Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nådde en hög grad af fulländning. Drifna föremål
från denna tid, vanligen bords- och dryckeskärl
af dyrbart material, rika former, en ädel och
fantasifull ornering med figurscener, löfverks-,
rank-, band- och groteskmönster, naturalistiska
blad, blommor och frukter, höra till de mest
eftersökta föremålen i konstindustriella samlingar
och museer. Nationalmuseum i Stockholm eger bland
sina konstskatter åtskilliga drifna arbeten, jämväl
af svenskt ursprung, från 1600-talet. En stor del af
äldre och dyrbarare föremål i utländska samlingar
har i senare tid blifvit på galvanoplastisk väg
med stor skicklighet reproducerad. I den moderna
konstslöjden har drifningen mer och mer fått vika
för fingjutningen. Bland svenskar, som i senare tid
utöfvat denna konst, må nämnas P. F. Schönström
(silfver) och G. T. Wallén i Stockholm samt Sven
Bengtsson och Mårtensson i Lund (mässing och koppar).
Upk. (O. G—g.)
Drill (af mht. drillen, vända). 1. (Exercisdrill)
Krigsv., en stundom förekommande benämning på
manskapets eller de lägre truppafdelningarnas
utbildning i stram hållning och rörelser; grundlig,
men rent mekanisk utbildning. Ordet användes i Sverige
redan i slutet af 1600-talet. I tysk litteratur är
det mycket äldre, och med "drillkonst" förstod man
"kriegsübliche waffenhandlung der musqueten und
piquê". Se härom "Die drillkunst" (Nürnberg 1664,
med 38 kopparstick och 76 figurer samt tysk-fransk
text). Jfr Exercis. — 2. Sjöv., ett slags
styrinrättning. Se Ratt.
1. C. O. N.
Drill (eng. drill, så i rader), landtbr., en rad
af odlade växter; i rygg eller upphöjd balk upplagd
jord. Jfr Drillkultur.
Drill (it. trillo), mus., ett upprepadt,
hastigt och jämnt angifvande af en föreskrifven
hufvudnot, omväxlande med närmast högre diatoniska
not. Tecknet är tr eller tr m. Drillen bör i regeln
börja icke med hufvudnoten, utan med den närmast
högre eller lägre; detta antydes genom ett litet
förslag framför hufvudnoten. Andra förändringar
i drillen betecknas särskildt. Drillen afslutas
genom ett efterslag, hvilket bildas af
hufvudnoten jämte den närmast lägre och stundom,
såsom vid fermater i arior och konserter, utföres
något långsammare än själfva drillen. En följd af
drillar på flera toner efter hvarandra (stundom
utan något efterslag) kallas drillkedja.
A. L.*
Drillborr, maskinb. Se Borrar.
Drillbåge l. Stråke, maskinb. Se Borrar.
Drillen, zool. Se Babianer.
Drillharf, landtbr. Se Harf.
Drillkedja, mus. Se Drill.
Drillkubb (jfr Drill), sjöv. Se Ratt.
Drillkultur (jfr Drill), landtbr., det sätt att bruka
åkerjorden, hvilket utmärkes däraf, att fältet radvis
upplägges i ryggar eller upphöjda balkar (drillar),
på hvilka man odlar vissa växter. Till drillkulturen
hör därjämte, att såväl själfva drillarna (genom
handhackning) som ock åkerjorden mellan dem (genom
bearbetning med hästhacka och drillharf) hållas luckra
och fria från ogräs samt tillgängliga för luftens
inverkan samt att de på drillarna uppväxta plantorna
gallras, så att de komma på behörigt afstånd ifrån
hvarandra. När de blifvit så stora, att de beskugga
fältet, upphör all bearbetning såväl mellan som
på drillarna.
Drillkulturen har från äldsta tider varit känd och
använd i Kina, Japan, Bengalen och Persien. I Europa
infördes den först af engelsmannen Jethro Tull
(f. 1674, d. 1741), hvilken 1733 därom utgaf det
berömda arbetet "On the horse-hoing husbandry" (Om
hästhackans användning vid åkerbruket), hvari han
förordar radsådd och bearbetning mellan raderna med
hästhacka, som var ett förut ej användt redskap. Tull
antog, att jordens fruktbarhet hufvudsakligen
beror på dess fina pulverisering och att gödsling
egentligen icke behöfves, om åkerjorden väl bearbetas,
så att den blir lucker och fin. Att dessa åsikter
ej äro hållbara, är numera nogsamt kändt. Genom
drillkulturen, som i Sverige användes hufvudsakligen
för rotfrukter, hålles åkerjorden ren och lucker,
och växterna få djup sammanförd matjord att växa i,
men den i drillar upplagda jorden uttorkar lätt
och kostar mer arbete än odling på slätt land
och begagnas därför hufvudsakligen, där matjorden
är grund eller jorden lider af öfverflödig väta.
J. A. (H. J. Dft.)
Drillplog (jfr Drill), landtbr. Se Plog.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
