Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 847-848 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drente ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1.

Fig. 2.

Dressin (det franska uttalet af draisine, efter
konstruktören, badensiske forstmannen Karl v. Drais,
d. 1851), järnv. tekn., ett tre- eller fyrahjuligt,
mindre järnvägsfordon, hvilket mestadels användes
af banpersonalen vid inspektioner af linjen. Den
enklaste dressinen är den trehjuliga, den s.k. trallan,
hvilken stakas eller sparkas fram och användes
af banvakterna. Banmästarna använda en tre- eller
fyrahjulig dressin, som drifves fram med en häfstång
samt en utväxling af ena eller andra slaget
(fig. 1). De stora dressinerna, som framdrifvas genom
vefvar och utväxling och med ett par man i hvarje vef,
äro afsedda för det högre banbefälet. Dessa dressiner
hafva dock på de senare åren fått lämna
rum för motordressinerna (fig. 2). Redan
tidigt funnos ångdressiner, men de
hafva ej kommit till allmän användning.
E. Hjr.

Dressyr (fr. dressure), inöfning, speciellt af djur,
i någon färdighet att utföra särskilda förrättningar
för visst ändamål; mekaniskt inlärande af något. Se
vidare Dressera.
B. C—m.

Dressör (fr. dresseur), den, som planmässigt inöfvar
särskildt djur att utföra vissa förrättningar. Se
vidare Dressera.
B. C—m.

Dreux [drȫ], arrondissemangshufvudstad i franska
depart. Eure-et-Loir (Orléanais), vid floden
Blaise. 8,691 inv. (1901). Slottsruiner från
12:e årh. Gammal gotisk kyrka. Huset Orléans’
familjegrafkapell, där bl. a. Ludvig Filip är
begrafven. Tillverkning af metallvaror, läder och
skor. — Vid D. besegrade katolikerna hugenotterna
19 dec. 1562, hvarvid prins Ludvig af Condé
tillfångatogs. Där stod 17 nov. 1870 en blodig
fäktning mellan fransmännen och tyskarna, hvilka
slutligen intogo staden.

Drewenz, biflod fr. h. till Weichsel, i preussiska
prov. Preussen. Den genomflyter Drewenz-sjön (95
m ö. h.), bildar gräns mellan Preussen och Polen
och faller ut i Weichsel strax ofvanför staden
Thorn. Längd 238 km. Segelbar från mynningen till
Leibitsch (10 km.). Sjön Drewenz är förenad med
Elbing genom Elbing—Oberlandkanalen.

Dreves. 1. Leberecht D., tysk skald, f. 1816 i
Hamburg, d. 1870 i Feldkirch (Vorarlberg), stod i
sina lyriska dikter nära Eichendorff, hvilken
också utgaf en samling af D:s Gedichte (1849;
3:e. uppl. 1870). Biografi öfver D. af Kreiten
(1897). — 2. Guido Maria D., den föregåendes son,
tysk musikhistoriker, f. 1854 i Hamburg, framstående
hymnolog, har utgifvit bl. a. Analecta hymnica
medii ævi (43 bd, 1886—1903), Aurelius Ambrosius,
"der vater des kirchengesanges" (1893) och Psalteria
rhythmica (1901).

Drevet [drəvä’], Pierre, berömd fransk
kopparstickare, f. 1663 i S:te Colombe vid Lyon,
d. 1738 i Paris, elev af Germ. och Gér. Audran,
reproducerade i gravyr i synnerhet sin vän Rigauds
porträttmålningar och detta med en Nanteuils
öfverlägsna, tekniska skicklighet. Dessutom
arbetade han efter Lebrun, Mignard, m. fl. —
Äfven hans son, Pierre Imbert D., f. 1697
i Paris, d. där 1739, och brorson, Claude D.,
f. 1705, d. 1782, förvärfvade stor
ryktbarhet såsom porträttgravörer, äfven
de företrädesvis efter målningar af Rigaud.
O. G—g.

Drevljaner ("skogsfolk"), benämning på flera slaviska
stammar, företrädesvis använd om en stam, som bodde
i Pripets område i nuv. ryska guvern. Volynien kring
staden Korosten (nu Iskorost). De förde många fejder
med varjagerna i Kiev, dödade 945 ryske storfursten
Igor, tuktades sedan af dennes gemål Olga och blefvo
omkr. 977 skattskyldiga under furstendömet Kiev.

Drewsen. 1. Johan Kristian D., dansk jordbrukare och
politiker, f. 23 dec. 1777 på det invid Köpenhamn
belägna pappersbruket Strandmöllen, hvilket
alltsedan 1718 tillhört hans släkt (som härstammar
från Hannover), d. 25 aug. 1851, utmärkte sig vid
Köpenhamns belägring 1807 som landtvärnslöjtnant
och öfvertog 1810 nyssnämnda pappersbruk, som han
mycket utvidgade och 1844 afstod till två söner. Mest
gjorde D. sig känd som praktisk jordbrukare och
författare af landtbruksskrifter. Han införde viktiga
förbättringar i landthushållningen (växelbruk och
stallfodring, potatis- och betodling m. m.) samt nya
åkerbruksredskap, hvarjämte han öfversatte Thaers
"Grundsätze der rationellen landwirtschaft"
(1816—19) och utgaf "Landökonomiske tidender"
(1814—25). D. fick 1817 titeln af kammarråd,
var 1819—30 en af Landhusholdningsselskabets
presidenter och invaldes 1835 till ledamot af
Videnskabernes selskab. 1835—48 var han i östiftens
ständerförsamling en nitisk målsman för bondeståndets
likställighet med andra samhällsklasser, för agrariska
reformer äfvensom för allmän politisk frihet. Han var
en bland stiftarna af Selskabet for trykkefrihedens
rette brug (1835), Den slesvigske hjelpeforening
(1844) och Bondevennernes selskab (1846). 1848
blef han vald till medlem af den grundlagsstiftande
riksförsamlingen. — Hans son Mikael D., f. 1804,
d. 1874, anlade 1844 en pappersfabrik i Silkeborg
(såld 1869) och gaf därigenom upphof åt denna stad.
E. Ebg.

2. Viggo D., den föregåendes brorson, dansk
författare, f. 1830, d. 1888 såsom direktör för
ett lifförsäkringsbolag. Han deltog som frivillig
i kriget 1864, då han sårades vid Dybböl, och skref
anonymt En livsanskuelse, grundet paa elskov (1881)
och Forholdet mellem mand og kvinde, belyst gennem
udviklingshypotesen (1884) m. m., i hvilka arbeten
han häfdade äktenskapets och familjelifvets betydelse
och som väckte mycken diskussion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>