Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 873-874 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Droitwich ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de gingo ut. Betydlig industri, i synnerhet
sidenfabrikation, bomullsväfverier samt filt-
och lädertillverkning. Departementet är indeladt
i 4 arrondissemang: Valence, Die, Montélimar och
Nyons. Hufvudstad är Valence.

Drôme-alperna [drå̄m-], alperna mellan Durance och
Drôme. Se Dauphiné.

Dromedar, Vanliga, Enpuckliga l. Arabiska kamelen,
Camelus dromedarius, zool. Se Kameldjuren.

Dromedarstekeln, Xiphydria dromedarius, zool. Se
Trästeklar.

Dromia, Ullkrabbor, zool., ett till leddjuren
(Arthropoda), tiofotingarnas ordning (Decapoda) och
de kortstjärtade kräftornas afdelning (Brachyura)
hörande släkte, hvars medlemmar igenkännas på
beskaffenheten af det femte benparet, hvilket är
mycket kortare än de föregående paren samt liksom
dessa försedt med tång- eller saxlika klor och beläget
på ryggen, vidare på den starkt hvälfda, runda,
ulliga hufvudbålen o. s. v. Ullkrabborna förekomma
i alla haf, där de lefva af åtskilliga blötdjur,
smärre kräftdjur o. s. v., som de öfverrumpla
och fånga med stor skicklighet och list. Allmänna
ullkrabban, D. vulgaris, har ljusröda klor, kroppen
tätt öfverdragen och betäckt af mörkbrunt hår samt
hufvudbålen besatt med knöliga ojämnheter och i kanten
försedd med fyra stora tänder på hvardera sidan. Denna
krabba blir 6—9 cm. lång och förekommer allmänt i
Medelhafvet, men träffas äfven i norra Europas haf.
J. G. T.*

Dromiopsis Reuss, paleont., fossilt krabbsläkte,
tillhörande den yngsta krittiden (danien) och stående
i närheten af det under tertiär- och nutiden lefvande
släktet Dromia, från hvilket det skiljes genom
sitt triangulära, helbräddade pannspröt och genom
sina korta, tjocka klor utan tänder. Den vanligaste
formen är D. rugosa Schloth., som är ytterst allmän i
den yngre kritans korall- och bryozokalk vid Limhamn
i Skåne samt vid Faxe på Själland.
A. Hng.

Dromiopsis rugosa. (Nat. storl)

Drommen, fjällhöjd bland Oviksfjällen i Jämtland, från hvars
topp, 1,142 m. ö. h., man har en synnerligen anslående
utsikt öfver Storåns djupa dalgång i n., öfver Vålåns
och Ånnsjöns vattensystem i v. och n. v. Södra
delen af västra synfältet begränsas af Anaris- och
Herrångsfjällen m. fl., och bortom dem skönjas Sylarna
och Helagsfjället samt i n. ö. och ö. Storsjöns vida
spegel. Mellan D. och det sydligare Falkfångarfjället
(1,190 m.) inskjuter från v. en väldig, gapande
afgrund, Dromskåran. D. är lätt tillgänglig från
Bydalens luftkurort och turiststation vid Dalsjön
(381 m.) och Storån, dit körväg (22 km.) är anlagd
från Hallen vid Storsjön. Bydalen, som har bekväma
hotell och turisthärbärgen och är inrättad för såväl
vinter- som sommarkurer, är ett lämpligt hufvudkvarter
för dem, som vilja lära känna Oviksfjällen. Om
de intressanta geologiska förhållandena m. m. se
"D. förr och nu" i "Sv. turistfören:s årsskrift" 1894.

Dromon (grek., löpare), skpsb. Se Galär.

Dromskåran. Se Drommen.

Dronaz, [drånā] Pic de D. l. Pointe des Lacerandes,
bergstopp i Penninska alperna, s. v. om Mont-Blanc,
2,949 m. Passet Stora S:t Bernhard går fram ö. om toppen.

Dronne, [drånn] biflod till Dordognes biflod L’Isle i
södra Frankrike. Upprinner i Limousins berg, flyter
hufvudsakligen genom dep. Dordogne och förenar sig
med L’Isle nedanför Coutras. Längd 178 km. Berömd
för sina vackra stränder och sitt klara vatten.

Dronningborg, ett slott nära Randers i Jylland,
ursprungligen ett gråbrödrakloster, som 1551
inrättades till änkesäte åt drottning Dorotea
och däraf fick sitt namn. S. å. utfärdade
Kristian III härifrån sin "dronningborgska
recess". Efter änkedrottningens död 1571 var
D. en kunglig förläning, såldes efter 1660,
men återföll till kronan 1710. Slottet nedbröts
1721, och godset såldes 1765; en del däraf
samlades till en herrgård, som bär namnet D.
E. Ebg.

Dronningestolen, en af de högsta (126,5 m.) och
vackraste punkterna på Möens klint. Ett skred, 25
dec. 1868, sänkte dess yttersta del i hafvet och
beröfvade klinten mycket af dess skönhet.
E. Ebg.

Dronninggaard [-går], ett på ett näs i Fure-sö på
Själland beläget lustslott, uppfördt 1665 af Fredrik
III åt hans drottning Sofia Amalia. D. öfvergick
sedan i enskild ego och brann omkr. 1760,
hvarefter etatsrådet F. de Coninck lät bygga
ett nytt slott, nu kalladt Næsslottet,
hvaremot namnet D. öfverflyttats till den
förutvarande afvelsgården. Næsslottet
ombildades 1895 till badhotell.
E. Ebg.

Dronninglund, en i Hjörring amt, norra Jylland,
belägen herrgård, som under medeltiden var ett
nunnekloster, kalladt Hundslund. Vid reformationen
indrogs egendomen till kronan, tillhörde 1581—1672
släkten Lindenov och köptes 1690 af drottning
Charlotta Amalia, som gaf den dess nuv. namn och under
sin änketid där hade sin sommarbostad. 1730 blef
den privategendom. Hufvudbyggnadens ena flygel är
sammanbyggd med den gamla klosterbyggnaden, som nu
användes till sockenkyrka för D. socken, den största
landsförsamlingen i Danmark, 18,650 har med 6,300 inv.
E. Ebg.

Dronten, zool. Se Drontsläktet.

Drontsläktet, Didus, zool., ett släkte, som bildar
familjen Dididæ inom fågelgruppen Columbæ (se
Duffåglar) och omfattar tre numera utdöda arter
från Maskarenerna. Hithörande former, de största
duffåglarna, saknade flygförmåga, enär både vingar
och stjärt voro förkrympta. Den grofva näbben
var längre än hufvudet och i spetsen hakformigt
nedåtböjd. Tarso-metarsus var kort och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>