Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dolente ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vasilij Lukitj D., sedan de alla förklarats skyldiga
till högförräderi. Jekaterina, som 1741 hölls
inspärrad i kloster, frigafs af kejsarinnan Elisabet
och blef 1745 gift med general Bruce.
6. Vasilij Krimskij Michajlovitj, furst D., f. 1722, d. 1782, general-en-chef 1762, eröfrade 1771 Krim och fick därför tillnamnet Krimskij ("den krimske").
7. Jurij Vladimirovitj, furst D., general, f. 1740, d. 1830, efterlämnade en samling memoarer, som utgåfvos 1840.
8. Ivan Michajlovitj, furst D., skald af Derzjavins
skola, f. 1764, d. 1823, räknas såsom en af Rysslands klassiske författare. Hans dikter, som utgöras af oden, epistlar, satirer o. d., utgåfvos 1806 (ny uppl. 1849).
9. Michail Petrovitj, furst D., generaladjutant,
f. 1780, stupade i striden vid Virta bro, 27
okt. 1808, såsom chef för ryska avantgardet.
10. Vasilij Andrejevitj, furst D.,
f. 1804, d. 1868, var krigsminister 1849—56 och
chef för tredje afdelningen af kejserliga kansliet
(polisminister) 1856—66.
11. Peter Vladimirovitj, furst D.,
författare, f. 1817, d. 1868 i Bern, ådrog sig
kejsar Nikolaus’ onåd genom sitt, under pseudonymen
"grefve d’Almagro" utgifna, arbete Notice sur les
principales familles de la Russie (1843; 3:e
uppl. 1858, "Notiser om de förnämsta adliga familjer
i Ryssland", 1843), förvisades för en tid till Vjatka,
vistades sedermera några år i Petersburg och bosatte
sig därefter i Paris. Där utgaf han sin ryktbara
bok La vérité sur la Russie (1860, 2:a uppl. 1861;
"Sanningen om Ryssland", öfv. af J. A.
Kiellman-Göranson 1861), hvilken i så hög grad
väckte de ryska maktegandes förbittring, att
författaren dömdes förlustig sina gods i Ryssland
och till ständig landsflykt. Utom ofvannämnda verk
utgaf D. bl. a. en historia öfver ätten Dolgorukov,
Skasanie o rodje knjasej D. (1840), och ryska
adelns ättartaflor, Russkaja rodoslovnaja kniga
(1854—57), samt Mémoires (1867—71).
12. Jekaterina Michajlovna Dolgorukova, kejsar
Alexander II:s (se denne) morganatiska gemål.
(J. Th. W. A—d J.)
Doliarin, farm., ett ägghvita digererande enzym i
saften af Ficus doliaria Mart. i Brasilien.
C. G. S.
Doliche, fordom stad i syriska landskapet Kommagene,
v. om Eufrat, berömd för sina varma bad och Zeus
Dolichenos’ tempel (om denne inom romerska rikets
provinser dyrkade gud se Hettner: "De Jove Dolicheno",
1887, och Kan, "De Jovis Dolicheni cultu", 1901);
sedermera biskopssäte (den nuv. apostoliske vikarien
i Sverige, Bitter, är biskop "in partibus" af D.).
Dolichocephal, långskallig. Se Dolikocefal.
Dolichoderinæ, zool., underfamilj af myrornas grupp,
omfattande arter, som hafva en enda petiolarled
och hvilkas arbetare ha rudimentär gadd samt äro
utrustade, ensamma bland alla myror, med analkörtlar,
som afsöndra ett ämne med stark, karakteristisk lukt
("Tapinoma-lukt"). Spetsen af abdomen är nedåtriktad,
så att den, uppifrån sedd, helt och hållet döljes
af 4:e abdominalsegmentet, och kloaköppningen är
springformig. Larverna spinna ej kokong, så att
pupporna äro nakna. — Hit höra af svenska myror
Tapinoma erraticum, små (2,5—3,5 mm.) svarta myror med fin, ljus
hårbeklädnad, hvilka bo under stenar och på Öland
ej äro sällsynta. Afsöndringen från analkörtlarna,
som har en icke oangenäm, myskartad lukt, användes
af Tapinoma såsom försvarsmedel. Man ser dessa små
myror i strid med fiender högt upplyfta sin abdomen
och vrida dess spets med den därur framträdande
sekretdroppen mot angriparens hufvud. Sekretet tycks
hos därmed berörda myror framkalla häftiga smärtor och
konvulsioner, så att de förlora herraväldet öfver sina
rörelser, fastän döden endast långsamt följer. — Det
sydeuropeiska släktet Liometopum bor alltid i träd,
särskildt ekar, och då myrornas tallösa skaror vimla
öfverallt på stam och grenar, ursinnigt angripande
hvar och en, som kommer deras träd för nära, blir
det påtagligt, att de bilda en verksam skyddsvakt mot
skadedjur. På samma sätt förhåller sig det Liometopum
närstående släktet Azteca, som i Brasilien bebor
imbaubaträdet och skyddar det för bladskärande myror
(se d. o.). Ännu en med föregående nära besläktad myra
af samma underfamilj, Iridomyrmex cordatus, som på
Sundaöarna bebor de knölformigt uppsvällda och med
en mängd håligheter till myrbostäder bekvämt inredda
stammarna af de epifytiska växtsläktena Hydnophytum
och Myrmecodia, har gjort sig känd såsom en varm
försvarare af den växt, som skänker den fristad.
G. A—z.
Dolichopodidæ, zool. Se Långbenflugor.
Dolichopus, zool. Se Långbenflugor.
Dolichos (grek.). Se Olympiska spelen.
 |
| Dolichos Lablab albus. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
