- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
707-708

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donati ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

37 km., den andra en längd af 33 km. —
Efter sammanflödet strax nedanför Donaueschingen
(omkr. 690 m. ö. h.) gör D. en krökning mot s., flyter
därefter i riktning mot ö. och n. ö. och kommer in
i Schwabiska Jura, som den genombryter, slingrande
sig genom en trång, ofta vildt romantisk dalgång. I
den porösa kalkstensbädd, hvarigenom floden till
en början rinner, förlorar den mellan Immendingen
och Möhringen en del af sitt vatten, hvilket åter
strömmar fram 11 km. i s. ö. vid byn Aach och rinner
ut i Bodensjön. Under somrarna försvinner vattnet så
fullständigt, att hela flodbädden från stället, där
vattnet går ned i jorden, och till Tuttlingen ligger
torr (i medeltal 77 dagar på året). D:s genombrott
genom Jura är det vackraste partiet i dess öfre
lopp. Inkommen på Württembergs område, går D. genom
svart moss- och torfjord. Vid Ulm (466 m. ö. h.), på
gränsen till Bajern, upptages fr. h. det första större
tillflödet, floden Iller, som vid sammanflödet har mer
vatten än D. själf (näml. 68 kbm. i sekunden mot 65
kbm. i sek. hos D.). Där blir D. segelbar. Segelfarten
från Ulm besörjes ännu nästan på samma sätt som för
tre hundra år sedan, nämligen med flatbottnade, lätta
farkoster, hvilka byggas på platsen och sändas nedåt
floden för att jämte sin last försäljas, enär hela
sträckan till Donauwörth är så fylld af strömdrag
och andra hinder, att man ej med dessa fartyg kan gå
uppför floden. Med fortfarande nordöstlig riktning
flyter D. genom bajerska höglandet, flerstädes genom
kärrtrakter (D.-Ried och D.-Moos). Vid Donauwörth
upptages fr. v. bifloden Wörnitz. Längre fram
tillströmma fr. h. Lech samt fr. v. Altmühl,
Naab och Regen, den sistnämnda vid Regensburg
(340 m. ö. h.), där D. når sin nordligaste punkt
och där de första utsprången från Böhmerwald
tvinga floden att ändra riktningen, hvilken först
blir östlig och därefter öst-sydöstlig. Härunder
flyter D. genom ett fruktbart bäcken, i hvars midt
Straubing ligger. Efter att fr. h. hafva upptagit
Isar kommer D. in i en bergstrakt och når vid Passau
Österrikes gräns, hvarest den har en bredd af 240
m. vid 292 m. höjd öfver hafvet. Fr. h. upptages där
Inn. Sedan fortsättes loppet än genom bergpass,
än genom slätter, förbi Linz, Krems och Wien,
till Ungern, och därunder upptagas fr. h. Traun och Enns.
Vissa delar af denna sträcka, på hvilken de ryktbara
forsarna Strudel och Wirbel finnas
(nedanför Grein), anses vara bland de vackraste i Europa.
