- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
921-922

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drygalski ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke minst genom sin musikaliska versbehandling. D:s
samlade skrifter hafva utgifvits af W. Scott (18 bd,
1808; 2:a uppl. 1821) och G. Saintsbury (14 bd,
1883—89). Litt.: Samuel Johnson, "Lives of the poets",
Saintsburys arbete öfver D. i serien "English men
of letters", T. Lundbeck, "D. som tragediedigter" (Köpenhamn
1894), och Garnett, "The age of D." (1895).

Drygalski, Erich von, tysk geograf och
polarforskare, f. 9 febr. 1865 i Königsberg,
idkade universitetsstudier i geografi, matematik
och naturvetenskap och var 1888—91 assistent
vid geodetiska institutet samt centralbyrån
för internationell jordmätning i Berlin. Efter
vidsträckta resor i Europa ledde han 1891 och
1892—93 två vetenskapliga expeditioner till Grönlands
västkust. 1899 blef han e. o. professor i geografi
och geofysik i Berlin samt ledde 1901—03 tyska
sydpolsexpeditionen med fartyget "Gauss". Han
kallades 1906 att bekläda den nya professuren i
geografi vid Münchens universitet. Bland D:s
vetenskapliga arbeten må nämnas:
Grönland-expedition der gesellschaft für erdkunde zu Berlin 1891—93 (2 bd, 1898),
Die südpolarforschung und die probleme des eises (1895),
Die deutsche südpolarexpedition auf dem schiff Gauss unter leitung von E. von Drygalski (tills. med andra medarb., 1902—03) och
Allgemeiner bericht über den verlauf der deutschen südpolarexpedition (1903).

illustration placeholder
Dryobalanops Camphora. Grenar med blomknoppar (1), blommor (2) och frukter (3).

Dryobalanops Gærtn., bot. farm., ett till
fam. Dipterocarpaceæ hörande växtsläkte, som utmärker
sig genom regelbundna blommor, likformiga kronblad
och en mängd ståndare, hvilkas strängar äro sammanvuxna
till en köttig ring, samt ett olikformigt,
oftast femdeladt blomfoder, som bekläder frukten,
sitter kvar efter blomningen och utväxer till långa,
jämnbreda vingar. D. Camphora Colebr. är ett bland
de högsta af alla träd. Det förekommer sparsamt på
Sumatra och Borneo, där det skjuter
upp till en höjd af 30—50 m., innan några grenar börja
framväxa. Kronan, som är 15—25 m. i genomskärning,
är ståtlig, har ett rikt glänsande bladverk och
är under blomningstiden öfverströdd med vackra
hvita blommor af ljuflig vällukt. I sprickor och
håligheter i stammens inre afsättes ett slags
kamfer, i handeln kallad Baros- l.
Borneokamfer, äfven malajisk l.
Sumatrakamfer (Camphora de
Baros,
kemisternas borneol), hvilken uttages
genom trädets sönderhuggning samt därefter renas
och sorteras efter styckenas storlek. Någon gång
lär denna kamfers mängd vara så stor, att stammen,
när trycket slutligen blir för starkt, spränges
sönder med ett dån som af ett kanonskott. (Jfr
Kopaivabalsam.) I medeltal erhållas 5 kg. ur hvarje
stam, hvarför Borneokamfern är många gånger dyrare
än vanlig lauracékamfer och aldrig kommer i Europas
handel. Den användes af kineserna vid religiösa bruk
samt af infödingarna på Sumatra och Borneo vid deras
furstars begrafning. Borneokamfer är något hårdare
än vanlig kamfer och äfven något tyngre, så att
den sjunker i vatten. Den finaste består af stora,
halfgenomskinande, hvitaktiga, kristalliniska
klumpar; sämre slag utgöras af mindre, gråaktiga
kristaller. Borneolen är ej så flyktig som den
vanliga kamfern och smälter först vid + 203°. Dess
lukt är densamma som vanlig kamfers med en tillsats
af patschuli eller ambra. Dess sammansättning,
C10 H17 OH, skiljer sig från vanlig kamfers, C10 H16 O, genom tillkomsten af 2 ekvivalenter väte. Borneolen är
en aromatisk alkohol, medan vanlig kamfer är dennas
motsvarande keton (se Aceton). Genom inverkan af
salpetersyra (oxidation) kan borneol omsättas till
vanlig kamfer. Å andra sidan har det lyckats att
genom reduktion af vanlig kamfer framställa borneol.
O. T. S. (G. L—m. C. G. S.)

Dryoper (grek. dryopes), en urgrekisk (pelasgisk)
stam, som bodde omkring berget Oita i mellersta Grekland,
men därifrån undanträngdes och skingrades åt flera håll.

Dryophis, Trädormar, zool., ett till de giftlösa
ormarnas afdelning (Colubriformia) hörande släkte,
hvars arter igenkännas bl. a. därpå, att de sakna
ihåliga gifttänder framtill i öfverkäken, vidare
på den smala och långa, pisksnärtformiga kroppen,
det smala hufvudet med den utdragna, spetsiga nosen,
släta fjäll o. s. v. De höra till de praktfullaste
af alla ormar och lefva, såsom namnet antyder, i
träd samt förekomma i Syd-Amerika, Syd-Asien och
Afrika. Den något öfver 1 m. långa glansspetsormen,
D. fulgidus, är vackert grågrön, med ett guldgult
streck på hvardera kroppssidan, och förekommer i Syd-Amerika.
J. G. T.*

Dryopithecus, zool. Se Primates.

Dry point [dra͡i’-på͡int], fr. pointe sèche, detsamma
som kall-nål l. torr-nål, radering på koppar. Se
Torrnål-radering.

Dryselius, Erlandus Benedicti, präst och författare,
f. 1641 i Ljungby socken, Kronobergs län, d. 1708 i
Jönköping, studerade 1661—64 i Rostock, Wittenberg
och Jena, därefter i Uppsala och 1672—74 ånyo i
Wittenberg, där han 1673 blef promoverad till filos.
doktor, sedan han utgifvit och offentligen försvarat
disputationen Lineamenta gloriæ suecicæ, prästvigdes
1675 och utnämndes s. å. till hofpredikant hos den
då på Räfsnäs boende hessiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free