Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dröjsmål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
19 maj 1756, nu i denna del återgifven i
promulgationsförordningen till utsökningslagen §
10 mom. 10). Krafvet behöfde här icke ske genom saks
anhängiggörande hos myndighet, och stadgandet hade
sitt berättigande däri, att, då borgenären ej var
känd, gäldenären ej kunde tillställa honom beloppet
på förfallodagen och förutsattes ligga inne med
medlen räntelösa, i afvaktan på att borgenären
skulle gifva sig till känna. Att så icke skedde,
innebar ett borgenärens dröjsmål med betalnings
mottagande. Stadgandet hade därför ock till tyst
förutsättning, att, då löpande skuldebref ej utställts
och gäldenären, sin plikt likmätigt, på eller efter
förfallodagen sökte borgenären för att afbörda sig
sin skuld, men på den senares sida hinder mötte
därför, aftalad ränta äfven här upphörde att löpa
från dagen för betalnings erbjudande. Icke i något
af de skildrade fallen erfordrades mera än objektiv
mora. 1905 års lag (§ 38, jfr "Lag om ändring i vissa
delar af 9 kap. handelsbalken" af 20 juni 1905) har
ej heller gjort någon ändring i rättssatserna på
annat sätt, än att den vid handelsköp, d. v. s. köp
i rörelse mellan köpmän (yrkesidkare med skyldighet
att föra handelsböcker), låter, äfven då ej viss
tid för betalningen är utsatt, köparen gälda 6
proc. ränta från tid för godsets aflämnande eller
för sådant sitt dröjsmål, som föranledt uppskof
därmed. Såsom detta senare stadgande angifver,
är dock här närmast fråga om att med hänsyn till
handelsbruk fastställa ränteskyldighet på grund af
en kontrahenternas presumerade vilja och sålunda
fullständiga lagbudet, att, bortsedt från hvad gäller
för fall af uppskof, ränta utgår allenast jämlikt
särskildt åtagande. Ifrågavarande handelsbruk har
för öfrigt varit beaktadt redan i förutvarande
rättspraxis. Lagens förordnande med afseende å
köpares dröjsmål innebär åter blott en tillämpning
af lagens allmänna grundsatser i ämnet. Dessa göra
åter i det mesta ingen skillnad mellan subjektiv och
objektiv mora samt för köpares del ej heller mellan
dröjsmål, som för honom inträffar såsom gäldenär,
d. v. s. med afseende å köpeskillingens erläggande i
rätt tid, eller såsom borgenär, d. v. s. beträffande
hans nödiga medverkan i och för godsets aflämnande
eller mottagande. Säljarens dröjsmål behandlas åter
allenast från synpunkten af gäldenärs dröjsmål,
nämligen af en hans underlåtenhet att i rätt tid
aflämna godset. Till den del, som föreskrifter
sålunda brista, träda i tillämpning reglerna om
uppskofsränta och om upphörande af aftalad räntas
löpande. — Såsom lagen sålunda förstår säljares och
köpares dröjsmål, följer däraf en rätt för den part,
på hvars sida det icke förekommer, att frånträda
aftalet, honom dock också öppet att påyrka dess
fullbordan. Köparen må dock icke häfva aftalet,
om säljarens dröjsmål varit af ringa betydelse för
köparen, eller säljaren haft grundad anledning att
sådant antaga, såframt icke köparen betingat sig
noggrant iakttagande af tiden för godsets aflämnande
(fixaftal) eller ock handelsköp föreligger och icke
allenast en ringa del af godset fördröjts. Såframt
köpares dröjsmål är af ringa betydelse, må ej heller
säljaren hafva köpet. Denna undantagsregel lider
här undantag allenast för fall af handelsköp, men i
sådan händelse utan inskränkning. Om godset kommit i
köparens besittning, saknar äfvenledes säljaren rätt
att frånträda köpet i anledning af köparens dröjsmål, såframt han
icke därom gjort förbehåll eller godset blifvit af
köparen afvisadt. För fall af successiv prestation
eger köpare, då med afseende å någon särskild post
säljares dröjsmål förekommer, beträffande sådan
post sin förut angifna befogenhet, men kan äfven
säga sig fri dels från senare poster, om dröjsmålets
upprepande skäligen är att befara, dels ytterligare
från redan mottagna poster, såframt det därjämte
skulle lända honom till förfång att delvis vidblifva
köpet. Liknande rättighet har tillerkänts säljare
under omvända förhållanden, dock allenast för fall af
köpares dröjsmål i egenskap af gäldenär, nämligen om
gods skall aflämnas i särskilda poster mot betalning
för hvarje särskild post och i fråga om någon sådan
köparen försitter betalningstiden. Säljaren eger
då med afseende å den ifrågavarande posten rätt att
träda tillbaka, så ock därutöfver beträffande senare
poster, såframt icke all anledning saknas att befara
dröjsmålets återupprepande. Medgifvande att häfva
aftalet i dess helhet har däremot här icke lämnats,
och ej heller köparen förbehållits någon rätt att,
då aftalet på säljarens begäran delvis återgår,
befrias från det redan bekomna. Skiljaktigheterna
i köparens och säljarens villkor hafva synts
lagstiftarna betingas af deras prestationers olika
beskaffenhet. — Alldeles särskilda bestämmelser
hafva ock meddelats för fall af dröjsmål på köpares
sida. Lagen, som, i motsats till förutvarande rätt,
principiellt ålägger säljare att svara för skada,
som genom olyckshändelse (casus) åkommer godset före
aflämnandet, låter nämligen, om hinder därför mött i
köpares dröjsmål, ansvaret därmed öfvergå på denne,
dock att vid leveransaftal (köp af myckenhetsting,
d. v. s. gods, som är bestämdt allenast till art
och kvantitet) godset skall hafva för hans räkning
afskilts. Hinder af sagda art befria däremot icke
säljare utan vidare från att taga hand om godset. För
att så må ske, skall detsamma hafva försändts till
annan ort (distansköp) och säljaren därstädes icke
hafva någon ställföreträdare för ändamålet eller
tillvaratagandet vara förbundet med väsentlig kostnad
eller olägenhet. Har han emellertid själf eller
genom annan tillvaratagit godset, befinner han sig i
ställning som hvar och en annan, hvilken nödtvunget
blifvit depositarie eller i allt fall vill begagna
sin lagliga rätt att frånträda rättsförhållandet. För
sina kostnader har han ersättningsrätt och är skyldig
att, då godset hotas af förskämning eller förstörelse
eller ock kräfver alltför kostsam vård, sälja det
på offentlig auktion, efter att, där så ske kan,
i god tid hafva underrättat om tid och plats för
auktionen. Men han kan äfven i eget intresse befria
sig från godset, nämligen såframt dess fortsatta vård
utsätter honom för väsentlig kostnad eller olägenhet
eller ock köparen efter tillsägelse ej inom skälig
tid själf förfogar öfver godset. Medlet är härvid
äfven i första hand nämnda slags försäljning, men,
där sådan ej kan ske eller skulle föranleda kostnader
öfver köpeskillingen, annan efter omständigheterna
lämpad åtgärd. Alla dessa särskilda bestämmelser
rörande köpares dröjsmål finna naturligen användning,
allenast i mån som icke säljare redan begagnat sig af
sin rätt att frånträda aftalet. — Till subjektiv mora
tages hänsyn endast i föreskrifterna om skyldighet
för moranten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
