- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
597-598

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. M. ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dobroje, köping i ryska guvern. Tambov. Omkr. 4,000
inv. Har årligen flera mässor med stor omsättning af
yllevaror och tågvirke.

Dobroljubov, Nikolaj Aleksandrovitj,
rysk kritiker, f. 1836 i Nizjnij-Novgorod,
d. 1861 i Petersburg, blef 1858 redaktör för den
litteratur-kritiska afdelningen i Tjernysjevskijs
tidskrift "Sovremennik" (Samtiden). Utgången ur
Bjelinskijs kritiska skola, närmade sig D. till
Tjernysjevskijs estetisk-sociologiska riktning på
demokratisk grund. Bland hans ypperliga essayer,
som innehålla djupa och mångsidiga analyser af
det ryska lifvet, märkas särskildt hans studier
öfver Ostrovskijs drama "Det mörka riket" ("Temnoje
tsarstvo") och öfver grundtanken i Gontjarovs roman
"Oblomov" (Sjto takoje oblomovstjina). En samlad
upplaga af D:s skrifter, däribland äfven elegiska och
satiriska dikter samt ett par berättelser, utkom 1862
(5:e uppl., i 4 dlr, 1896, med biografisk inledning
af Skabitjevskij). Studier öfver D. ha författats
af Tjernysjevskij (1862) och af P. Bibikov (s. å.).
A—d J.

illustration placeholder

Dobrovský, Josef, "slavistikens fader" och den
nytjechiska litteraturens grundläggare, f. 1753
i Gyermet i Ungern, d. 1829 i Brünn, ingick 1772
i jesuitorden, gjorde teologiska studier i Prag,
var 11 år lärare för en grefve Nostitz’ söner och
blef 1789 rektor vid generalseminariet i Hradište
nära Olmütz, men återvände sedan till Prag, där han
gynnades af grefve Nostitz. Efter att hafva företagit
flera antikvariska forskningsresor i Böhmen och
Mähren anträdde han, på uppdrag af k. bömiska
vetenskapssällskapet, 1792 en resa till Sverige, där
han besökte Lund, Linköping, Stockholm och Uppsala,
undersökte de af svenskarna vid stormningen af
"Lilla sidan" i Prag (1648) från Hradschin bortförda
handskrifterna och jämförde "Codex argenteus"
med de äldsta slaviska minnesmärkena. Öfver Åbo
fortsattes resan till Petersburg. — Bland D:s många
lärda skrifter, som äro af historiskt, arkeologiskt
och filologiskt innehåll, skrifna på tyska och
publicerade af k. bömiska vetenskapssällskapet,
märkas: Geschichte der böhmischen sprache und
literatur
(1792; 3:e uppl. 1818), Literarische
nachrichten von einer 1792 unternommenen reise
in Schweden und Russland
(1795), en viktig
glossografisk urkund, "Scriptores rerum bohemicarum"
(1783—84, tillsammans med Pelzel), Deutsch-böhmisches
wörterbuch
(1802—21), Ausführliches lehrgebäude der
böhmischen sprache
(1809; 2:a uppl. 1819), Entwurf
zu einem etymologikon der slavischen sprachen
(1813;
2:a uppl. 1833), Zur kenntniss der alten und neuen
slavischen literatur, der sprachkunde nach allen
mundarten, der geschichte und alterthümer
(1813—14)
och Institutiones linguæ slavicæ dialecti veteris
(1822). Lefnadsteckningar af D. utgåfvos på tjechiska
af Rittersberg 1829, Palacký 1833, Hanuš 1867 och
Brandl 1883 samt på ryska af Snjegirev (Kazan 1884).
(A–d J.)

