Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 877-878 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Droitwich ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

passerade kalkstenen, men vid inträdet i grottan och
beröring med därvarande luft afgifver en del af sin
till hälften bundna kolsyra samt afdunstar, hvarvid
den kolsyrade kalken icke längre kan förblifva upplöst
i vattnet, utan afsätter sig i fast form. Första
början till hvarje stalaktit är ett litet ihåligt,
tunt rör, uppkommet på det sättet, att den i taket
hängande droppen, å hvars yta en del kalk efter
hand afsätter sig, vid nedfallandet (som orsakas
af tillflytande vatten och därigenom ökad tyngd)
lössliter den å droppens underdel befintliga tunna
kalkskorpan, hvarvid en kort ring uppstår, hvilken
småningom, emedan samma process upprepas vid hvarje
ny droppe, växer ut till ett rör. Med tiden blir
det lilla röret äfven fylldt med kalkspat, och
vattnet sipprar då ned utefter dess yta, alltmer
förstorande den sålunda bildade droppstenen. De
nedfallande dropparna innehålla ännu en del kolsyrad
kalk, som afsätter sig på bottnen och där bildar
stalagmiter. Stundom mötas och förenas sammanhörande
stalaktit och stalagmit, eller sammanväxa närliggande
sådana, hvarigenom pelare och förhängeliknande
partier af de mest växlande och fantastiska
former uppstå. Adelsberggrottan (se d. o. och
ofvanstående fig.) är berömd för sin mångfald af
vackra droppstenspartier. Droppstensbildningarna
äro merendels hvita, stundom till en viss
grad genomlysande, och till strukturen
kristalliniskt korniga. Sverige har ej några
sådana bildningar. I smått kan man dock iakttaga
dylika under bro- och källarhvalf, hvarest det
är kalken hos det i fogningarna befintliga
murbruket, som fått släppa till materialet.
E. E.

Parti af Adelsberggrottan i Krain.

2. Bygnk. I den muhammedanska byggnadskonsten
förekommer en egendomlig inkonstruktiv takbildning i
hvalfform, som utgöres af idel små, i trä eller gips
formade och vid hvarandra fogade kupolstycken med
framträdande hörn. Dessa små kupolstycken, påminnande
om vaxcellerna i en bikupa, bilda ett helt, som med
sina många ofvanifrån nedhängande spetsar och kanter
gifver hvälfningen utseende af en droppstensbildning,
hvadan sådana hvalf också fått namnet droppstens-
eller stalaktithvalf (se fig. af
Abenserragernas sal i art. Alhambra, sp. 585, och fig. af en morisk pelare
med stalaktiter i art. Byggnadskonsten, sp. 729).
R—n.

Drops [dråpṡ], eng. (eg. droppar), ett slags
karameller med syrliga fruktsafter i (t. ex. lemon
drops, citronkarameller).

Drosdov, Vasilij. Se Filaret.

Drosera rotundifolia.

Drosera L., Daggört, Sileshår, bot., växtsläkte
af fam. Droseraceæ. Drosera-arterna växa i kärr
o. d., helst bland hvitmossa (Sphagnum), och utmärka
sig genom ett högst egendomligt utseende. Bladen
(som hos de svenska arterna sitta i rosett vid
stängelns bas) äro tätt besatta med glandelhår, som
afsöndra ett ymnigt, segt slem. Blommorna, som äro
små och hvita, sitta i ensidigt, klaselikt, i spetsen
inrulladt knippe. Genom undersökningar af Darwin och
andra har blifvit ådagalagdt, att daggörterna äro
insektätande växter (se d. o.). Insekterna fastna
i hårens sega slem, hvarpå en egendomlig rörelse af
håren börjar. Först böjer sig
det eller de hår, vid hvilka insekten fastnat, ned
mot bladets midt. Denna rörelse fortplantar sig till
de andra håren, så att äfven de böja sig ned åt samma
håll. Därigenom blir insekten nedklämd mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>