Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dorestad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dorosjenko, Petr Doroteevitj, ryktbar
lillrysk kosackhetman, f. 1627 i Tjigirin (Ukrajna)
såsom son af en kosacköfverste, d. 1698. D. deltog
redan i B. Chmielnickis fälttåg 1649 och
spelade en framstående, men olycksbringande roll i
Lill-Rysslands bedröfliga historia under andra
hälften af 1600-talet. Tvetydig, äfventyrlig och
orolig i sin politik, fick D. af sultanen
hetmansvärdigheten 1669, men detta bestreds af
Mnogogresjnyj, som fick samma titel af Moskvas tsar.
Kampen mellan de båda rivalerna störtade hela
Ukrajna i fördärf. D. blef 1672 herre öfver västra
Ukrajna under sultanens skydd, men Ryssland
misstrodde honom och utnämnde 1674 Samojlowicz till
herre öfver både vänstra och högra Dnjepr-landet.
Till slut måste D. gifva sig för Samojlowicz’
öfvermakt och dog i rysk landsflykt i byn Jaropoltj
(guvern. Novgorod), som han fått af tsaren.
A—d J.
Dorotea, socken i Västerbottens län, Åsele
lappmarks tingslag. 3,051 kvkm. 3,579 inv. (1905),
däraf 547 i Risbäcks kapellförsamling. D. bildar
med denna ett konsistoriellt pastorat i Luleå stift,
Lappmarkens första kontrakt.
Dorotea, svensk-dansk-norsk drottning, dotter af
den brandenburgske markgrefven Johan Alkemisten
och Barbara af Sachsen, föddes 1430, förmäldes i
sept. 1445 med unionskonungen Kristofer samt fick
då af honom i morgongåfva bl. a. Örebro hus med
Närke och Värmland — en för Sveriges och
Danmarks lugn högst olycksbringande skänk. Redan
1448 blef hon änka, men 28 okt. 1449 förmälde
hon sig för andra gången, med Kristian I, som gaf
henne Kalundborgs län och Samsö i lifgeding i
Danmark och Romerike i Norge. Hennes anspråk
på den af Kristofer fastställda morgongåfvan
vägrade svenskarna emellertid att uppfylla, dels emedan
hon var gift med Sveriges uppenbare fiende och dels
emedan morgongåfvebrefvet, mot landslagens
föreskrift, var utfärdadt utan råds råde. Efter Kristians
uppstigande på Sveriges tron (1457) stadfäste rådet
likväl (maj 1458) Kristofers morgongåfva, hvarjämte
D. af Kristian fick Norbergs bergslag. När Kristian
1463 fördrefs från Sverige, miste D. ånyo sitt
lifgeding, och denna förlust gick henne djupt till
sinnes. Hon pantsatte sina juveler i Lybeck för att
skaffa sin make medel till det krig, hvarmed han
— såsom det troddes, till följd af hennes eggelser
— hemsökte Sverige och som slutade med hans
nederlag på Brunkeberg (1471) mot Sten Sture d. ä.
D:s hat vände sig därefter framför allt mot denne.
Ehuru 1472 års fredsfördrag mellan Sverige och
Danmark icke betog henne utsikten att erhålla sin rätt,
förmådde hon, under ett besök i Rom 1475, Sixtus
IV att slunga bannstrålen mot herr Sten, såsom
den där förhölle henne hennes rätt. Sedan hennes
make dött (1481), uppträdde hon en tid litet
fogligare för att därigenom icke helt och hållet stänga
sin son Hans’ utsikt att få den svenska kronan;
men efter några år började hon åter processa, och
under en pilgrimsresa, som var afsedd till Heliga
landet, men stannade vid Rom, utverkade hon 1488
påfliga bannbullor mot herr Sten. "Med den hos
en del gamla kvinnor vanliga hätskheten och
envisheten" fortsatte hon sina stämplingar mot denne.
— D. var i hög grad kraftfull och hushållsaktig.
