Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drygalski ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dräkt, sammanfattande benämning på de klädesplagg,
som en person samtidigt bär. Dräkten är en produkt
af den mänskliga kulturen och ger uttryck för under
olika odlingsskeden rådande behof och förhärskande
smak. Den är således olika inom olika områden och
under olika perioder. Vill man indela dräkterna i
system, bör detta alltså grundas på kulturstadierna
och kulturområdena. Äfven de äldsta minnesmärken, som
belysa dräktens historia, tillhöra alla jämförelsevis
framskridna kulturer, hos hvilka sociala förhållanden
spelat en så stor roll, att de bortskymt de orsaker,
som hos människan ursprungligen framkallat behofvet
af dräkt. På grund af förhållandena hos ännu
lefvande s. k. naturfolk samt af bestående eller
regelbundet återkommande orsaker till dräktformers
uppkomst torde man emellertid hafva rätt att draga
några slutsatser om dessa orsaker. Viktigast bland
dessa är otvifvelaktigt behofvet att skydda sig
mot en ohälsosam inverkan af klimatet (köld, regn
och fukt, solhetta); i nästa rum torde man böra
ställa driften att pryda sig eller att utmärka och
särskilja sig från andra; först i tredje rummet kommer
blygsamhetskänslan. Ehuru ingalunda okänsliga för det
andra af de anförda motiven (prydnaderna anbringas
direkt å kroppen), gå sålunda de i tropiska länder
boende ociviliserade folken ofta mer eller mindre
nakna, utan all tanke på blygsamhet, och eskimåerna,
hvilka ute måste bära en särdeles fullständig
beklädnad, uppträda, såväl män som kvinnor, inne
i den varma, af flera familjer bebodda hyddan,
oftast utan alla plagg. Såsom af iakttagelser af
naturfolkens lefnadssätt framgår, är det den gifta
kvinnan, som först af anständighetsskäl anlagt
en skylande dräkt. De ursprungligaste stoffen
för dräkt hafva varit löf och grenar eller ock
djurhudar. På mer utvecklade stadier har man genom
sammanpressning (filtning), flätning eller väfnad
beredt beklädnadsmaterial af åtskilliga växters bast
eller fibrer eller af åtskilliga djurs hår (ull).
Dräktens förändring försiggår liksom all kultur
epokvis och drifves genom täflan alltmer till
öfverdrift i ett eller annat hänseende för att sedan,
förr eller senare, ej sällan slå öfver till en motsats
eller i bästa fall återgå till en naturenligare och
mera praktisk form. Det är emellertid endast hos de
västerländska kulturfolken, som dessa epokvågor nästan
jagat hvarandra; hos de asiatiska och afrikanska
kulturfolken måste dräktepokerna räknas i århundraden,
och dräkt- likasom annan kulturförändring sker hos dem
i regel endast ytterst långsamt och successivt. För
naturfolken måste regeln vara, att förändringar ske
ännu ofantligt mycket långsammare.
Då särdeles många faktorer — klimat, lefnadssätt,
kulturstadium och tidsanda, samfärdsel, kön, åldrar,
samhällsställning o. s. v. — inverkat på dräktens
utdaning och utseende, följer däraf, att denna under
olika omständigheter antagit ett oändligt antal
former och variationer. En beskrifning af dräkterna
hos jordens olika folk under olika tider måste därför
blifva ett mycket omfattande arbete. I det följande
göres en kortfattad framställning af dräkten hos de
folk, som mest inverkat på den västerländska odlingen,
samt af den västerländska kulturdräkten, hvilken,
särskildt hvad den manliga sidan beträffar, i jämbredd
med tidsandan för öfrigt visat ej blott en stegrad
tendens mot social och internationell nivellering,
utan äfven en tilltagande utbredning till främmande kulturområden. De tre till
art. fogade kolorerade planscherna (jämte supplerande
bilder i texten) åskådliggöra olika tiders dräkter.
I Egypten buro i äldsta tider männen i allmänhet
blott ett enda plagg, ett litet, tätt åtsittande
skört. Efter de stora eröfringskrigen i Asien
o. s. v. blef yppigheten stor. Då förlängdes skörtet
nedåt, så att det bildade en kjortel, och uppåt,
så att det omslöt bröstet. Samtidigt begagnade
man öfverplagg, formade som en skjorta eller en
mantel. Hufvudet omslöts af en tätt åtsittande mössa,
och på fötterna buros sandaler. Kvinnorna nyttjade
en skjorta, som vanligen gick ned till fötterna,
men upptill ofta slutade strax under armhålorna
och i detta fall hölls uppe med band, som drogos
öfver axlarna. Under den yppigare tiden begagnade
de äfven vida öfverplagg. Deras hufvudbetäckning
var, till följd af den större hårvolymen, vidare
än männens. Dräkten förfärdigades vanligen af linne
och bomull. — Assyrierna och babylonierna nyttjade
ursprungligen blott ett enda synligt plagg, en snäf
skjorta med mycket korta ärmar. Konungar och präster
buro dock äfven ett öfverplagg, än i form af mantel,
öppen i sidorna, nedhängande lika långt fram och
bak, än i form af en bred bindel, som spiralformigt
lindades om kroppen. På hufvudet buro de förnäme
ett diadem och konungen därjämte en högt uppstående,
toppformig mössa. På fötterna buros sandaler. Till
följd af sin förtryckta ställning blefvo kvinnorna
sällan afbildade, och man känner därför föga
angående deras dräkt. Kläderna förfärdigades af
bomull och linne, sannolikt äfven af ylle och
siden. — Perserna hade sedan gammalt läderplagg:
byxor, en lång rock med gördel samt enkel hufvud-
och fotbeklädnad. Alltifrån Cyrus’ tid buro de förnäme
medisk dräkt, hvars viktigaste plagg var en långärmad
kaftan, så sid, att den behöfde fästas upp vid sidorna
för att icke hindra gången. — Judarna hade till en
början en skjorta af samma slag som assyrierna. När
välståndet och yppigheten tilltogo, började de begagna
tvenne skjortor af olika tyg, hvilka fasthöllos med
en gördel, eller ett öfverplagg i form af en rock
med vida ärmar eller en mantel. De rikare buro på
hufvudet en mössa eller en turbanlik betäckning och
på fötterna sandaler. Kvinnorna hade ungefär samma
slags plagg som männen, dock mera utsirade, samt
under hufvudbonaden en slöja, som skylde ansiktet.
I fråga om grekerna har man att skilja mellan en
dorisk och en jonisk dräkt. De doriske männen buro
en kiton, ett fyrkantigt tygstycke, som lades om
kroppen så, att man måste skära upp detsamma, för att
armen skulle kunna komma fram; på den andra sidan var
det öppet och sammanhölls där öfver axeln med en nål
eller ett spänne. Öfver detta plagg, som var kort och
fasthölls om lifvet med en gördel, bars en mantel,
himation, likaledes ett fyrkantigt tygstycke, hvars ena
öfre hörn drogs fram öfver den vänstra axeln och hvars
andra öfre hörn drogs öfver eller under den högra
armen fram öfver bröstet och vidare bakut öfver den
vänstra axeln. Kvinnornas kläder liknade i hufvudsak
männens, dock hade de gifta kvinnorna en mycket vidare
kiton. — Jonier och akéer buro likaledes en kiton,
vanligen af linne, och en himation, som var af ylle,
och hvilken man sökte lägga i vackra veck. Jonierna
hade, liksom de asiatiska folken, sida kläder. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
