Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doumic ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dos består i retning med diarré.) — Kaliumsulfatet,
som i något större dos verkar afförande, torde i här
använda små doser, 30—50 cg. af pulverpreparatet, ej
spela någon roll. — Utom mot tarmlidanden har detta
pulver brukats mot reumatism, gikt och lungåkommmor,
vid hvilka opiet stillar smärtor och gifver ro samt
lindrar hostretning, medan kräkroten framkallar
svettning, som ansetts nyttig vid reumatism och
gikt (äfven opium kan understödja denna effekt),
samt verkar lösande på slem i lungor och luftrör.
O. T. S. (C. G. S.)
Dovertraktaten [då͡u’və-], en i Dover 1670 afslutad
traktat. Se Dover.
Doves vindvridningslag [då̄fes-], meteor. I ett land
sådant som Tyskland, där lufttryckets ändringar och
de i samband därmed stående cyklonerna i regeln
fortskrida n. om landet från v. åt ö., vrider sig
vinden i följd af dessa lufttrycksändringar från
ö. genom s., v. och n. Denna vindvridning trodde sig
Berlinmeteorologen H. W. Dove (se Dove 1.) omkr. 1840
kunna förklara ur en teori om ekvatorial- och
polarströmmar, hvilken emellertid enligt den moderna
meteorologiens undersökningar icke synes motsvara
verkligheten.
N. E—m.
D’Ovidio [dåvi’diå], Francesco, italiensk
språkforskare, f. 5 dec. 1849 i Campobasso, sedan
1876 professor i jämförande romansk filologi vid
universitetet i Neapel, är en af de mest framstående
nu lefvande italienske filologerna. D. har
skrifvit ett stort antal uppsatser och böcker
rörande olika områden af den romanska språk- och
litteraturhistorien, såsom Saggi critici (1878,
samlade smärre uppsatser), en undersökning af Dantes
"De vulgari eloquentia", spanska och portugisiska
språkläror, en redogörelse för Manzonis språkbruk,
Sull’ origine dell’ unica forma flessionale del
nome italiano (1872), Il vocalismo tonico italiano
(1878), redogörelsen för italienska språket i
Gröbers "Grundriss der roman. philol." samt Storia
della letteratura romana (jämte Ces. Tamagni). D. är
president för en sektion af "Società reale di Napoli"
och vicepresident i "Accademia dei lincei".
Dovizi [dåvi’tsi], Bernardo, italiensk skald.
Se Bibbiena.
Dowlais [da͡u’lis], by i engelska grefsk. Glamorgan i
Wales, nära Merthyr-Tydfil, har omkr. 20.000 inv. och
storartade järn- och stålverk.
Dowlatabad [da͡u’-]. Se Daulatabad.
Down [da͡u’n], grefskap i den irländska prov. Ulster,
mellan grefskapet Antrim och Belfast Lough i n.,
grefskapet Armagh i v., Carlingford Lough i s. och
Irländska sjön i ö. 2,478 kvkm. 205,889 inv. (1901). 83
på 1 kvkm., af hvilka 31,3 proc. katoliker. Kusten är
inskuren af en mängd vikar, bland hvilka Strangford-,
Dundrum- och Carlingford-vikarna äro de mest
betydande. D. är i allmänhet småkulligt och
fruktbart. I s. höja sig Mourne-bergen, hvilkas
högsta topp är Slieve Donard, 853 m. På dessa berg
uppstå de tre förnämsta floderna: Bann, Lagan och
Newry. Befolkningen är idog och välmående samt
idkar åkerbruk, linodling (D. afkastar mer lin än
något annat grefskap på Irland), boskapsskötsel och
hästafvel. Hufvudstad är Downpatrick, men
de största städerna äro Newry och Newtownards.
Downing [da͡u’niȵ]. 1. Andrew Jackson D., amerikansk
hortikultör, f. 1815 i Newburg,
New York, d. 1852, anses hafva varit en af Amerikas
mest framstående trädgårdsmän; särskildt betraktas
hans verksamhet för införande af enkelhet och smak
inom trädgårdsanläggningens område hafva varit
epokgörande. Han egnade sig äfven med framgång
åt pomologiska studier och utgaf The fruits
and fruittrees of America (1845; flera uppl.),
som torde vara det mest kända amerikanska verk
i sitt ämne. D:s öfriga mera bekanta skrifter
äro: Treatise on the theory and practice of
landscape gardening (1841), Cottage residences
(s. å.), Rural essays (postumt). 1846—52
utgaf D. tidskriften "The horticulturist".
C. G. D.
2. Charles D., den föregåendes broder, f. 1802
i Newburg, New York, d. 1885, Nord-Amerikas mest
framstående pomolog, torde hafva tagit en verksam
del i arbetet på broderns verk "The fruits and
fruittrees of America" samt utgaf flera omarbetade
och väsentligt utvidgade uppl. af detsamma.
C. G. D.
Downingstreet [da͡u’niȵ-strīt], gata i
London (stadsdelen Whitehall), vid hvilken
åtskilliga regeringsbyggnader äro belägna,
bl. a. utrikesministeriets m. fl. departements
stora byggnadskomplex, hvarför gatans namn ofta
i tidningspressen blir användt för att beteckna
brittiska utrikesministeriet.
Downpatrick [da͡un-pä’trik], hufvudstad i det
irländska grefskapet Down (prov. Ulster), nära
Strangford-viken. 2,993 inv. (1901). D. är säte för en
anglikansk biskop och har en protestantisk katedral,
i hvilken den helige Patrick ligger begrafven. D. var
fordom hufvudstad i konungariket Ulster.
Downs [da͡u’nṡ], "dyner", tvenne rader af kritkullar,
North D´. och South D., i södra England, hvilka i en
långsträckt ellips omsluta den bördiga och välodlade
landsträcka, som bär namnet the Weald ("skogen"),
ehuru de forna skogarna försvunnit. Dessa båda
kritryggar utgå i v. från kritplatån Salisbury
plain. Den norra, North D., bildar södra gränsen
af Thamesbäckenet och når i ö. fram till kusten
mellan Dover och Folkestone, där den stupar
brant i hafvet. Den är högre än den södra ryggen
samt kulminerar i Inkpen Beacon, s. om Kennet (296
m.). South D. gå nära södra kusten genom Hampshire
och Sussex och stupa i kanalen vid udden Beachy head
(178 m.). Ej långt v. om denna udde nå de vid Lewes
en höjd af 248 m., och i sin västra del stiga de i
Butser hill (nära Petersfield) till 269 m. Downs
utmärka sig för sina rundade former, sina jämna
sluttningar utan träd eller buskar, men klädda i en
smaragdgrön gräsmatta, förträffliga betesmarker
för stora fårhjordar, de för sitt kött berömda
South-Down-fåren. Minnen af äldre oroliga tider äro
de befästningar, som man flerstädes anträffar på åsar
och isolerade höjder och af hvilka den ryktbaraste är
"Poor man’s dyke" i närheten af Brighton, en vall af
nära 2 km. omfång, behärskande branter på tre sidor. —
Det är dessa två höjddrag, som alla från London mot
s. gående järnvägar måste genombryta och som genom
sina nakna, hvita toppar, branta kanter och djupa
klyftor gifva södra England prägel af ett bergland. —
Ursprungligen utgjorde D. de motsatta sidorna af
ett kupolformadt kritberg, men dettas centrala
parti har borteroderats och intages nu af dalsänkan
the Weald, medan delar af det forna bergets ytterkanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
