Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domitius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Domkrafter begagnas allmänt vid byggnadsarbeten, vid
järnvägstrafiken äfvensom i maskinverkstäder o. s. v.
G. R. D.*
Domkrets, arkeol. Se Domarring.
Domkval, jur., tadlande yttrande angående
dom, som vunnit laga kraft. Domkval är i lag belagdt med böter.
Domkyrka (jfr Dom) l. Katedralkyrka (ecclesia
cathedralis) är kyrka för stiftets biskop, och i dess
kor står biskopens cathedra, en upphöjd stol med
baldakin. Domkyrkan är bestämd för biskopens religiösa
ämbetsförrättningar liksom för domkapitlens åligganden
i gudstjänsten. Såsom belägen i centrum för den
kyrkliga förvaltningen och det kyrkliga lifvet blef
domkyrkan rikligare än öfriga kyrkor donerad genom
själagåfvor, testamenten, tionde och andra anslag från
kyrkliga och världsliga myndigheter samt i synnerhet
från enskilda, som gåfvo i syfte, att mässor skulle
hållas för deras själafrid. Äfven i Sverige blefvo
domkyrkorna föremål särskildt för biskopars, prelaters
och kanikers omvårdnad, och det föreskrefs, att präst
borde ihågkomma sin stiftskyrka i sitt testamente,
hvarjämte otaliga gåfvor och testamenten inflöto
från lekmän. Dessa inkomster fördelades eller voro
särskildt bestämda för biskopsbordet, domkyrkan
eller såsom prebende för särskilda kanonikat. En
viktig inkomst var tionde, såsom fattigtionde,
som understundom anvisades till domkyrkornas
uppbyggande och praktfulla utstyrsel. Liksom andra
kyrkor åtnjöto domkyrkorna frälserätt för sina gods,
dock i regeln ej för nyförvärfvadt gods utan särskildt
privilegium. Talrika skyddsbref af påfvar och konungar
utfärdades. Sålunda gjordes gudstjänsten i domkyrkan
allt vidlyftigare, mässorna allt talrikare och i
samband därmed domkyrkans utstyrsel allt dyrbarare
med kronor och monstranser, altarkläden och mässhakar
m. m. af guld eller silfver. Genom reformationen
skedde en fullständig omkastning. Gustaf Vasa indrog
domkyrkogodsen och sköflade domkyrkorna, hvarjämte
äfven biskopsgods och prebenden indrogos. Västerås
ordinantia (1527) stadgade, att domkyrkorna i likhet
med biskopar och kaniker skulle utlämna registren,
d. ä. jordeböcker, på alla sina räntor i afrad,
tionde, penningar, smör, järn etc. Några sådana ännu
bevarade register vittna om domkyrkornas rikedom under
medeltiden. Det blef därefter staten, som hade att
bestämma om domkyrkans underhåll, icke längre för
den dyrbara och ceremoniella gudstjänstens skull,
utan om det "nödtorftiga underhåll", hvarom säges i
1571 års kyrkoordning. Den förnämsta inkomsten blef
den kyrkotiondespannmål, som kallades domkyrkotunna
(se d. o.). Andra inkomster äro — olika på olika
ställen — bänkhyror, afgifter för själaringning
samt för ringning och begagnande af effekter vid
begrafningar, inkomster af ett eller annat gods
m. m., hvarmed domkyrkans underhåll och de för
gudstjänsten nödiga utgifterna bestridas. Äro dessa
otillräckliga eller saknas för något ändamål, skall
domkyrkan underhållas af församlingen på sätt om
kyrkors underhåll är föreskrifvet. Den praktiska
omsorgen och förvaltningen härvidlag tillhöra en
domkyrkosyssloman (se d. o.) eller ett domkyrkoråd (se
d. o.). — Till antalet voro domkyrkorna i Sverige med
Finland under medeltiden 7, nämligen, efter ordningen
redan i Magnus Erikssons landslag, i Uppsala, Linköping, Skara,
Strängnäs, Västerås, Växjö och Åbo. Efter
reformationen tillkommo genom stiftsdelningar
domkyrkor i Göteborg, Mariestad (en tid efter
1580), Karlstad, Kalmar, Visby, Härnösand och Luleå
(1904). Genom Roskildefreden (1658) tillkom Lunds
gamla domkyrka, hvadan efter Finlands förlust antalet
domkyrkor utgör f. n. (1906) 13 i samma antal stift,
men skall framdeles utgöra 12, enär 1903 års riksdag
beslöt, att Västerbottens och Norrbottens län skulle
fr. o. m. 1904 skiljas från Härnösands stift för att
bilda ett nytt stift, men däremot Kalmar och Växjö
sammanslås till ett, Växjö stift, med biskopssäte
i Växjö, så snart endera biskopen i Kalmar eller
Växjö afgått.
