Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 811-812 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dragon ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbeten i krigskonst, krigshistoria och
trupputbildning, i hvilka han framför allt uppmanade
sina landsmän att tillgodogöra sig det ryska folkets
egendomligheter och särskilda anlag, att lägga an
på soldatens uppfostran mera än på exercis, att
återgå till anfallet med blanka vapen i Suvorovs
anda. Några af D:s arbeten äro öfversatta till
främmande språk (äfven till svenska). D. åtnjöt
ett väl förtjänt europeiskt anseende. 1896
blef han ledamot af svenska Krigsvet. akad.
C. O. N.

Dragon (af fr. estragon), farm., benämning
på Artemisia Dracunculus L., hvilken ört, stundom
odlad äfven i svenska köksträdgårdar, når 1 m. höjd
samt har greniga stjälkar, helbräddade, jämnbredt
lansettlika, gröna, glatta blad och mycket små,
gulaktiga blomkorgar, hvilka sitta i slaka vippor i
grenarnas toppar. Dragon har en angenämt aromatisk,
skarp och stickande smak, beroende på en flyktig
olja, hvarför den användes att gifva smak åt den
bekanta s. k. dragonättikan ("vinaigre d’estragon")
samt åt senap.
O. T. S.*

Västgöta linjedragonregemente 1802. Dragon af Lifreg:ets dragonkår 1844. Dragon 1676. Dragon 1714. Officer vid Lätta dragonerna 1783. Officer vid Västgöta drag. 1806. Dragonuniform, fastställd i okt. 1906 Svenska dragonuniformer från olika tider.

Dragon (fr. dragon, af lat. draco, drake), lätt
ryttare. Namnet härleder sig däraf, att dragonerna
till en början voro väpnade med korta skjutvapen,
hvilkas kolfvar liknade drakhufvud. Redan
under 1500-talet förekommo i Frankrike med
hjullåsbössor beväpnade ryttare, s. k. argoulets
(se d. o.), af hvilka ett antal medföljde hvarje
kavalleritrupp. Sedermera försågos dessa skyttar med korta skjutvapen
samt indelades i särskilda afdelningar, och
under hugenottkrigen (1562—98) fingo de namnet
dragons, dragoner. De hade lättare utrustning
än det öfriga kavalleriet och stredo vanligen till
fots samt begagnade hästarna hufvudsakligen såsom
fortskaffningsmedel. Detta slags rytteri infördes
snart i Nederländerna och därefter i alla europeiska
härar. Efter trettioåriga kriget blefvo dragonerna,
som redan då upphört att begagna skyddsvapen och
voro väpnade med musköter, småningom helt och hållet
likställda med det öfriga lätta kavalleriet, och
numera skiljas de från detsamma endast genom
uniformen. Kejsar Nikolaus I i Ryssland
sökte att i sin dragonkår upplifva den gamla
föreningen af infanteri och kavalleri, genom
att låta största delen af det sistnämnda strida
till fots; men försöket måste öfvergifvas.
C. O. N.

Dragonader (fr. dragonnades, af dragon, dragon) kallas
de i Frankrike på Ludvig XIV:s tid mot protestanterna
(hugenotterna) riktade förföljelserna, vid hvilka den
väpnade styrkan användes. Den första förföljelsen af
detta slag skedde 1681, då på krigsministern Louvois’
befallning några dragonregementen inkvarterades hos
hugenotterna i Poitou och Limousin, för att tvinga
dem att blifva katoliker. Sedermera utsträcktes
inkvarteringarna, med ty åtföljande utpressning och
våld, öfver hela landet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>