1480—81 fick hon Schleswig och Holstein i förläning
för lifstiden mot ett lån på 100,000 mark, "som
naturligtvis existerade blott på papperet". Genom
Kristian blef hon moder till fyra söner, af hvilka
två, konungarna Hans och Fredrik I, hunno mogen
ålder, och en dotter, Margareta, förmäld med
Jakob III af Skottland. Sedan Hans blifvit
konung (1481), arbetade hon ihärdigt på att äfven
Fredrik skulle få land att regera öfver och genomdref,
att Schleswig-Holstein (1490) delades mellan
bröderna. Hon dog i Kalundborg 22 nov. 1495 och
ligger begrafven i Roskilde domkyrka.
J. Th. W.
Dorotea, dansk-norsk drottning, f. 1511, d. 1571,
var dotter till hertig Magnus I af Sachsen-Lauenburg
och syster till Gustaf I:s första gemål, Katarina.
Hon äktade 1525 prins Kristian (sedermera Kristian
III), utöfvade stort inflytande på sin make och visade
mycken myndighet gentemot de danske statsmännen.
Efter Kristian III:s död, 1559, motarbetade
hon med stor ifver utbrottet af ett krig med Sverige
och arbetade sedermera (1565) förgäfves för att
åstadkomma fred. Hon låg ständigt i tvist med
sin son, konung Fredrik II, förargade sig öfver hans
slösaktiga hof med dess fria seder och hindrade hans
plan att äkta Anna Hardenberg. Själf ämnade hon
gifta om sig med sin 11 år yngre svåger, hertig
Hans, något, som på den tiden ansågs otillbörligt.
E. Ebg.
Dorotea, prinsessor. Se Kristian, skandinaviska
konungar (Kristian II och III).
Dorotea, markgrefvinna af Baireuth, var dotter
till Fredrik Ludvig af Holstein-Sönderborg-Beck och
föddes 24 nov. 1685. Hon förmäldes 1709 med
markgrefven Georg Fredrik Karl af Baireuth, blef
för äktenskapsbrott skild från honom 1716, hölls
därefter fängslad i Nürnberg ända till 1734 och
utgafs då för död, men öfverfördes hemligen till
Sverige. Där lefde hon sedan, under namnet
öfverstinnan Zeidewitz, på Stäflö gods, nära Kalmar.
Död 25 dec. 1761. Hennes och markgrefvens son,
Fredrik, förmäldes med Fredrika Sofia Vilhelmina
af Preussen, drottning Lovisa Ulrikas syster.
Dorotheos från Monembasia är författare
till en grekisk världskrönika, som räcker från världens
skapelse till 1629 och som i 17:e och 18:e
årh. var den grekiska kulturvärldens mest populära
historiska handbok. Dess källor och värde äro ännu
outredda.
V. Lm.
Dorp, förr stad i preussiska Rhenprovinsen, men
sedan 1889 införlifvadt i Solingen.
Dorpat (ty. Dörpt, Darpt l. Derpt, estn. Tartulin,
lett. Tehrpat), sedan 1893 officiellt Jurjev, stad
i ryska guvern. Livland, vackert belägen på båda
sidor om den segelbara floden Embach. 42,421 inv.
(1897), öfvervägande tyskar, till mindre del ryssar
och ester. Till följd af en stor eldsvåda 1775 har
D. en genomgående modern prägel. Inne i staden
höjer sig på högra flodstranden det fordom citadellkrönta
Domberget med särdeles vackra kyrkoruiner.
Nu ligga där biblioteket, observatoriet, flera
medicinska institut samt parker och trädgårdar. D. har
4 lutherska och 2 grekiska kyrkor samt är säte
för ett universitet, hvars nya byggnad ligger på
södra sluttningen af Domberget. Både industrien
och handeln äro mindre betydande. Universitetet (en
utvidgning af det 13 okt. 1630 inrättade gymnasiet;
jfr här nedan) stiftades af Gustaf II Adolf 1632
(instiftelsebrefvet är dateradt lägret vid Nürnberg
30 juni) samt återupprättades 1802 och hade 1905—06
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