De gamla domkyrkorna, som uppfördes under den
katolska tiden, äro i allmänhet af ett prydligt
byggnadssätt. Några domkyrkor, särskildt de
i Uppsala, Skara och Lund, äro bland Sveriges
förnämsta arkitektoniska mästerverk (se bilder af
dem vid de resp. artiklarna). Åtskilliga domkyrkor,
i första rummet Lunds, hafva betydande egendomar.
A. Th. S. (L. M. B.).
Domkyrkoinspektör. Se Domkyrkosyssloman.
Domkyrkoråd, en myndighet, som innehar närmaste
vården och förvaltningen vid vissa svenska domkyrkor,
nämligen i Lund, Göteborg och Kalmar. Vid öfriga
domkyrkor, utom Luleå, skötes ekonomien af en
domkyrkosyssloman (se d. o.). Domkyrkorådet i
Lund består af fem ledamöter, hvaraf domprosten
och borgmästaren i Lund äro själfskrifna, men de
öfriga utses bland domkyrkoförsamlingens ledamöter
för 5 år i sänder. Det eger att till biträde utse en
kamrerare eller inspektor (k. stadgan 17 nov. 1859). —
Domkyrkorådet i Göteborg eger en kassaförvaltare,
som af kyrkonämnden uppbär de af kyrkofullmäktige
anslagna medlen. — Domkyrkorådet i Kalmar består
af landshöfdingen, biskopen, domkapitlet, en
magistratsperson och sex af Kalmar stads församling
valda ledamöter (k. br. 12 febr. 1831). — Vid
Västerås domkyrka skall sysslomannen i viktigare
ärenden handla i samråd med ett slags domkyrkoråd,
kalladt domkyrkostyrelsen (domkapitlet med
landshöfdingen som ordförande; jfr k. br. 18
sept. 1816). — Litt.: Beskow. "Stadganden
ang. kyrkan och dess egendom" (1898).
L. M. B.
Domkyrkostyrelse. Se Domkyrkoråd.
Domkyrkosyssloman är förvaltare af domkyrkans
ekonomi. Under medeltiden kallades han i Sverige
oftast yconomus l. syssloman och hade, såsom titeln
angifver, att vårda sig om ekonomien, i det han sörjde
för kapitelmedlemmarnas underhåll, mottog gåfvor och
andra inkomster till domkyrkan, bestred utgifterna
samt aflade årlig räkenskap inför kapitlet för sin
förvaltning. Enligt 1571 års kyrkoordning skulle
en sådan finnas vid hvarje domkyrka och öfvervaka
domkyrkobyggnadens yttre vård, likaledes i fråga
om alla dess tillhörigheter och däröfver upprätta
inventarium. 1681 års kyrkoordning stadgar, att han
skall vara prästman och antagas af biskopen med
kapitlets vetskap och samtycke. Han skall ställa
borgen för sin förvaltning. Domkyrkosyssloman finnes
ej vid Luleå domkyrka, hvars ekonomi skötes såsom
vid vanlig kyrka, ej heller vid Lunds, Göteborgs och
Kalmar domkyrkor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
