Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Docka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
två bärpontoner af resp. 46 och 29 m. längd, hvilka
kunna användas hvar för sig eller hopkopplade för
dockning af mindre eller större fartyg äfvensom
för dockning af hvarandra (själfdockning; se
fig. 4). Dockan balanseras medelst två flytande
motvikter, de s. k. stöttpontonerna, hvilka med
parallellrörelse äro förenade till bärpontonerna
och i likhet med dessa senare kunna i mån af behof
vattenfyllas. Dockans största lyftkraft är 2,250 ton.
Världens kraftigaste flytande docka är förlagd i
Algiers (vid New Orleans); den byggdes 1901 och har
en lyftkraft af 18,000 ton. Förutom denna hafva
följande flytande dockor en lyftkraft af minst
15,000 ton: två i Hamburg, byggda 1897 och 1903,
lyftkraft resp. 17,000 och 17,500 ton (den senare,
179,8 m., är den längsta existerande flytande docka);
Bermudadockan, byggd 1902 för engelska marinens
räkning, lyftkraft 16,500 ton; den s. k. Deweydockan,
afsedd att för amerikanska flottans räkning förläggas
vid Filippinerna, byggd 1906 enligt en af svenske
ingenjören Hanson patenterad typ, lyftkraft 16,000
ton; en i Rotterdam, lyftkraft 15,600 ton; en i New
York, byggd 1901, lyftkraft 15,000 ton samt en i Pola,
byggd 1903, lyftkraft 15,000 ton.
6. Sjöv. Upphöjning af trä på en vals eller ett
vindspel o. d.
Dockmästare, en dockas arbetschef, förestår dockan
icke blott i tekniskt, utan vanligen äfven i
ekonomiskt afseende.
Dockport. Se Docka 5.
Dockspel. Se Marionett.
Docksätt. Se Docka 5.
Dockum. Se Dokkum.
Dockum. 1. Jost van D., f. 1753, d. 1834 som
viceamiral i dansk tjänst, utmärkte sig på Schelde
1809—13 som chef på ett af de franska linjeskepp, som
bemannats med danskar. — 2. Karl Edvard van D., den
förres son, dansk sjömilitär, f. 28 febr. 1804, d. 29
jan. 1893, tjänade 1823—29 i franska Medelhafsflottan,
hvarunder han deltog i slaget vid Navarino (1827) och
belägringen af Patras (1828), var 1839—44 adjutant hos
guvernören öfver Dansk-västindiska öarna, blef 1847
kapten och förde 1848—50 befälet öfver en korvett i
Östersjön. Därefter var han nov. 1850—början af 1852
marinminister, utnämndes 1853 till kommendörkapten och
var 1857—60 sändebud vid stor-britanniska hofvet. 1864
anförde D. danska Östersjöeskadern, var 1866—67
för andra gången sjöminister samt blef 1868 amiral
och chef för sjöofficerskåren. Han tog 1874 afsked.
E. Ebg.
Doctissime!, lat., höglärde herre.
Docti viri male pingunt, lat., lärda män skrifva
(vanligen) en dålig handstil.
Doctor, lat., lärare. Se Doktor.
Doctor ecclesiæ (lat., "kyrkolärare"), plur. doctores
ecclesiæ, ett hedersnamn inom katolska kyrkorna
på sådana teologer, hvilkas läror i särskild grad
vunnit auktoritet inom kyrkan och hvilkas lif utmärkts
af stor helighet. Namnet ha de fått däraf, att de,
enl. Benedikt XIV (1740—58), icke blott lärt i kyrkan,
utan lärt kyrkan. — Grekiska kyrkan brukar räkna 5
doctores ecclesiæ: Athanasios, Basileios den store,
Gregorius af Nasians, Chrysostomos, Kyrillos af
Alexandria. Inom den romerska kyrkan sker upphöjelsen till doctor
ecclesiæ numera genom påfven och är den högsta graden
af helgonförklaring. Särskildt var Pius IX bekant
genom sina utmanande upphöjelser (Frans af Sales,
Liguori). Vid Leo XIII:s död voro följande doctores
ecclesiæ: Ambrosius, Hieronymus, Augustinus, Leo
den store, Hilarius, Petrus Chrysologus, Gregorius
den store, Isidorus af Sevilla, Petrus Damiani,
Anselm af Canterbury, Bernhard af Clairveaux,
Tomas från Aquino, Bonaventura, Frans af Sales,
Alfonso Maria de Liguori, Kyrillos af Jerusalem,
Johannes Damascenus och Beda.
Hj. H—t.
Doctor of divinity [då’ktə əv divi’niti], eng.,
förk. D. D., teologie doktor.
Doctors’ commons [då’ktəṡ kå’mənṡ], förkortadt
D. C., byggnad i London invid S:t Pauls
kyrkogård,, fordom tillhörande en sammanslutning
af engelska advokater. Tomten inköptes 1567 af
några dess medlemmar, hvilka där byggde ett hus
för domare och advokater vid de andliga och
amiralitetsdomstolarna. Kollegiets medlemmar
inkorporerades 1768 som "College of doctors of
law exercent in the admiralty and ecclesiastical
courts". Som villkor för att kunna ifrågakomma
till inval gällde att vid engelskt universitet ha
promoverats till juris doktor, och medlemmarna
af kollegiet egde uteslutande rätt att praktisera i
andliga och amiralitetsdomstolar, hvilkas sessioner då
också höllos i Doctors’ commons. Kollegiet afskaffades
1857, då äfven de nämnda domstolarna blefvo öppna
för alla advokater.
Doctrina de insignibus, lat. Se Heraldik.
Document humain [dåkymä̃’ ymä̃’], fr., "människourkund",
bevis ur erfarenheten, fall ur verkliga lifvet,
enligt E. Zolas och naturalismens teori grundvalen
för all konst.
Dóczi [då̄tsi], Lajos, ungersk författare, f. 1845
i Oedenburg, studerade juridik och anställdes af
Andrássy vid ungerska inrikesministeriets pressbyrå,
där D. genom sina kraftiga artiklar mot den af Tisza ledda oppositionen steg så i gunsten,
att han på 1870-talet utnämndes till afdelnings-
och hofråd vid utrikesministeriet i Wien samt erhöll
ungersk adelsvärdighet. Med lustspelen A csók (1871;
"Kyssen", 1884) och Emminor (1896) vann D. Ungerska
akademiens Teleki-pris. Han har vidare författat
sorgespelet Utolsó próféta (1868), åtskilliga dramer
och lustspel, noveller och dikter samt öfversatt
förra delen af Goethes "Faust" (1872; ny uppl. 1878)
och Schillers "Wallenstein" (1903) m. m.
Dodabetta, högsta toppen på Nilgiri i södra delen af
Västra indiska halfön. 2,630 m.
Dod-Ballapur [dåd-bālā’pōə], "Stor-B." (till skillnad
från det 22 km. nordligare belägna "Lilla B.", Chik
B.), stad i distriktet Bangalore af brittisk-indiska
vasallstaten Mysore, vid Arkavatifloden. Omkr. 8,000
inv. Stort, gammalt fort. Bomullsindustri.
Dodd [då’d], William, engelsk skriftställare, f. 1729,
utnämndes 1763, oaktadt sitt utsväfvande lefnadssätt,
till hofpredikant, men afsattes 1776 från denna
syssla, emedan han genom löfte om mutor sökt förmå
lordkanslern att skaffa honom ett pastorat, och blef
1777 hängd för växelförfalskning. Mest kända bland
hans många arbeten äro Beauties of Shakespeare (1752;
flera gånger utgifven, bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
