- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
733-734

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dopkyrka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
Skäggdoppingen.

När dessa lämna boet, täcka de öfver äggen med
halfmultnade växtstjälkar o. d., så att det hela
snarare liknar en tillfälligt hopdrifven hög af
växtlämningar än ett fågelbo. Efter ungefär tre veckor
utkläckas ungarna. Hannen förflyttar dessa upp på sin
rygg, där han bär dem under de första dagarna. Till
en början tager hannen, vid minsta fara, dem under
vingarna samt för dem med sig ned i djupet. Icke
sällan få de mellan föräldrarnas fjädrar inkrupna
ungarna följa med upp i luften. De hvila sig och sofva
gärna på de äldres rygg. Bland doppingarna likna
de båda könen hvarandra fullkomligt, med undantag
däraf att honorna äro något mindre än hannarna. Af
de i Sverige anträffade fem arterna, hvilka alla äro
flyttfåglar, är den gråstrupiga doppingen, Podiceps
rubricollis,
hvilken uppnår en längd af
45—47 cm., icke sällsynt i de södra provinserna och är
äfven iakttagen i mellersta Sverige.
Om sommaren äro hufvudet och de öfre kroppsdelarna på honom glänsande
svartaktiga, framhalsen och kräfvan brunröda och
den undre sidan silfverhvit; om vintern är den öfre
delen af kroppen svartbrun och framhalsen på midten
brungrå, med en otydlig rödbrun fläck på hvardera
sidan upptill. Den gråstrupiga doppingen har en liten
nacktofs och en nästan omärklig halskrage. Äggen
hafva en längd af 51 mm. och en bredd af 32 mm. Något
större, ungefär af en ands storlek, är skäggdoppingen,
Podiceps cristatus (se fig.). Om sommaren har
denna art hufvudet ofvantill svart, de öfre
kroppsdelarna svartbruna, med ett hvitt långsgående
band på vingens öfre sida, samt framhalsen och
buksidan hvita. Om vintern är dräkten gråaktigt
svartbrun med askgrå fjäderkanter. Nacktofsen
och den brunröda, svartkantade halskragen äro väl
utvecklade. Skäggdoppingen häckar tämligen allmänt
i södra och mellersta Sverige. Smådoppingen,
Podiceps minor, som skiljer sig från de öfriga svenska
arterna dels genom ringare storlek och dels därigenom,
att vingspegel saknas eller är otydlig, förekommer
mera sällsynt i de södra och mellersta landskapen.
J. G. T.*

Doppio movimento [då’ppiå måvime’ntå], it., mus.,
"dubbel rörelse", dubbelt så fort. — Doppio valore,
"dubbla (not)värdet", d. v. s. dubbelt så långsamt.

Doppler, Johann Christian, österrikisk matematiker och
fysiker, f. 1803 i Salzburg, d. 1853 i Venezia. Han
egnade sig först åt faderns yrke (stenhuggeri),
men tvangs af en svag kroppskonstitution snart
att öfvergifva detsamma, hvarefter han deltog i
undervisningen i polytekniska institutet i Wien och
gymnasiet i Salzburg. 1835 utnämndes han till lärare vid realskolan i Prag,
beklädde sedermera andra lärarposter i Prag,
Schemnitz och Salzburg samt kallades 1850 till
professor i experimentalfysik vid universitetet i
Wien. D. författade trots sin sjuklighet och sin
under största delen af hans lif ogynnsamma ställning
ett femtiotal matematiska, naturfilosofiska och
särskildt fysikaliska afhandlingar, hvilka dock
ej hafva något större intresse utom en år 1843
offentliggjord, i hvilken han försökte att förklara
orsaken till, att ej alla stjärnor lysa med hvitt
ljus, hvarvid han för första gången använde den
efter honom benämnda Dopplers princip (se d. o.).
S. A—s.

Dopplers princip, fys. Antag, att vi i A hafva en
ljudande kropp (exempelvis en stämgaffel), som
A C B
___________________


gör 100 svängningar i sekunden, och att i punkten
B någon ger akt på ljudet från A. Står den
ljudande kroppen stilla i A, så hör personen vid
B 100 svängningar i sekunden, men annorlunda blir
förhållandet, om kroppen rör sig i riktning mot B. Om
t. ex. afståndet mellan A och B vore 330 m. och
ljudets hastighet vore 330 m. i sekunden (vid 0°)
och A-kroppen rörde sig mot B med en hastighet af
165 m. per sekund, och den tid, då kroppen befinner
sig i A, betecknas med 0, så befinner sig kroppen
vid C, midt emellan A och B, vid tiden 1 (efter
en sekunds förlopp) och i B vid tiden 2. Vi vilja
undersöka huru många ljudsvängningar åhöraren i B
iakttager under en sekunds förlopp (t. ex. mellan
tiden 1 och tiden 2). Vid tiden 1 förnimmer åhöraren
den första svängningen af kroppen i A (den svängning
kroppen gör vid tiden 0), eftersom precis en sekund
åtgår för ljudet att hinna fram från A till B. Vid
tiden 2 hör personen i B den svängning, som egde
rum samtidigt i B, dit kroppen hunnit vid tiden
2. Under loppet af en sekund hör alltså personen
i B alla de svängningar, som kroppen afgifvit åt
luften under tiden från 0 till1 2, d. v. s. under
två sekunders tid. Om således den ljudande kroppen
gör n stycken (t. ex. 100) svängningar i sekunden,
så förnimmer personen i B, så länge kroppen närmar
sig honom, 2 · n (d. v. s. i detta exempel 200)
svängningar i sekunden, d. v. s. oktaven af den
ton, hvilken kroppen ger, om den står stilla. Är c
ljudets hastighet och v kroppens, blir i allmänhet
det iakttagna svängningstalet:
n1 = n c
————— ,
c ± v

där plustecknet gäller för en kropp, som aflägsnar
sig från, minustecknet för en, som närmar sig till
iakttagaren. Denna lag, som efter sin upptäckare
kallas Dopplers princip, gäller naturligtvis också för
de svängningar, som åstadkomma ljusintryck. Ljuset
från en ljuskälla, som närmar sig till en iakttagare,
bör därför synas hafva högre svängningstal (ligga
närmare åt den violetta änden af spektrum),
än ljuset från denna ljuskälla, om den stode
stilla. Och om ljuskällan aflägsnade sig, borde
dess ljus synas förskjutet åt den röda ändan af
spektrum. Ljusets svängningstal kan iakttagas medelst
spektralapparater. Om därför en spektrallinje,
som man igenkänner vara t. ex. natriumlinjen, i
ljuset från en stjärna är förskjuten något åt den
violetta sidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:27:50 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free