Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drummer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drunkning dödar sålunda genom andningens
afstannande. Mot denna direkta dödsorsak är det,
som behandlingen af den drunknade i första hand skall
rikta sig och ej mot det i magsäcken och lungorna
möjligen inkomna vattnet.
Öfriga förrättningar i den drunknandes kropp upphöra
icke alla på samma gång som andningen. Efter
dennas afstannande fortfar nämligen hjärtat
att slå ännu några ögonblick och drifver blodet
genom ådrorna. Förbränning och värmebildning i
kroppen underhållas af andningen och blodomloppet
tillsammans. Sedan dessa förrättningar upphört,
bildas därför ingen ny värme i den drunknande, och
den, som hans kropp uti dödsminuten ännu har kvar,
ledes småningom bort af det omgifvande vattnet: han
afkyles. Genom afdunstning af vatten från kläderna
fortfar afkylningen, äfven sedan den drunknade blifvit
förd i land.
Huru fort dör en drunknande? I de allra flesta fall är
en människa oåterkalleligen död, d. v. s. kan icke ens
genom den lämpligaste behandling återupplifvas, om hon
befunnit sig under vatten längre tid än 2 till högst
3 minuter. Döden genom drunkning inträder sålunda i
regel hastigt. Detta förtjänar att noga ihågkommas, ty
"snar hjälp är dubbel hjälp" blir då den oeftergifliga
lösen vid drunknandes räddning och behandling. De
berättelser om personer, som återkallats till lif,
efter att hafva legat under vatten 20—30 minuter,
ja t. o. m. 1 timme, måste förvisas till öfverdrifternas
område. Härvid må man ihågkomma, att det i fråga
om den tid, som förlöper, innan en människa
dör genom drunkning, är ytterst svårt att erhålla
några tillförlitliga uppgifter, ty ingen står vid
ett drunkningstillfälle kallblodigt med klockan i
handen och observerar tiden. Näppeligen undgår man
att öfverdrifva, om man efteråt vill försöka att
på ett ungefär uppskatta längden af den tid, som
förflöt vid olyckstillfället. Nyssnämnda dödstid af
högst 3 minuter är fastställd efter de bäst iakttagna
drunkningsfallen bland människor och efter experiment
på djur. Då man nu i de flesta fall icke har något
säkert mått på den tid, som förflutit, innan den
drunknande tages upp ur vattnet, är det naturligtvis
en plikt för hvar och en, som det kan, att på hvarje
drunknande, som uppdragits ur vattnet något så när
snart efter olyckstillfället, göra energiska försök
till återupplifning.
Det finnes också något, som kallas "sen död
efter drunkning". Härmed menas, att en person,
som varit i fara att dö genom drunkning, aflider
först efter flera timmar, ja ett dygn efter lyckad
återupplifning. Döden inträder då på grund af
sjukdom, särskildt i lungorna, såsom en följd af
drunkningstillfällets skadliga inverkan. Oftast
är det vid sen död efter drunkning fråga om äldre
personer. Faran för en person är sålunda icke
öfverstånden därmed, att han eller hon undgått en
omedelbar död i vattnet och lyckligen återkallats
till lif.
Behandlingen afser, efter hvad ofvan sagts,
att återställa andningen, blodomloppet och
kroppsvärmen. Viktigast af dessa uppgifter är
andningens återställande. Behandlingen bör alltid
sättas i gång omedelbart efter det den förolyckade
blifvit uppdragen ur vattnet, vare sig han visar
lifstecken eller ej. Andningen söker man återställa
genom s. k. konstgjord andning, och man bör härvid
gå till väga på det sätt och i den ordning, som här följa. Lägg den
förolyckade genast på rygg, lossa hårdt åtsittande
klädesplagg å hans öfverkropp. Använd härtill, om
så behöfves, knif eller sax. Lyft den förolyckade
vid nacken och skjut något underlag, t. ex. ett
hoprulladt klädesplagg, under hans skuldror, så att
bröstkorgen kommer att ligga högt. Öppna hans mun
(bänd upp käken med en pinne e. d., om den gör
motstånd), torka ur munnen med en näsduk; fatta
med tillhjälp af denna hans tunga mellan pekfingret
och tummen, drag fram tungan så långt som möjligt
och låt en medhjälpare, om sådan finnes till hands,
hålla den utdragen. Medhjälparen skall ställa sig vid
den förolyckades ena höft, med den arm, som håller
tungan, sträckt öfver midten af den förolyckades
bröst. Är räddaren ensam, binder han fast tungan vid
den förolyckades haka (fig. 1). Meningen med dessa
s. k. förberedande åtgärder är att försätta den
förolyckade i sådant skick, att den konstgjorda
andningen skall kunna verka så kraftigt som
möjligt. De förberedande åtgärderna skola göras undan
mycket snabbt, de få taga endast några få sekunder,
ty viktigast af allt är, att den konstgjorda andningen börjar så fort som
möjligt. Denna har till ändamål att omväxlande utvidga
och sammanpressa den förolyckades bröstkorg, så att
frisk luft kan komma in i lungorna. Den närmaste här
nedan beskrifna metoden kallas den Silvesterska efter
sin uppfinnare, d:r Silvester i London.
 |
| Fig. 1. |
|
| Fig. 2. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
