Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drygalski ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prinsessan Juliana och 1676 till kyrkoherde
i Sorunda pastorat, som han tillträdde 1678,
samt blef 1687 kyrkoherde i Jönköping. Vid 1682
års riksdag var han ledamot af prästeståndet och
satt i Stora kommissionen, hvilken granskade
förmyndarstyrelsens förvaltning. — D. var en
för sin tid lärd man och arbetade verksamt för
barnundervisningens främjande. Under sin Sorundatid
tog han sig an den 24-årige vetgirige uppbördsmannen
på Fållnäs, Kristofer Pålhammar (Polhem) och
förberedde denne till fortsatta studier vid Uppsala
universitet. Utom åtskilliga historiska afhandlingar
och 172 predikningar utgaf han Kort och enfaldig
kyrckio-historia öfwer gamla testamentet (1704)
och Kort och enfaldig kyrckio-historia öfwer nya
testamentet (1708).
Držić [drzjitj], latinis. Darsa, en ragusansk ätt,
ursprungligen adlig och härstammande från Cattaro,
af hvilken två medlemmar gjort sig bemärkta i den
sydslaviska litteraturhistorien.
1. Gjore D., ragusansk poet, d. omkr. 1500,
betraktas jämte den något äldre skaldebrodern
Šiško Menčetić (d. omkr. 1510) såsom en af
grundläggarna af den ragusanska kärlekslyriken
i provensalsk anda. D:s Pjesni razlike (Blandade
dikter) utgåfvos af Sydslaviska akad. i Agram
1870 under redaktion af V. Jagić ("Stari pisci
hrvatski", 2:a bandet). — 2. Marin D., den förres
brorson, ragusansk komediförfattare, f. omkr. 1538,
d. 1561, författade utom ett par herdespel (Tirena
och Historien om Venus’ kärlek till Adonis), som
i själfva verket äro parodier på den klassiska
stilriktningen, samt ett fragmentariskt drama Om
Jesu födelse, ett versifieradt fastlagsskämt Novela
od Stanca (Farsen om Stanac) samt 7 prosakomedier,
hvaraf 3 finnas kvar, i fragmentariskt skick:
Skup (Den girige), en efterbildning af Plautus’
"Aulularia", Dundo Maroje och Arkulin. Trots den
påtagliga imitationen af latinska och italienska
komedier, hafva dessa lustspel ett stort litterärt
värde genom D:s lyckliga förmåga att "lokalisera" och
med realistisk kraft återge det ragusanska talspråkets
förening af sydslaviska och italienska, så att dessa
dramer ega äfven ett historiskt kulturvärde. D:s
samlade skrifter utgåfvos 1875 af Sydslaviska akad. i
Agram ("Stari pisci hrvatski", 7:e bandet). Om
innehållet i "Dundo Maroje" se A. Jensens studie
"Ragusa" (i Vet. och vitt. samhällets i Göteborg
årsskrift 1893). Om D. och hans ätt se C. Jireček,
"Beiträge zur ragus. literaturgeschichte" (i
"Arch. für slavische philologie", 21:a bandet).
A—d J.
Dråback (af eng. drawback), nationalek., återbetalning
af hela eller en del af importtullen på utländsk
råvara vid export af den förädlade vara, som inom
landet producerats däraf. I sin renhet är detta ingen
protektionistisk åtgärd, utan endast ett medel att
förekomma, att en råvarutull hindrar förädling af
utländsk råvara inom landet. Af flera skäl åstadkommer
anordningen dock ofta en exportpremie. Huru mycket
af en råvara, som i hvarje särskildt fall ingår i
en förädlad produkt, kan nämligen ej utrönas, utan
tullordningarna måste fastslå en beräkning af den
förminskning af råvarans kvantitet, som förädlingen
i hvarje industri medför. Sättes nu denna siffra
i enlighet med de vanliga produktionsförhållandena,
uppstår en faktisk exportpremie för den producent, som
förstår att spara på råvaran. I syfte att förekomma
detta återbetalas ofta blott
en del af tullen vid reexport, i Förenta staterna
dock så mycket som 99 proc. — En annan större
svårighet består i att kontrollera, att verkligen
utländsk råvara kommit till användning. Om dråback
lämnas äfven åt dem, som producerat med inhemsk
råvara och som alltså ej betalat någon tull, blir
resultatet ånyo en exportpremie. I flera länder,
bl. a. Förenta staterna, fordras därför bevis för,
att utländsk råvara kommit till användning. I Tyskland
åter tillämpas sedan 1894 ett annat system, i det
exportörer af säd och rotfrukter erhålla ett intyg,
som berättigar till tullfri import af samma kvantitet
af samma varor eller af vissa andra varor, som ej
alstras i Tyskland. Dessa importbevis (einfuhrscheine)
säljas i Tyskland sedan af exportörerna till
importörer. Det beror då på förhållandet mellan import
och export i hvarje särskildt fall, hvilket pris de
betinga; och då spannmålsimporten, såsom nu nästan
alltid är fallet i Tyskland, betydligt öfverstiger
spannmålsexporten, säljas importbevisen föga under
sitt namnvärde och förskaffa alltså en premie åt
exportören, som säljer dem.
Dråbacksystemet har en lång historia bakom sig,
men är numera af betydelse egentligen i Förenta
staterna. I Tyskland spela de nämnda importbevisen
en ansenlig roll, men egentlig "dråback" är af ganska
ringa omfattning både där och i Frankrike.
I Sverige kallas dråback officiellt tullrestitution
och medges (enligt § 9 i tulltaxeunderrättelserna)
vid utförsel af flera uppräknade varor, framför allt
socker och fabrikat däraf, bröd, tobak, bomulls-,
ylle- och linnefabrikat, mjöl och gryn samt brännvin,
och därjämte äfven för utförsel af andra varor enligt
särskilda föreskrifter af Generaltullstyrelsen. För
flertalet uppräknade varor är restitutionens
höjd bestämd, men för mjöl och gryn har i stället
fastslagits en beräkning af spannmålens och risets
kvantitetsminskning (25—33 1/3 proc.). Därjämte medges
(i § 8 af tulltaxeunderrättelserna) tullrestitution
för materialier m. m. för byggande af fartyg och
dockor inom landet — alltså oberoende af reexport. I
alla dessa fall fordras edlig förklaring och andra
garantier för, att utländsk råvara kommit till
användning, och många bestämmelser äro gifna angående
den exporterade varans minimikvantitet, den tid,
hvarinom reexport skall ha egt rum m. m. — Dessutom
medges i Sverige liksom i andra länder restitution af
tillverkningsafgift, då en därmed belagd vara utföres.
E. Hkr.
Dråp, jur., betecknar i vidsträckt mening hvarje
handling, hvarigenom någon rättsstridigt beröfvar
en annan människa lifvet. I en inskränktare och
vanligare bemärkelse omfattar detta ord sådant
dödande, som ej blir mord (se d. o.). Den svenska
strafflagen skiljer emellan dråp med uppsåt att döda,
dråp med uppsåt att endast misshandla samt dråp af
vållande (oaktsamhet). Straffet för den svåraste
arten är straffarbete på lifstid eller tio år; vid
synnerligen mildrande omständigheter kan dock tiden
för straffarbetet nedsättas intill sex år.
J. H—r.*
Dråpa. Se Drapa.
Dråsa, Drösa, landtbr., säges om säden, då de mogna
kornen falla ur axen.
Dråse, landtbr., hög, som agnar och säd bilda, när
de från tröskverket falla på loggolfvet; sädeshög på magasinet.
H. J. Dft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
