Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domän ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med kr. 459,251,263: 15, same att statsverkets skulder
vid samma tid utgjorde kr. 383,945,168: 89. Statens
skogar, hvilkas värde vid 1904 års slut uppskattades
till 96,309,385 kr., förvaltas omedelbart för kronans
räkning. Af domänerna i öfrigt äro åtskilliga
anslagna till allmänna ändamål (t. ex. boställen
samt hemman, anvisade till undervisningsanstalter
och fromma stiftelser), en obetydlig del är med
ständig besittningsrätt upplåten åt åbor, men det
stora flertalet utarrenderas för kronans räkning
och säges därför vara under dess "omedelbara
disposition". Förvaltningen af domänerna är, med några
oväsentliga undantag, uppdragen åt Domänstyrelsen
(se d. o.), som utöfvar densamma med biträde af
K. M:ts befallningshafvande, domänintendenter och
skogsstatens tjänstemän. Statens skogar hafva under
de senaste årtiondena betydligt ökats genom inköp af
skogsproduktiv mark, hvaremot ett mycket stort antal
af statens mindre jordbruksdomäner, mest indragna
militieboställen, under samma tid försålts. 1906
beräknades statsverkets inkomster af skogsmedel och
arrendemedel till resp. 7,500,000 kr. och 1,700.000
kr. Utom de egentliga domänerna eger svenska staten
jämväl annan fast egendom, som visserligen icke gifver
kronan någon direkt afkastning, men dock bereder
det allmänna vissa förmåner, t. ex. de byggnader och
egendomar, som äro upplåtna åt den kungliga familjen
eller till ämbetslokaler och boställen. Enligt
77 § K. F. eger konungen icke att, utan riksdagens
samtycke, genom försäljning, förpantning, gåfva eller
på annat sätt afhända kronan dess fastigheter, och i
samma lagrum stadgas, att dessa skola förvaltas efter
af riksdagen fastställda grunder. Litt.: "Historik
öfver förvaltningen af kronans utarrenderade egendomar
intill år 1883" (af S. Lewenhaupt i Domänstyrelsens
und. berättelse 1883—87.
R. V.
Intill 1808 uppstodo, tillökades och förminskades
domänerna i Finland öfver hufvud på samma sätt
som i Sverige. Tillämpningen af kronans regalrätt
i detta glest bebyggda land bragte likväl
en proportionsvis större areal under statens
disposition än i Sverige. En del af de finska
statsdomänerna växer fortfarande genom bildandet
af nya kronoparker, hvarjämte den under kronans
omedelbara disposition stående jorden vunnit en
skenbar, men öfvergående tillökning genom inlösen
af donations-(frälse-)godsen i Viborgs län
(se Donationsgods). F. n. (1906) bestå
de finska statsdomänerna af kronoskogar, kronofisken
och jordagods med åkerbruk. Kronoskogarna och
kronoparkerna, som 1903 utgjorde 13,067,750
har, förvaltas omedelbart för kronans räkning af
Forststyrelsen. Fiskerierna äro utarrenderade och
stå under tillsyn af en särskild fiskeriinspektör. Af
jordagodsen äro de allmänna kronohemmanen (vid pass
1,425 mtl 1898) mot viss ränta upplåtna åt åboar
under ständig besittningsrätt. Dessa hemmans antal
minskas oupphörligt genom skatteköp. Kungsgårdarna,
boställena — till allra största delen militieboställen
— och kronans öfriga lägenheter (tillsammans 861
hemman om sammanlagdt 487 mtl eller 266,321 har areal,
hvaraf 799 militiehemman om 423 mantal l. 247,432 har)
äro utarrenderade för kronans räkning och förvaltas
enligt särskilda förordningar af 26 april 1871,
16 okt. 1894 m. fl. För uppsikten öfver dessa lägenheter äro anställda (1905) 3 boställsforstmästare och 10 boställsinspektorer. Årliga totalinkomsten
af de finska kronoskogarna har åren 1902 och
1903 uppgått till resp. 3,692,415 och 6,529,814
mark och utgifterna för skogsförvaltningen till
resp. 741,959 och 1,173,772 mark. — Arrendena samt
öfriga kronans inkomster från kungsgårdarna,
kronoboställena och andra lägenheter samt
kronofiskeverken utgjorde 1904 867,716 mark.
A. G. F.
I Danmark liksom i Sverige bestodo konungarnas
inkomster fordom hufvudsakligen i afkastningen
af jordegendomar, som antingen af ålder voro
ställda till deras förfogande eller genom köp,
konfiskation eller på annat sätt förvärfvats af
dem. Vid reformationens genomförande blefvo äfven
där många af de katolska kyrkogodsen indragna till
kronan. 1660 egde staten något mer än hälften
af hela landets jord, men sålde 1661—70 105,000
tnr hartkorn för att få medel till botande af det
föregående krigets olyckor. Samtidigt vann den genom
konfiskering 15,000 tnr och egde därmed kvar 110,000
tnr. 1763 egde staten ännu omkr. en sjättedel af
landets bondegods, men sålde ånyo en betydande del
däraf på grund af penningbrist. Slutligen blefvo
1851 de sista staten tillhöriga hemmanen sålda till
"arvefæste" (d. v. s. egendomar, som tillhöra
innehafvaren med full eganderätt, men för hvilka
en viss afgift årligen erlägges till staten) och de
flesta hufvudgårdarna fullständigt afyttrade. Numera
eger staten endast ett par herrgårdar, några mindre
jordlotter samt några sjöar och mossar. De afgifter,
som "arvefästebönderna" erlägga, utgöra största delen
af Danmarks domänintäkter och stego 1904—05 till
553,000 kr., af hvilka 460,000 voro jordeboksafgifter
och 65,000 arrendeafgifter för ostronfisket i
Limfjorden, hvilket är ett regale. Därtill komma
inkomsterna af statens skogar (inalles 58,400 har,
däraf 23,500 i norra Själland och 31,100 i Jylland),
nämligen 340,000 kr.
E. Ebg.
I Norge voro förhållandena under medeltiden ungefär
desamma som i Sverige. Kronan egde en rätt betydande
jordegendom, som väl stundom undergick minskning, men
dock alltid åter tillväxte — det senare företrädesvis
genom omfattande reduktioner, af hvilka man känner
flera från 14:e årh. Vid reformationen blef antalet
af dessa gods betydligt ökadt därigenom, att
många till kyrkorna och klostren hörande egendomar
indrogos. Under den dansk-norska statens finansiella
nöd i 17:e årh. pantsatte man (från 1628) norska
kronogods, och efter 1660 blefvo sådana realiserade i
stor skala. Omkr. 1720 förklarades äfven det egentliga
kyrkogodset (icke mensalgodset) för statsegendom och
såldes. F. n. eger norska staten endast få egendomar,
som i strängare mening kunna kallas domäner. — Bygdö
(Ladegårdsöen) vid Kristiania, som 1837 af staten
såldes till Karl Johan och 1863 af Karl XV såldes till
staten, är statsdomän, men eger föga betydelse. Den
mest inbringande statsdomänen är Kongsbergs
silfververk. På senare tider hafva årligen skogar
inköpts för statens räkning. Administrationen af de
flesta statsegendomarna tillhör dels finans-, dels
landtbruksdepartementet. Se Storth:s Meddelelser n:r
10 1898, som omfattar statens egendomar vid slutet af
1896, n:r 10 1900—1901 (1:e tillæg, 1897—99) och n:r
10 1903—04 (2:et tillæg, 1900—1902). Senare uppgifter
saknas.
Y. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