Dobrudscha l. Dobrodža (rum. Dobrogea), landskap
i Rumänien, bildande en halfö mellan nedre Donau i
v. och n. samt Svarta hafvet i ö. Administrativt hör
dit äfven Donaus delta. I s. markerar en i sicksack
gående linje från Silistra till Ilanlîc gränsen mot
Bulgarien. 15,536 kvkm., eller, bortsedt från Donaus
delta, 11,000 kvkm. D. är en af lössaflagringar
täckt, skoglös högslätt af 100—200 m. höjd, i södra
delen genomdragen af Carasusänkan, som järnvägen
Bukarest—Černavoda—Constanza följer. I nordvästra
delen går ett isoleradt gnejsberg från Donau vid Mǎcin
i riktning mot Tulcea, hvilket vid Tutuiat har en höjd
af 456 m. Söder därom går en annan, af lerskiffer
bestående bergsträckning utefter högra stranden af
floden Taita ända fram till kustsjön Razelm. Den når
i Sacar Bair 400 m. Längs Svarta hafvet ligger en rad
strandsjöar, af hvilka den största är Razelm, som i
s. hänger samman med Golovița, Zmeica och Sinoe. I
dessa framställes salt. Förr var D. alltigenom en
stäpp; nu börjar åkerbruk alltmer vinna terräng
(1901 voro 3,370 kvkm. odlade, i synnerhet med korn,
majs och hvete); boskapsskötsel är dock hufvudnäring,
särskildt finnas här stora hjordar af får. Klimatet är
osundt. Befolkningen, som består af rumäner, bulgarer,
greker, tatarer och tscherkesser, är gles, 258,242
pers. (1899). En kanal, parallell med ofvannämnda
järnväg genom Carasusänkan, är projekterad. Något
sydligare går Trajanusvallen (se d. o.). D. är deladt
i två län, Tulcea och Constanza. Dess viktigaste
hamnstad är Constanza (se d. o.). — Före 1878
tillhörde D. den turkiska provinsen Bulgarien. I
strategiskt hänseende är det af stor vikt, dels
genom sitt läge kring Donaumynningarna, dels som den
bekvämaste vägen norrifrån till Konstantinopel. Också
begagnade ryssarna denna väg under krigen 1828, 1854
och 1877. Efter fredsslutet i San Stefano 1878 gaf
D. anledning till ett lifligt meningsutbyte mellan
rumänerna och ryssarna, hvilka senare fordrade, att
furstendömet Rumänien skulle taga det i utbyte mot
en del af Bessarabien, hvilken skulle införlifvas med
Ryssland. Berlinkongressen 1878 biföll i traktatens
art. 45 Rysslands fordran. I början af 1879 tog
Rumänien D. i besittning.
(J. F. N.)

Dobrzyń [då’brʃynj], ry. Dobrsjin, stad i
rysk-polska guvern. Płock, vid Drewenz, på gränsen
till Västpreussen. 2,492 inv. (1897). — Om Bröderna af D. se Tyska orden.

Dobschau. Se Dobsina.

Dobsina [-ʃi-], ty. Dobschau, bergstad i ungerska
komitatet Gömör, slutstation på statsjärnvägen
Bánréve—D., i en dal af Karpaterna. 5,115 inv. (1900),
tyskar och slovaker. Koppar-, järn-, silfver-, kobolt-
och nickelverk. I den närbelägna, vildtromantiska
Stracenadalen, där en klimatisk kurort anlagts,
upptäcktes 1870 den berömda Dobsina-isgrottan. En
liten ingång i n. leder till den öfre grottan, en
hall af 11 m. höjd, 120 m. längd och 50—60 m. bredd,
hvars väggar och delvis äfven hvalf äro beklädda med
is. Härifrån för vägen till den efter upptäckaren
uppkallade Ruffinyi-korridoren, som är 80 m. lång,
6—15 m. bred och 15—22 m. hög; dess ena vägg består
af ren is. Genom en i isen bruten tunnel kommer man så
till en mindre grotta med härliga isbildningar. Högsta
temperaturen i det inre är + 5° C., lägsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free