- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
893-894

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drouet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom sina öfversättningar af Aischylos (1832) och
Aristofanes (1836—38) samt genom sina arbeten öfver
Alexander den store (1833) och hellenismens tid
(1836—43). Sedan 1840 professor i historia i Kiel,
kom han där midt i den uppblossande tysk-nationella
rörelsen. Hans Vorlesungen über die geschichte
der freiheitskriege
(hållna 1842—43, tryckta 1846)
är ett till den bildade medelklassen riktadt
programarbete: nationalstat och konstitutionell
författning äro för honom de framtidsmål, som den
stora revolutionsepoken förberedt. I enlighet med
dessa nationella sympatier tog D. nu en verksam del
i striden om Slesvigs och Holsteins ställning till
Danmark. Han redigerade den s. k. "Kieladressen"
(1844) och deltog äfven i författandet af den
skrift, som nio Kielprofessorer riktade mot de
åsikter rörande arfsrätten till Slesvig, hvilka
Kristian VIII uttalat i sitt öppna bref af 8
juli 1846. I förening med Samwer utgaf D. 1850
"Actenmässige geschichte der dänischen politik"
samt verkade genom åtskilliga flygskrifter för det
tysk-holsteinska programmet. Sedan den provisoriska
styrelsen upprättats i Kiel (1848), sändes han till
Frankfurt för att begära förbundsdagens skydd åt
upprorspartiet. Sedermera blef han medlem af tyska
nationalförsamlingen i Frankfurt och sekreterare i
dennas författningsutskott, hvars "Verhandlungen" han
utgaf (1849). Inom nationalförsamlingen slöt han sig
till högra centern, samverkade lifligt med Dahlmann
(se d. o.) och utöfvade ett betydligt inflytande
bakom kulisserna för att förbereda och genomdrifva
församlingens stora författningsprojekt. Sedan
detta strandat på Fredrik Vilhelm IV:s vägran
att mottaga kejsarkronan, lämnade D. liksom många
hans meningsfränder församlingen; därmed afbröt
D. i själfva verket sin aktiva politiska bana,
men han förblef det politiska program, för hvilket
han kämpat, trogen: "nationens sak hänger nu på
Preussen" skref han i en flygskrift s. å.
(Gutachten eines Schleswig-Holsteiners),
och sedan han 1851 mottagit en professur i Jena för
att undgå befarade efterräkningar från danska
regeringen, egnade han sin vetenskapliga verksamhet
i främsta rummet åt att ådagalägga Preussens
historiska uppgift inom Tyskland, sådan han
fattat den. Redan hans berömda biografi
Leben des feldmarschalls grafen Yorck von Wartenburg (1851; 10:e uppl. 1890)
var egnad häråt; Preussens betydelse för kampen mot
Napoleon framhäfdes starkt vid teckningen af krigaren
från år 1813, och förf:s egna barndomsminnen samverkade
med hans starka patriotism att göra bilden liffull
och gripande. Befogade anmärkningar hafva riktats
både mot bokens tendens och mot forskningens
bristande grundlighet; emellertid har biografien
gjort epok som inledningen till en rad af liknande
lefnadsteckningar från revolutionskrigens tid. Ännu
mer utpräglad är tendensen i det hufvudarbete, som
är knutet vid D:s namn,
Geschichte der preussischen politik (14 bd, 1855—86).
Utan öfverdrift kan sägas, att D. här fastslagit den
historiska legend om Brandenburg-Preussens och
Hohenzollrarnas predestination för Tysklands nationella
samling, som länge varit nära nog officiellt gällande
inom den nordtyska historiografien. Trots öfverdrifter
och af den exklusivt preussiska synpunkten vållade fel
har detta arbete i hög grad bidragit till skarpare
kritisk forskning. D., som sedan 1859 var professor i
Berlin och 1877 blef "det brandenburgska husets
historiograf", byggde sin framställning på grundliga
forskningar i de preussiska statsarkiven, eggade
en rad af betydande lärjungar (B. Erdmannsdörffer,
R. Koser o. a.) till liknande ansträngningar samt gaf
i anslutning till sitt arbete uppslag till de viktiga
urkundspublikationerna "Urkunden und aktenstücke
zur geschichte des grossen kurfürsten" (från 1865)
och "Politische correspondenz Friedrichs des grossen"
(från 1879). D:s Grundriss der historik (1867, 3:e uppl. 1882)
var en på sin tid värdefull metodologisk handbok. — Litt.:
M. Duncker, "J. G. Droysen" (i "Biogr. jahrb. f. alterthumskunde", 1885,
och i "Abhandlungen zur neueren geschichte", 1887) och
O. Hintzes biografi öfver D. i "Allgemeine deutsche biographie" (del 48, 1904).

2. Gustav D., den förres son, f. 1838, e. o. professor
i Göttingen 1869 och professor i historia i Halle 1872,
är förnämligast känd genom arbeten från trettioåriga
krigets tid. Gustav Adolf (1869—70;
del 1 öfversatt till svenska 1869)
söker under liflig beundran för den svenske konungen
framställa honom som en modern politiker, för hvilken
de religiösa frågorna voro af mera underordnad betydelse.
Bernhard von Weimar (2 bd 1885)
framhåller starkt hertig Bernhards roll, bl. a.
beträffande slaget vid Nördlingen, på Gustaf Horns
bekostnad. Till dessa hufvudarbeten sluta sig
Schriftstücke von Gustav Adolf, zumeist an evangelische fürsten Deutschlands (1877) samt
Das zeitalter des dreissigjährigen krieges (i Onckens "Allg. geschichte in einzeldarstellungen", 1888).
I den af D. grundade serien "Hallesche
abhandlungen zur neueren geschichte" förekomma
åtskilliga värdefulla bidrag till trettioåriga
krigets historia, hvarjämte D. här stundom låtit
en eller annan af sina lärjungar uppträda till
D:s försvar mot de berättigade angrepp för på en
gång ytlighet och öfverdrifven kritik, som under
senare tid riktats mot honom. Ganska mycket
använd har den af D. utgifna
Allgemeiner historischer handatlas (1885)
varit. D. är led. af Vet. soc. i Uppsala (1887).
C. H. H.

Droz [drå̄]. 1. Pierre Jacquet D., schweizisk
urmakare, f. 1721, d. 1790, var en af de förste,
som förfärdigade ett ur med pendel, sammansatt af
metaller med olika värmeutvidgningskoefficient, så
ordnade, att pendellängden vid olika temperaturer
förblir densamma och urets gång följaktligen
oberoende af temperaturväxlingar (s. k. kompenserad
pendel). D. var därjämte känd som mästare i
förfärdigandet af konstfulla automatfigurer (jfr
Android). Äfven tillskrifves honom uppfinningen
af speldosan. — 2. Henri Louis Jacquet D., den
föregåendes son, schweizisk urmakare, f. 1752,
d. 1791, är särskildt bekant genom en af honom
tillverkad klaverspelande automat (föreställande
en flicka), som korrekt utförde flera musikstycken.
G. H—r.

Droz [drå̄], François Xavier Joseph, fransk
litteratör, f. 1773, d. 1850, invaldes 1824 i Franska
akademien. Hans skrifter behandla hufvudsakligen
moraliska frågor. D:s
De la philosophie morale (1823)
belönades med Montyonska priset.

Droz [drå̄], Antoine Gustave, fransk författare,
f. 1832 i Paris, d. därstädes 1895. Han hade vunnit
erkännande som målare, innan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free