- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
777-778

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Douglas ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Såsom egare af Stjärnorp i Östergötland egnade han
sig åt landthushållning och det kommunala lifvet
(1888 landstingsman) samt blef af sitt läns landsting
1890 invald i Första kammaren, där han slöt
sig till det protektionistiska partiet. I det politiska
och offentliga lifvet intog D. snart en bemärkt och
inflytelserik ställning och utnämndes 1893 till
landshöfding i Uppsala län. Då grefve K. Lewenhaupt,
hvilken af Första kammarmajoriteten betraktades
som alltför undfallande för de norska anspråken,
afgick som utrikesminister, ansågs D. af Boström
som situationens man och kallades 1 juni 1895 till
Lewenhaupts efterträdare. Den principiella
meningsskiljaktigheten med ministärens chef och öfriga
medlemmar rörande notificeringen af den norska flagglagen
föranledde emellertid 13 okt. 1899 hans afgång.
Under beklagande af stortingets beslut i frågan,
erkände nämligen ministärens öfriga medlemmar
Norges rätt att i ärendet ensamt besluta och
tillstyrkte i följd däraf såväl upphäfvandet af 6:e
punkten i 1844 års k. bref rör. unionsflaggan som
stortingsbeslutets bringande till verkställighet genom
de unionella diplomatiska organen. D. förfäktade
däremot, att det låge i det monarkiska suveränitetsbegreppet,
att konungen skulle utöfva den Norge
genom dess grundlag tillkommande rätten att bestämma
om handelsflaggan samt att stortingets inkräktande
af denna rättighet ingalunda innebure något skäl
för konungamakten att uppgifva sin förut intagna
ståndpunkt. En i följd häraf uppstående konflikt
skulle på längden sluta med seger för konungamakten,
medan åter en eftergift skulle med nödvändighet af
utlandet betraktas som nödtvungen och där
framkalla den uppfattning, att konungen ej mera hos
Sveriges och Norges folk trodde sig finna behöfligt
understöd för unionens försvar mot de upplösande
krafterna. En sådan förändrad uppfattning hos de
utländska makterna af unionskonflikten skulle
innebära faror för den skandinaviska halföns framtid.
Under sin riksdagstid var D. 1891—93 statsrevisor,
vid 1892 års urtima och 1893 led. i konstitutionsutskottet,
1895 led. i särskilda utskottet för frågan
om arbetares invaliditetsförsäkring och 1901 led. i
särskilda utskottet för försvarsfrågan. I sistnämnda
egenskap uppges han, i syfte att bryta liberala
samlingspartiets motstånd mot härordningsförslaget, ha
tagit initiativ till underhandlingar på basis af en
kombination af både värnpliktens och rösträttens
utsträckning. S. å. afgick han ur Första kammaren,
sedan han i juli utnämnts till landshöfding i
Östergötlands län, men mottog återval hösten 1906. 1901
förordnades han till ordf. i Direktionen öfver Göta
kanalverk. Han är ock ordf. i Östergötlands läns
hushållningssällskap. Bland hans öfriga offentliga
uppdrag märkes i främsta rummet ordförandeskapet
i den s. k. Norrlandskommittén (1901—04), och
hans personliga inflytande torde icke oväsentligt ha
bidragit till Första kammarens beslut i frågan vid
1906 års riksdag. Dessutom var han ordförande i
bestyrelserna för de stora industri- och
landtbruksutställningarna i Norrköping s. å.

Försvarsfrågan har varit föremål för D:s lifligaste
intresse. Hufvudsakligen såsom uttryck därför torde
böra anses den af honom anonymt utgifna broschyren
Hur vi förlorade Norrland (1889; 3:e uppl. 1890),
hvilken väckt mycket uppseende inom och utom
Sverige. Uti broschyren skildras, huru svenska folket,
bländadt af humanitetens och upplysningens
fagra sken och försjunket i sorglöshet och materiella
sträfvanden, vanvårdat försvarets plikt och uppretat
Tyskland genom sin fullständiga likgiltighet för
stamförvantskapet samt huru det i följd däraf under
ett mellan kontinentalmakterna utbrutet krig fick
stå hjälplöst och måste afträda öfre Norrland med
dess malmfält till Ryssland, som tog äfven en stor
del af nordanfjällska Norge.
T—s.

Douglas [da’gləs], David. Se Dougl.

illustration placeholder

Douglas [da’gləs], Stephen Arnold,
nordamerikansk statsman, f. 23 april 1813 i Brandon,
Vermont, d. 3 juni 1861 i Chicago, lifnärde sig i
unga år först som jordarbetare, sedan som finsnickare,
flyttade 1833 västerut, verkade en tid som skollärare
och bedref på sina fritider juridiska studier, så att
han 1834 kunde slå sig ned som praktiserande advokat
i Jacksonville, Illinois. D. blef redan s. å. allmänt
känd i denna stat genom ett folkmötestal till försvar för
Jacksons demokratiska politik och valdes trots sin ungdom till statens attorney general,
hvilket ämbete han innehade till 1835, då han invaldes
i statslegislaturens nedre hus. Där blef han genast
ytterst populär, och kontrasten mellan hans korta
växt och oratoriska kraft förskaffade honom
smeknamnet "the little giant" ("den lille jätten"), hvilket
sedan följde honom lifvet igenom. D. blef 1840
domare vid Illinois’ högsta domstol, satt 1843—47
som medlem i kongressens representanthus och invaldes
sistnämnda år i senaten, som han tillhörde till
sin död. I kongressen blef D. genast en af det
demokratiska partiets främste ledare och var dess
verkningsfullaste talare. Han höll i Oregonfrågan på
Förenta staternas längst gående anspråk och talade
stolta ord om att "utdrifva Storbritannien och sista
spåren af kunglighet från Nord-Amerikas kontinent
samt utvidga Förenta staternas gränser till oceanen".
Äfven af Texas’ annektering och Polks
utmanande mexikanska politik var D. en ifrig
anhängare. I slafverifrågan bekämpade han kongressens
rätt att uppställa bindande regler för Unionens
stater och territorier. I stället häfdade han den
troligen först af I. Butts (se d. o.) framställda teorien
om "popular sovereignty", hvilken han själf så
formulerade: "hvarje folk bör ega rätt att reglera
sina egna inre angelägenheter efter eget behag; detta
medger konstitutionen åt staterna, och intet skäl finnes
att ej utsträcka samma grundsats till territorierna."
D. anslöt sig till "Clays kompromiss af
1850" (se Clay), öfvervann genom sin glänsande
vältalighet det ursinne, som däraf väcktes i hans
hemstat, och inledde några år senare det sista
ödesdigra skedet af striden i slaffrågan genom sin
Kansas-Nebraska-bill, hvilken framlades i dec. 1853
och genom sin bestämmelse om upphäfvandet af 1820
års Missourikompromiss gjorde den slutliga brytningen
nästan oundviklig. Vida berömd är valstriden
1858 mellan D. och Abraham Lincoln om den förres

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:38 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free