Forsarna voro förr svåra hinder för trafiken, men hafva genom sprängningar på
1860-talet gjorts ofarliga. (Ända tills D. flyter
in i Ungern, utgör den en nästan bestämd geologisk
gräns. På norra sidan träffas, intill Regensburg,
jurabildningar, men nedanför denna stad granit;
på södra sidan däremot nästan uteslutande tertiära
och yngre lager.) När floden vid Krems lämnat den
trånga, mångbesjungna Wachaudalen, förgrenar den sig
i en mängd kanaler, hvilka slingra sig mellan låga,
trädbevuxna öar ("auen"). I detta virrvarr af vatten,
sandbankar, holmar och rik växtlighet har människan
ännu ej kunnat besegra naturen. Det vimlar där af
vadarfåglar; till och med bäfvern, som försvunnit
från alla andra ställen i Tyskland och Österrike,
har där en fristad. Snart söker sig dock floden väg
mellan Wienerwald och Bisamberg, flyter genom
ett vidsträckt dalbäcken, hvars norra del är det
i historien bekanta Marchfeld och hvars södra del
är dalen mellan Wienerwald och Leithabergen, samt
delar sig därvid åter i flera grenar med en mängd
öar. Floden flöt här förr med ett mycket krokigt
lopp uti en till följd af öfversvämningar ofta
föränderlig bädd och var en fara för trakten, icke
minst för Wien, men genom flodreglering har nu detta
alldeles ändrats, och floden flyter genom en rak,
kanaliserad bädd. Genom passet vid Theben l. Porta
hungarica mellan Små Karpaterna och Leithabergen
lämnar D. Wien-bäckenet och inträder på Öfre ungerska
slätten. I Porta hungarica har floden en bredd
af 290 m., ett djup af 6 m. och en höjd ö. h. af
131 m. Här på Ungerns gräns upptages fr. v. Morava
(March). D., som därefter kallas Duna, delar
sig nedanför Pressburg i tre grenar. Floden
har där blifvit herre öfver stränderna: än sköljer
den bort hela sträckor med fält och träd, än bildar
den nya bankar eller öar, än gräfver den sig nya
slingrande kanaler, och på flera ställen får man
se folket flytta ut från de osäkra stränderna samt
bygga och bo på stora, med kvarnar försedda flottar,
som förankras i strömmen. Jämte de två hufvudöarna
Stora och Lilla Schütt mellan D:s ofvannämnda
tre hufvudgrenar finnas där otaliga mindre öar
mellan de många flodutgreningarna. Floden upptager
här fr. v. Waag och Neutra samt fr. h.
Leitha och Raab. Vid Komorn återförenas armarna
till en ström af 1 a 2 km. bredd, hvilken därefter
flyter genom en trång dal mellan Bakonyskogen och
Neogradbergen, fr. v. upptager Gran och Eipel (Ipoly)
samt vid Vácz (Waitzen) böjer sig i rät vinkel mot
s., bildar ön S:t Andreas och genomströmmar Nedre
ungerska slätten, under 370 km. bibehållande sin
sydliga riktning. Nedanför Budapest ändrar D. åter
karaktär. Där möter en mängd serpentiner mellan öde
sandstränder, som på västra sidan ligga högre än på
den östra, träsk och sumpiga skogar. Dessa trakter har
människan måst lämna i de vilda djurens besittning:
skogarna vimla af vildsvin, björnar m. fl. djur,
floderna af vattenfåglar. Under detta sitt lopp mot
s. bildar D. flodöarna Csepel och Margitta. Af den
från n. v. kommande Drava tvingas D. att återtaga
sin ursprungliga östsydöstliga riktning, som blir rent
östlig efter sammanflödet med Save (båda fr. h.). Från
v. upptages den slingrande, för sina öfversvämningar
fruktade Tisza (Theiss) och, längre ned, fr. v.
Temes och fr. h. Morava. I stora krökningar
banar floden sig därefter en 126 km. lång väg genom
de bergskedjor, som förena de Transsylvanska
alperna med Balkanhalföns bergland. Under denna
väg bildas en mängd strömhvirflar i passen Öfre och
Nedre Klissura samt Järnporten. Nedanför Järnporten
ligger staden Turnu Severinu, där Trajanus lät bygga
den 1,000 m. långa, på sin tid beundrade bron öfver
Donau. För att undanröja de farliga forsar, som där
hindrade segelfarten, gräfdes 1890—96 kanaler och
sprängdes klippor, och den nya segelleden invigdes
27 sept. 1896. Från detta pass går floden, i en
vidsträckt båge åt söder, omkring den valakiska
slätten, hvarunder den norra stranden alltjämt är låg
och sumpig, den södra (hvilken där, liksom i Ungern,
ständigt undergräfves af floden) brant och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free