Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnimmelseförmåga, tillkomma också växterna, äfven om
de hos djuren kommit till ojämförligt mycket större
utbildning. Hvad vidare ställflyttningsförmågan
beträffar, bör erinras därom, att många varelser,
hvilkas djuriska natur ej kan ifrågasättas, såsom
svampdjur, koraller, mossdjur m. fl., sakna denna. Å
andra sidan äro svärmsporer af vissa lägre växter
begåfvade med stor rörelseförmåga. Förgäfves söka vi
dessutom efter något särmärke mellan de rörelser, som
de lägsta växterna (t. ex. myxomyceter) och de lägsta
djuren (t. ex. amebor) utföra; huruvida dessa rörelser
äro "frivilliga" eller ej, kan i föreliggande fall ej
afgöras. På liknande sätt förhåller det sig med det
andra skiljemärket: känseln. Hos en del lägre djur
(t. ex. svampdjuren) äro särskildt nervsystem eller
sinnesorgan hittills ej påvisade; också visa dessa
djur ringa eller ingen irritabilitet. Å andra sidan
känna vi flera växter (Mimosor, Drosera o. s. v.),
som reagera på det otvetydigaste för mekanisk retning.
Stor betydelse tillmäter man skillnaden mellan
växternas och djurens ämnesomsättning. Växten
upptager oorganiska ämnen och uppbygger af dessa högre
organiska föreningar; under inverkan af ljuset och
förmedelst det i vissa af dess celler närvarande
klorofyllet upptager den ur luften kolsyra och
afger syre. Djuret däremot konsumerar, förutom
några få oorganiska ämnen, uteslutande organisk
substans. Som djuret genom den förbränning, hvilken
försiggår hos detsamma i högre grad än hos växten,
är i behof af syrgas, upptages denna ur luften,
medan tillika vid ämnesomsättningen organisk
substans ombildas till vatten, urin och kolsyra och
sålunda, i motsats till förhållandet hos växten,
kolsyra afgifves. Hos djuret försiggår sålunda
företrädesvis en oxydationsprocess, medan hos växten
reduktionsprocessen är öfvervägande. Emellertid stöta
vi äfven här på undantag. Sålunda öfverensstämmer
ämnesomsättningen hos en del växter, såsom svampar och
många parasiter, på grund af saknaden af klorofyll,
närmast med djuren, i det de konstant upptaga syre
och afgifva kolsyra. Slutligen kunna ock vissa
klorofyllhaltiga högre växter (Dionæa, Drosera,
Nepenthes) lifnära sig af färdigberedda organiska
ämnen.
Förekomsten af cellulosa (cellämne) är ej,
som förr antagits, inskränkt till växtriket,
enär den återfinnes äfven hos vissa båda en- och
flercelliga djur (rotfotingar, manteldjur). Både
växt- och djurkroppen uppbygges af celler, men medan
växtcellen är försedd med ett hölje (cellulosamembran)
är djurcellen oftast naken. I denna omständighet hafva
vi att söka den förnämsta orsaken till dessa varelsers
skilda utseende och byggnad. I det växtcellen tidigt
omgifves med ett starkt och fast hölje, förlorar
den i väsentlig mån förmågan af vidare och högre
ombildning. Växtens väfnader och organ äro därför ock
enformiga i jämförelse med den ofantliga mångfald,
som det utbildade djurets beståndsdelar förete. Den
högre och mera sammansatta organisation, som djurriket
uppnår äfven i sina lägre grupper, är säkerligen till
väsentlig del att tillskrifva den omständigheten,
att djurcellerna i allmänhet ej äro inkapslade,
utan bibehållit förmågan af mångfaldigare och
högre utveckling. Men ock beträffande denna karaktär
påträffas öfvergångsformer hos de båda rikenas lägsta
representanter. Hos lägre alger
kunna nämligen cellerna träda ut ur cellulosahöljet
och fritt simma omkring, innan de ånyo inkapslas. Å
andra sidan genomgår ett mycket stort antal encelliga
djur ett hvilostadium, under hvilket de äro omgifna
af en kapsel.
Taga vi, förutom till de här anförda skillnaderna,
hänsyn äfven till olikheten i den allmänna
byggnadsplanen hos växter och djur, så torde det
med afseende på de flercelliga formerna i båda
grupperna aldrig kunna uppstå någon ovisshet om,
huruvida man har en växt eller ett djur framför
sig. Annorlunda ställer sig frågan beträffande de
encelliga varelserna. Att vi hänföra alla encelliga,
som innehålla klorofyll, till växterna, torde vara
motiveradt därmed, att detta ämne aldrig påträffats
hos något flercelligt djur. Vidare torde medgifvas,
att sådana encelliga organismer, som upptaga fasta
substanser såsom näring eller som förete sådana
bildningar, t. ex. muskeltrådar, som äro analoga med
företeelser hos de flercelliga, kunna anses tillhöra
djurriket. Men i alla händelser återstår ett stort
antal encelliga organismer, hvilka — försåvidt vi
förmå bedöma frågan på våra kunskapers nuvarande
ståndpunkt — ännu ej differentierats så mycket, att
man skulle kunna hänföra dem vare sig till djur- eller
växtriket. Vi skulle således, förutom växter och djur,
kunna urskilja en tredje stor grupp lefvande varelser,
som man benämnt protister.
Den vetenskap, som har till uppgift att lära
oss förstå djurens uppkomst, utveckling, byggnad
och förrättningar, kallas zoologi (se d. o.). Det
första försöket att åstadkomma en i detalj genomförd
indelning af djurriket är Linnés (se d. o.) system,
enligt hvilket djuren uppdelas i följande sex klasser:
1) Mammalia, däggdjur.
2) Aves, fåglar.
3) Amphibia, kräldjur.
4) Pisces, fiskar.
5) Insecta, leddjur.
6) Vermes, maskar.
På de betydande framsteg, som kännedomen om
djurens byggnad hade gjort sedan Linnés tid,
beror det förnämligast, att det af G. Cuvier
(se d. o.) uppställda systemet i högre grad än
Linnés kan anses vara ett uttryck för de verkliga
släktskapsförhållandena. Cuvier urskiljer inom
djurriket fyra hufvudafdelningar, s. k. typer,
nämligen:
| 1) | Animalia | vertebrata, | ryggradsdjur. |
| 2) | » | mollusca, | blötdjur. |
| 3) | » | articulata, | leddjur. |
| 4) | » | radiata l. zoophyta, | stråldjur. |
| A. | Protozoa, | urdjur (encelliga djur), | |
| B. | Metazoa, | flercelliga djur. | |
| I. | Cœlenterata, | kavitetsdjur. | |
| II. | Echinodermata, | tagghudingar. | |
| III. | Vermes, | maskar. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
