Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 743-744 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dorestad ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Andrea Doria. Efter Meldemanns träsnitt (omkr. 1530).

slöt han sig, uppretad öfver fransmännens trolöshet
och intriger, till Karl V och intog å hans vägnar det
af fransmännen besatta Genua. Där befäste han den
republikanska styrelsen genom införandet af en ny
författning, som sedermera i hufvudsak bestod till
republikens slutliga upplösning, 1815, samt genom
att med kraftig hand nedslå oroligheterna. Karl V
utnämnde honom till högste befälhafvare öfver sin
flotta samt förlänade honom furstendömet Melfi och
herrskapet Tursi, och hans medborgare utsågo
honom till censor för lifstiden samt gåfvo
honom hederstiteln "fäderneslandets fader och
befriare". D. stred sedan troget på kejsarens sida,
eröfrade 1532 Koron och Patras från turkarna samt
ledde 1535 den af Karl V företagna eröfringen
af Tunis. Då kejsaren 1541 mot D:s råd företog
det olyckliga krigståget mot Algeriet, var det
D., som räddade den kejserliga expeditionen från
fullständig undergång. Ehuru D. därvid förlorat en
del af sin flotta, var han dock nog stark att 1543
genom en sjöseger utanför Nizza kunna förhindra den
planlagda föreningen mellan den franska flottan och
den turkiska under Hairaddin Barbarossa. Sina fiender
i själfva Genua sökte D. vinna genom försonlighet och
giftermålsförbindelser, men lyckades endast delvis
däri, i det att flera sammansvärjningar bildades mot
honom, hvilka han dock krossade. Ännu på sin höga
ålderdom företog han 1554 ett lyckligt krigståg till
Corsica, hvarifrån han förjagade fransmännen. Se
Petit, "André D., un amiral condottière au XVI:e
siècle" (1887).

9. Giovanni Andrea D., den förres brorsons son och
adoptivson, fick 1556 befälet öfver den i Filip
II:s af Spanien tjänst stående genuesiska flottan
och anförde 1560 en spansk här vid belägringen af
Tripolis. Sedan han 1564 vunnit en sjöseger öfver
turkarna vid Corsica, blef han befälhafvare för en
spansk eskader, som skulle hjälpa
venezianerna att försvara Cypern, men uträttade intet
och bar därför skulden till, att turkarna eröfrade
denna ö. 1571 deltog han i slaget vid Lepanto,
men skördade därunder ingen ära. Han dog 1606.

Dorien. Se Doris 2.

Dorierna. Se Dorerna.

Dorigny [dårinjī], Nicolas, fransk kopparstickare,
f. 1657, d. 1746, var sedan 1725 medlem af
den kungl. akademien i Paris. Han förenade
grafstickeln och nålen och var en af sin tids störste
kopparstickare, särskildt utmärkt i återgifvandet af
Rafael (Kartongerna, Transfigurationen) och Daniele
da Volterra (Korsnedtagningen).

Doris, Stjärnsnäck- l. Korssnäcksläktet, zool.,
ett till blötdjuren (Mollusca), snäckdjurens klass
(Gastropoda), bakgälarnas ordning (Opistobranchiata)
hörande släkte, hvars medlemmar hafva fjäderlika, på ryggens midt belägna
gälar, i hvilkas midt analöppningen befinner sig, och
på ryggens främre del trefvare, hvilka kunna indragas
inom en särskild hålighet. Kroppen är aflång, med
hvälfd öfre sida. Skal saknas. Stjärnsnäckorna,
hvilka träffas i alla haf, omfatta öfver
100, praktfulla, vanligen rödaktiga arter. Till de
större bland dessa hör D. Argo, som är tegelröd med
hvita punkter och omkr. 8 cm. lång samt förekommer
i Medelhafvet. Betydligt mindre är den i de
nordeuropeiska hafven allmänt utbredda D. muricata,
som har genomskinligt hvit eller gulhvit färg och
orangegula trefvare.
J. G. T.*

Doris pilosa. 3 gånger nat. storl.

Doris (grek. Δωϱίς), grek. myt., dotter till Okeanos
och Tethys, var gift med hafsguden Nereus, med hvilken
hon hade femtio döttrar, de s. k. nereiderna.

Doris (grek. Δωϱίς). 1. Berglandskap i det
forna Hellas, med ett ytinnehåll af omkr. 220
kvkm. Det omfattade södra sluttningen af Oite,
den nordvästra af Parnassos, Pindosdalen och den
öfversta delen af Kefisosdalen. Landskapet beboddes
ursprungligen af dryoper, men senare invandrade
dorerna, och det betraktades sedan som den doriska
stammens urhem. Det hade fyra städer, som tillsammans
bildade ett själfständigt förbund, det s. k. doriska
Tetrapolis, som var representeradt i det amfiktyoniska
förbundet. I nuv. Grekland är D. en eparki i nomarkien
Fokis, motsvarande det område, som i forntiden
tillhörde de ozoliske lokrerna. — 2. (Dorien) De
af dorer grundlagda kolonierna på sydvästra kusten
af Mindre Asien (Karien) och angränsande öar (Kos,
Rhodos m. fl.). De sex hufvudstäderna Halikarnassos,
Knidos och Kos samt Ialysos, Kamiros och Lindos på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>