- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
865-866

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drift ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nådde en hög grad af fulländning. Drifna föremål
från denna tid, vanligen bords- och dryckeskärl
af dyrbart material, rika former, en ädel och
fantasifull ornering med figurscener, löfverks-,
rank-, band- och groteskmönster, naturalistiska
blad, blommor och frukter, höra till de mest
eftersökta föremålen i konstindustriella samlingar
och museer. Nationalmuseum i Stockholm eger bland
sina konstskatter åtskilliga drifna arbeten, jämväl
af svenskt ursprung, från 1600-talet. En stor del af
äldre och dyrbarare föremål i utländska samlingar
har i senare tid blifvit på galvanoplastisk väg
med stor skicklighet reproducerad. I den moderna
konstslöjden har drifningen mer och mer fått vika
för fingjutningen. Bland svenskar, som i senare tid
utöfvat denna konst, må nämnas P. F. Schönström
(silfver) och G. T. Wallén i Stockholm samt Sven
Bengtsson och Mårtensson i Lund (mässing och koppar).
Upk. (O. G—g.)

Drill (af mht. drillen, vända). 1. (Exercisdrill)
Krigsv., en stundom förekommande benämning på
manskapets eller de lägre truppafdelningarnas
utbildning i stram hållning och rörelser; grundlig,
men rent mekanisk utbildning. Ordet användes i Sverige
redan i slutet af 1600-talet. I tysk litteratur är
det mycket äldre, och med "drillkonst" förstod man
"kriegsübliche waffenhandlung der musqueten und
piquê". Se härom "Die drillkunst" (Nürnberg 1664,
med 38 kopparstick och 76 figurer samt tysk-fransk
text). Jfr Exercis. — 2. Sjöv., ett slags
styrinrättning. Se Ratt.
1. C. O. N.

Drill (eng. drill, så i rader), landtbr., en rad
af odlade växter; i rygg eller upphöjd balk upplagd
jord. Jfr Drillkultur.

Drill (it. trillo), mus., ett upprepadt,
hastigt och jämnt angifvande af en föreskrifven
hufvudnot, omväxlande med närmast högre diatoniska
not. Tecknet är tr eller tr m. Drillen bör i regeln
börja icke med hufvudnoten, utan med den närmast
högre eller lägre; detta antydes genom ett litet
förslag framför hufvudnoten. Andra förändringar
i drillen betecknas särskildt. Drillen afslutas
genom ett efterslag, hvilket bildas af
hufvudnoten jämte den närmast lägre och stundom,
såsom vid fermater i arior och konserter, utföres
något långsammare än själfva drillen. En följd af
drillar på flera toner efter hvarandra (stundom
utan något efterslag) kallas drillkedja.
A. L.*

Drillborr, maskinb. Se Borrar.

Drillbåge l. Stråke, maskinb. Se Borrar.

Drillen, zool. Se Babianer.

Drillharf, landtbr. Se Harf.

Drillkedja, mus. Se Drill.

Drillkubb (jfr Drill), sjöv. Se Ratt.

Drillkultur (jfr Drill), landtbr., det sätt att bruka
åkerjorden, hvilket utmärkes däraf, att fältet radvis
upplägges i ryggar eller upphöjda balkar (drillar),
på hvilka man odlar vissa växter. Till drillkulturen
hör därjämte, att såväl själfva drillarna (genom
handhackning) som ock åkerjorden mellan dem (genom
bearbetning med hästhacka och drillharf) hållas luckra
och fria från ogräs samt tillgängliga för luftens
inverkan samt att de på drillarna uppväxta plantorna
gallras, så att de komma på behörigt afstånd ifrån
hvarandra. När de blifvit så stora, att de beskugga
fältet, upphör all bearbetning såväl mellan som
på drillarna.

Drillkulturen har från äldsta tider varit känd och
använd i Kina, Japan, Bengalen och Persien. I Europa
infördes den först af engelsmannen Jethro Tull
(f. 1674, d. 1741), hvilken 1733 därom utgaf det
berömda arbetet "On the horse-hoing husbandry" (Om
hästhackans användning vid åkerbruket), hvari han
förordar radsådd och bearbetning mellan raderna med
hästhacka, som var ett förut ej användt redskap. Tull
antog, att jordens fruktbarhet hufvudsakligen
beror på dess fina pulverisering och att gödsling
egentligen icke behöfves, om åkerjorden väl bearbetas,
så att den blir lucker och fin. Att dessa åsikter
ej äro hållbara, är numera nogsamt kändt. Genom
drillkulturen, som i Sverige användes hufvudsakligen
för rotfrukter, hålles åkerjorden ren och lucker,
och växterna få djup sammanförd matjord att växa i,
men den i drillar upplagda jorden uttorkar lätt
och kostar mer arbete än odling på slätt land
och begagnas därför hufvudsakligen, där matjorden
är grund eller jorden lider af öfverflödig väta.
J. A. (H. J. Dft.)

Drillplog (jfr Drill), landtbr. Se Plog.

illustration placeholder

Drillsnäppsläktet, Actitis, zool., ett till
fåglarnas afdelning, ordn. Charadriiformes,
fam. Charadriidæ hörande släkte, som skiljer sig
från det närstående snäppsläktet (Totanus) därigenom,
att näbbfåran sträcker sig öfver näbbens midt samt
att stjärten räcker ett betydligt stycke utanför
de hoplagda vingarnas spets. Vanliga drillsnäppan
l. strandpiparen, Actitis hypoleucus, har öfre delen,
halsens sidor och kräfvan brungrå, med svarta fläckar
och tvärstreck samt bronsglans på manteln, undre
delarna hvita, stjärten brungrå, med de mellersta
pennorna tvärbandade af svart och de yttre alltmer
hvita. Längden uppgår till 20—22 cm. Strandpiparen
är hos oss en flyttfågel, som kommer till Sverige
i april; de äldre draga åter mot södern i augusti,
de yngre något senare. Den häckar allmänt öfver
hela landet, icke minst uti Lappland, och uppehåller
sig vid steniga, buskbeväxta stränder, såväl inuti
landet som, ehuru mera sällan, vid hafskusten. Den
är en liflig, försiktig och skygg fågel, hvilken
springer omkring på marken med trippande steg
samt då och då sätter sig på stenar, ur vattnet
uppskjutande stänger o. d. (hvarunder den vippar
upp och ned med stjärten, ungefär som en ärla). Ofta
får man se den med nedböjda, dallrande vingspetsar
flyga tätt utmed vattenytan, hvarvid den merendels
låter höra sitt drillande "tidihidi", flera gånger
upprepadt. Dess föda består af maskar, insekter och
insektlarver, i synnerhet sländor och flugor, hvilka
den plockar på stranden eller fångar i flykten. Sitt
bo tillreder fågeln på marken, stundom tämligen
långt från vatten, och lägger däri fyra hvitgula,
af brunt och askgrått fläckiga, 36 mm. långa ägg.
J. G. T.*

Drillstock (jfr Drill), sjöv. Se Ratt.

Drillstötta (jfr Drill), sjöv. Se Ratt.

Drillsåningsmaskin (jfr Drill), landtbr. Se Sådd.

Drilltåg (jfr Drill), sjöv. Se Ratt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free