Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Droste zu Vischering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i spetsen för denna en öfverste hofmästare
och hade därtill designerat Per Brahe, men det
hela stannade på papperet. Först med Johan III:s
tronbestigning fick grefve Per mottaga ämbetet, för
hvilket titeln (rikets) drots nu återupplifvades,
men ånyo såsom en hedersvärdighet utan särskild
tjänstgöring. Liknande ställning intog hans
efterträdare Nils Gyllenstierna (drots 1590—1601)
och sedan äfven Maurits Stensson Leijonhufvud
(1602—07). Först Magnus Brahe, som blef drots vid
Gustaf Adolfs trontillträde (1612), fick en bestämd
ämbetsuppgift, i det att drotsen sattes till president
för den hofrätt, som år 1614 inrättades i Stockholm.
Från denna tid är drotsen verklig ämbetsman och
såsom sådan främst i rang inom den uppväxande nya
organisationen. Med presidiet i den stockholmska
hofrätten förenar han en viss uppsikt öfver
rättsskipningen i allmänhet, och han sitter
främst bland de fem höge riksämbetsmännen i
förmyndarstyrelserna för Kristina och Karl XI. Magnus
Brahe, som dog 1633, efterträddes 1634 af Gabriel
Gustafsson Oxenstierna och denne 1641 af Per Brahe
d. y. Under den sistnämndes ämbetstid utvecklas
drotsens ställning ytterligare: genom 1660 års
"additament" till 1634 års regeringsform befrias
han från presidiet i hofrätten, och i stället
anförtros honom uttryckligen "öfverinspektionen af
justitieväsendet på alla orter", med föredragning af
hofrätternas rapporter i regeringen och ledning af
justitierevisionen. Den stora hvälfning, som följde
på Karl XI:s förmyndarstyrelses politiska bankrutt,
gick emellertid också ut öfver de höga riksämbetena
och bland dem drotsens. Per Brahe behöll värdigheten
till sin död, 1680, och efter honom utnämnde Karl XI
M. G. De la Gardie till K. M:ts drots, men ämbetets
betydelse var bruten, och efter De la Gardies död,
1686, lämnades det obesatt.
I frihetstidens riksförvaltning finnes intet
drotsämbete. Däremot gaf Gustaf III 1787 den
dåv. justitiekanslern K. A. Wachtmeister titeln
riksdrots och förordnade honom såsom sådan till
öfverpresident i alla rikets hofrätter. En drots
var alltså åter chef för hela rättsväsendet. Under
Gustaf IV Adolfs tid bibehöll Wachtmeister, som skref
sig "Svea rikes drotset", sin ställning, men med
1809 års statshvälfning och den nya regeringsformen
upphäfdes titeln drots. Ledningen af rättsväsendet
öfvergick till justitiestatsministern,
i hvilket ämbete drotsvärdighetens
utveckling alltså kan sägas hafva utmynnat.
N. E—n.
Drotset. Se Drots.
Drott l. Drotten (best. form drottnen, herre,
plur. drottnar; jfr drottning) var i den
fornnordiska tiden konunga- och prästtitel. Sedan
kristendomen blifvit införd i Sverige, betecknade
ordet drotten gud (det isländska dróttinsdagr
betyder Herrens dag, söndag). Ännu bevaras detta
ord i benämningarna Drottens kyrka i Visby och
Drottens kyrka i Östergötland, hvilken senare
numera, på grund af en falsk ordförklaring,
oftast kallas Drothem. Det latinska namnet på
dessa två kyrkor var "ecclesia sanctæ trinitatis".
Hs Hd.
Drotten. Se Drott.
Dróttinsdagr. Se Drott.
Drottkväde (isl. dróttkvætt l. dróttkvæðr háttr;
ordet "dróttkvæði" förekommer ej i fornspråket) är
ett fornnordiskt versslag, som i sin strängast utbildade och allmännaste form består af
åttaradiga strofer (vísur), indelade i sexstafviga
versrader med tre betonade och tre obetonade
stafvelser samt försedda med såväl bokstafsrim
(allitteration) som stafvelserim (assonans). Af de
allittererande ljuden böra två (bistafvarna) stå i
hvar udda versrad, det tredje (hufvudstafven) i den
följande jämna versradens första stafvelse. Af de
assonerande stafvelserna böra de två halfassonerande
stå i de udda, de två helassonerande i de jämna
versraderna. Den andra assonerande stafvelsen
är alltid den sista betonade (= den näst sista),
den första assonerande skall helst vara den första
betonade stafvelsen (= den första). Exempel på
en regelbunden form af drottkväde lämnar följande
halfstrof:
L æ tr sá’r Hákon h e i tir,
hann rekkir lið, bannat,
j ǫ r ð kann frelsa, f y rðum
friðrofs, konungr, ofsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
