akter, säger
man, att det ligger ”på näsan” eller att det har
negativ styrlastighet. — Då för ett fartyg endast
ett djupgående angifves, bör detta vara det
största.
J. G. B. (H. W—l.)

Djuphacka, åkerbrukshandredskap med stort,
bredt blad för djup hackning, användes
hufvudsakligen vid uppodling af kärr- och mossjord.
H. J. Dft.

Djuphafsaflagring, geol. Se Abyssisk
aflagring
.

Djuphafsfauna. Se Djurgeografi, sp. 570.

Djuphafsforskning. Se Oceanografi.

Djupkultur, landtbr., åkerjordens bearbetning
till större djup än vanligt (öfver 25 cm.).
Vanligen har matjorden på våra odlade fält ett djup
af blott 10—20 cm., men om rötterna nedtränga
djupare, få de större tillgång på näring och ökadt
skydd mot torka, och djupkultur, som öppnar
djupare jordlager för rötterna, är därför egnad att
öka skördarna. Då alfven är mullrik och i
öfrigt godartad, fördjupas jorden lämpligen genom på
hösten utförd djupplöjning (rajolering), hvarvid
en del af alfven föres upp i dagen och inblandas
i matjorden. Är alfven mer hård och mullfattig,
skulle en sådan djupplöjning föra upp för mycket
rå alf i ytan, hvarigenom jordens bördighet för
längre tid kunde nedsättas. I sådant fall sker
fördjupningen småningom med några centimeters djup
för hvar gång och blott i den mån jorden blir väl
uppgödslad med kreatursgödsel. Stundom innehåller
alfven skadliga ämnen, så i synnerhet s. k. sjöjord
(se d. o.), och i sådant fall undvikes djupkultur,
emedan den kan göra jorden ofruktbar. Då alfen
är hård och mullfattig, kan djupkulturen ske
medels alfluckrare (se d. o.) eller grubber (se
d. o.), som luckrar alfven, utan att inblanda den i
matjorden. Djupkulturen fordrar stor dragkraft och
utföres (dock sällan i Sverige) helst med ångkraft
l. elektrisk kraftledning. Den djupa plöjningen
eller alfluckringen behöfver ej utföras hvarje år,
utan sker med flera års mellantid. Jfr Plog.
H. J. Dft.

Djupplöjning användes numera stundom äfven
i trädgårdar, framför allt i trädskolor, i
st. f. djupgräfning (se d. o.). För sådan plöjning
ha konstruerats särskilda s. k. djupplogar, som kunna
bearbeta jorden till ett djup af 60 cm. eller möjligen
ännu mera. Oftast användas härtill dubbelplogar,
men äfven en vanlig plog kan användas på det sätt,
att man låter den gå två gånger i samma fåra.
C. G. D.

Djupliden, kronopark i Lycksele socken, Västerbottens
län. Areal 3,070,06 har, däraf 725,80 har
impediment. Taxeringsvärde 86,500 kr. (1904).

Djuplod, Djuplodning. sjöv. Se Lodning.

Djupplog, landtbr. Se Djupkultur och Plog.

Djupplöjning, landtbr. Se Djupkultur.

Djupsjö, kronopark i Öfver-Luleå socken, Norrbottens
län, bildades 1869 af öfverloppsmarker, uppkomna
efter afvittring. Areal 9,697 har.
A. G. Lm.

Djupviken, municipalsamhälle i Umeå landsförsamling
på östra sidan af Ume älfs östra mynningsarm med
sågverk och hamn (Sandvik), som utgör tilläggsplats
för kustångarna och afgångsstation för lokalångare
uppför älfven till Umeå. Municipalsamhället,
som hade 751 inv. 1900, sammanhänger med Holmsunds
stora sågverk, som har telegraf-, telefon-, post-
och skjutsstation.

Djur, lat. animalia, och Djurriket (lat. regnum
animale
), zool. Man särskiljer alla lefvande varelser
i två grupper: djur och växter. Denna indelning beror
på föreställningar, som redan tidigt framkallats af
erfarenheten. Tidigt iakttog man mellan växter och
djur en grundväsentlig skillnad, som skulle kunna
sammanfattas så, att djuren ega känsel och förmåga
af frivillig rörelse
, hvilka egenskaper växterna
skulle sakna. Rikare och mångsidigare erfarenhet
gaf emellertid vid handen, att denna uppfattning
stödde sig endast på kännedomen om ett jämförelsevis
ringa antal af de högsta djuren och växterna, men
att det finns en hel värld af lägre, enklare byggda
varelser, inför hvilken detta kriterium lämnar oss
i sticket. Vi kunna nämligen till en början fastslå,
att protoplasmans (cellinnehållets) kontraktibilitet
och retbarhet, hvilka utgöra förutsättningen för de
högre djurens rörelse- och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free