Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dragon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lysande genom luften; han kunde då äfven fara ned
igenom skorstenar och lägga hemliga skatter på
härden åt den han gynnade. De östasiatiska folken
se i draken symbolen af stormen, vulkanutbrottet,
ondskan; Kinas riksvapen visar en drake; den
nyttjas äfven som myntbild i Kina och Japan samt
har fått stor användning i dessa länders dekorativa
konst. — Forngrekerna prydde hjälmar och sköldar
med drakbilder; sedermera blef draken fälttecken,
särskildt hos dacerna och hos romarna under
kejsartiden, och Englands konungar sedan Vilhelm
Eröfraren förde den i baneret. Jfr Lindormen. — Som
heraldisk figur framställdes draken i profil med fyra
fötter och flädermusvingar.
2. Zool. Se Drakfiskar.
3. Arkeol. D. l. Drakskepp var förr
hos nordborna namnet på de prydligaste och
största af de för krigstjänst afsedda lång- eller
hafsskeppen. Benämningen härrör däraf, att öfre delen
af förstäfven på dessa skepp oftast hade formen
af ett drakhufvud (ibland hade den dock gestalt af
andra djurs hufvud, t. ex. en bisonoxes) och att
bakstammen upptill afslutades med en draksvans;
stundom, fastän oegentligt, gaf man äfven åt
bakstammens topprydnad formen af ett drakhufvud.
En gammal isländsk lag föreskref, att, när ett
drakskepp närmade sig land, drakhufvudet skulle
aftagas, på det ej landvättarna skulle blifva skrämda.
Draken hade en mast, som uppbar ett råsegel, hvilket
i Nordens gamla bildspråk liknas vid drakens vingar. Drakskeppets för, hvarest
under kamp de tappraste männen, de s. k. stamborna
(fnod. stafnbúar), uppehöllo sig, kallades stam
(stafn) eller rösn (rausn). Mellan stammen och masten
låg förrummet (fyrir-rúm). Där stod skeppshöfdingens
högsäte, där intog skeppsfolket sina måltider,
och under striden fylkades där en sköldborg
kring höfdingen. Närmast fören låg krapparummet
(krappa-rúm), som genom roddarbänkarna var indeladt
i flera smärre rum. Längst bakåt låg den upphöjda
aktern, kallad lyfting (lypting), hvarest styrmannen
hade sin plats och höfdingen sitt sofrum. Kring
relingen hängde besättningens sköldar. Den nordiska
forntidens mest prisade drakskepp var "Ormen långe", som tillhörde
den norske konungen Olof Tryggvesson. Afbildningar
af drakskepp förekomma på många runstenar, men den
tydligaste föreställningen om sådana farkosters
utseende gåfvo bilderna på Bayeuxtapeten,
från hvilken vidstående fig. 1 är hämtad,
tills 1880 i "Kongshaugen" vid Gokstad, nära
staden Sandefjord, i södra Norge, ett fynd gjordes af
ett från tiden omkr. 900 e. Kr. härstammande nästan
fullständigt bevaradt vikingaskepp (fig. 2). Det
har haft en mast (af hvilken nedre delen kvarstod,
den öfre fanns i fartyget) med ett råsegel, är byggdt
af ek och har ej varit däckadt. Det mäter 20,8 m. i
längd och 5 m. i bredd midskepps och är där endast
1,18 m. djupt emellan relingens öfverkant och
kölen. När segel ej nyttjades, framdrefs skeppet
med 16 par åror; relingen var på hvardera sidan
besatt med 32 sköldar, och rodret var fäst på
högra sidan om aktern, hvilken är lika spetsig som
förstäfven. Fartyget, som varit ett "långskepp"
(krigsfartyg), torde hafva haft en besättning
af minst 64 man. Skeppet förvaras i Kristiania
universitets oldsagssamling (en modell i 1/16 af
storleken finnes i modellsalen vid örlogsvarfvet
i Stockholm). Se N. Nicolaysen, "Langskibet fra
Gokstad ved Sandefjord" (1882). En kopia af fartyget,
"Viking", gick 1893 öfver Atlanten och till Chicago. —
Ett nytt "vikingaskepp" upptäcktes 1903 i en hög vid
Oseberg i Slagen sogn i närheten af staden Tönsberg
i Norge. Skeppets för och akter äro prydda med en
sällsynt rik djurornamentik (fig. 3). Dess längd i
högen uppgick till 21,7 m. Det har haft 15 par åror.
 |
| Fig. 1. |
|
| Fig. 2. Gokstadsskeppet. |
|
| Fig. 3. Osebergsskeppet. Babords sida af bakstammen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
