- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
879-880

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Droitwich ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ytan af bladet, hvars kanter samtidigt bukta sig
uppåt. Den kommer således att ligga liksom i en skål,
där den genom den ökade afsöndringen blir helt och
hållet inbäddad i slem. Uti detta, som innehåller
en syra och ett pepsinartadt enzym, undergå de mjuka
delarna hastigt en upplösningsprocess, så att efter en
kort tid endast vingar, hud o. s. v. återstå. Håren
resa sig då ånyo och äro snart redo till en ny
fångst. — Alldeles samma rörelsefenomen framkallas
af en vätska, om den är kväfvehaltig, men ej, om den
är kväfvefri.

Man har förvissat sig om, att bladen genom
håren (digestionshår) uppsuga näring ur de
fångna insekterna. Odlingsförsök hafva visat, att
fruktsättningen blir mycket sparsam, om växten ej är
i tillfälle att fånga insekter eller på annat sätt
förses med kväfvehaltiga ämnen. Därigenom bevisas,
att insektfångsten är af väsentlig betydelse för
växtens näring. Genom denna beredes ersättning
för den brist på kväfvehaltig föda, som växten
nödvändigt måste lida, då dess föga utvecklade
rotmassa är i beröring med endast hvitmossa e. d.,
hvarur föga är att hämta. — Drosera-arter förekomma
i alla världsdelar och alla zoner, till största delen
i Australien. Sveriges flora räknar tre arter, bland
hvilka D. rotundifolia (se fig.) är den allmännaste.
S. A. (G. L—m.)

Droseraceæ, Droseracéer, bot., växtfamilj af serien
Sarraceniales. D. äro fleråriga örter med spridda
eller rosettställda, i knoppen inrullade blad,
försedda med digestionshår. Af D. äro 6 släkten
med omkr. 100 arter bekanta, nästan alla växande
på sumpiga lokaler; rikast på D. är Australien. Jfr
Aldrovandia vesiculosa, Dionæa, Drosera och
Drosophyllum.
G. L—m.

Drosines, Georgios, nygrekisk skald, f. 1859, redaktör af veckoskriften
"Hestia", är liffull och elegant i sin lyriska diktning
(samlingarna Spindelväf, 1880; Stalaktiter, 1881;
Kärleksljus, 1894 m. fl.) och har på förträfflig
prosa skildrat landtlifvet (i Landtliga bref, 1882,
m. m.). "Amaryllis" och "Hafssånger" hafva öfversatts
till svenska af J. Centervall.

illustration placeholder
Rysk droska med trojka (trespann).

Droska, ry. drozjki (af drogi, vagnunderrede),
ett ursprungligen ryskt, öppet åkdon på fyra låga hjul
och fjädrar under vagnskorgen. De äkta ryska droskorna
äro vanligen tvåsitsiga, men hafva stundom ett tredje,
längsgående säte, på hvilket en person kan sitta grensle eller vänd åt sidan. Namnet droska öfvergick till de hel- eller halftäckta hyrvagnarna
(de s. k. fiakrarna), hvilka först kommo i bruk i
Petersburg och Warschau.

Drosometer (af grek. drosos, dagg, och metron,
mått), fys., daggmätare, ett instrument, hvarmed man
bestämmer den relativa mängden af den dagg, som bildat
sig på en viss tid. Det består af en känslig våg,
med bomull eller ejderdun på den ena skålen. På dessa
ämnen utfälles dagg i riklig mängd, och det däraf
orsakade viktstillskottet iakttages. Jfr Dagg.
L. A. F.*

Drosophyllum Lk., bot., växtsläkte af
fam. Droseraceæ, med en art, D. lusitanicum Lk., en i
Marokko, Portugal och södra Spanien på torra ställen
växande halfbuske. De långa gräsliknande bladen äro
försedda med digestionsglandler liksom Drosera (se
d. o.) och fånga insekter liksom denna. I trakten
af Oporto hänges växten upp i boningsrummen för att
tjänstgöra som flugfångare.
G. L—m.

Drosselsläktet l. Rosenstarsläktet, Pastor, zool., ett
till de starartade fåglarnas familj (Sturnidæ) och
tättingarnas ordning (Passeriformes) hörande släkte,
hvars arter igenkännas på den tämligen korta, svagt
krökta, spetsiga, från sidorna hoptryckta näbben, med
ett tydligt hak innanför spetsen, de långa, spetsiga
vingarna, den lagom långa stjärten o. s. v. Dithörande
fåglar lefva af insekter och blifva i vissa trakter
nyttiga därigenom, att de utrota gräshoppor. De hålla
gärna till bland boskapshjordar och förtära de dessa
åtföljande insekterna. Till släktet hör rosendrosseln
l. rosenstaren, Pastor roseus. Hos hannen äro hufvud
och hals svarta, glänsande af blått och purpur, nacken
försedd med en tofs och kroppen för öfrigt rosenröd,
med undantag af de svartbruna, violettglänsande
vingarna, den svarta, svagt skimrande stjärten, de
svarta låren och undergumpen. Honan har kortare tofs
och mattare färger samt det rosenröda delvis blandadt
med brunt. Rosenstaren uppnår en längd af 21 cm. Den
häckar i Central-Asien och länderna ö. om Medelhafvet,
hvarifrån den årligen utvandrar i stora skaror till
södra Ryssland och Balkanhalfön, stundom äfven
till det öfriga Europa. I Sverige har den träffats
flera gånger, från Skåne ända upp till Lappland.
J. G. T. (L—e).

Drossen, stad i preussiska regeringsområdet Frankfurt
(Brandenburg), vid Lenze. 5,146 inv. (1900). Järn-
och väfnadsindustri.

illustration placeholder

Droste-Hülshoff, Annette Elisabeth von, friherrinna,
tysk skaldinna, f. 10 jan. 1797 på Hülshoff vid
Münster, d. 24 maj 1848, erhöll en utmärkt uppfostran
samt gjorde rätt djupgående studier. 1825 fick
hon företaga en resa till Koblenz, Bonn och Köln,
hvarunder hon kom i personlig beröring med åtskilliga
framstående personer. För öfrigt vistades hon nästan
oafbrutet dels på mödernegodset Rüschhaus vid
Münster, dels efter 1841 på slottet Meersburg vid
Bodensjön hos sin svåger, den romantiske filologen
J. von Lassberg. Hennes första bok, Dichtungen
(1837), blef ouppmärksammad, hennes andra arbete,
Gedichte (1844; många uppl.), rönte någon, om också
icke mycken framgång; det var resultatet af en rik
lyrisk alstring 1841—42. Bland hennes prosaverk är
novellen Die judenbuche (1842) särskildt bekant. Ur
hennes kvarlåtenskap utgåfvos den religiösa
diktsamlingen Das geistliche jahr (1850; många
uppl.), Letzte gaben (1860) och Briefe (1877;
2:e uppl. 1880). Strängt katolsk i sin tro, lefde
och författade hon i ensamhet och tillbakadragenhet
från världen. Hennes poesi visar en stor realistisk
skildringsförmåga, när det gäller näraliggande och små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free